17. Magnus Lefvert (1988-95)

“Det finns ingen idrottsarena i Sverige där det är ett sådant drag som på Söderstadion. Jag tror att den härliga stämning som Bajenklacken skapar på Söderstadion lockar minst 2 000 extra åskådare till matcherna. Ibland blir det nästan för mycket av det goda, till exempel när klacken gör mig till någon slags gud eller utnämner mig till kung Lefvert. Det händer att folk ringer hem till mig och säger att jag är bäst. Det kan bli lite i jobbigaste laget. Men det mesta är positivt. När vi spelade mot Malmö 1994 förvandlades hela Söderstadion till en enda stor klack och med ett sådant stöd kan man ju bara inte förlora. Trots att vi förlorade de flesta fajterna 1994 var det bara uppmuntrande slagord från Bajen Fans”.

Varje dag lottar vi ut ett exemplar av Hans-Olov Öbergs fotbollsthriller “En klockren no-brainer”. Dagens vinnare är Jan-Olov Andersson, som röstade på Magnus Lefvert.

Orden är den förre försvarsbjässen Magnus Lefverts. Tillsammans med “Klasse” Johansson är han förmodligen den största kultpersonen som spelat i den grönvita tröjan. Lefvert var plåtslagaren från Bagarmossen som vann hela Söders hjärta.
– Inte är det för att vi är några bra fotbollsspelare som vi hyllats. Utan det är för att fansen ser att vi alltid spelar med hjärtat. Det är det som går hem. Alla älskar en fighter, publiken ser att vi aldrig ger upp. Dessutom är vi båda av den typen att vi tycker det är viktigt att träffa fansen och snacka med dem. Det är ju tack vare vår publik som det är en sån stämning på Söderstadion, sa Klas Johansson i en artikel i Dagens Nyheter hösten 1994.
Som liten var oddsen för att Magnus Lefvert skulle bli publikfavorit på Söderstadion skyhöga. För som liten var Lefvert djurgårdare. Han spelade också i klubben fram till att han var 15 år gammal.
– Då fick jag sparken. De tyckte att jag var för kort, säger Lefvert.
Det gjorde att Magnus Lefvert slutade med fotbollen. Ett år senare tog han upp den igen. Då i division IV-klubben Bagarmossen. Lefvert fick en nytändning och blev bara bättre och bättre. 1987 var han så bra att två allsvenska klubbar fick upp ögonen för honom: Djurgården och Hammarby.
– Jag ville inte spela i Djurgården och valde därför Hammarby.
Men förhandlingarna var hårda och Bagarmossen lyckades trissa upp priset högt för sin stjärna.
– Jag tror att jag var den dyraste spelaren från division IV genom tiderna, berättar Lefvert.

1988 debuterade Magnus Lefvert i Allsvenskan. Han gjorde det mot just Djurgården. Någon revansch fick han dock inte. Östermalmslaget vann nämligen med 2-0. Det blev sju matcher och ett mål (hemma mot Sundsvall i den 20:e omgången) för Lefvert under hans allsvenska debutsäsong.
För Hammarby blev det en riktigt dålig säsong. Laget kom sist och lyckades bara vinna fem matcher, två gånger med Lefvert på plan. Efter 19 raka säsonger i Allsvenskan skulle Hammarby 1989 spela i division I. Ett hårt slag för klubben.

I ettan blev Lefvert mer eller mindre ordinarie i Bajen. Totalt gjorde han 15 matcher och ett mål. Hammarby vann norrettan, men det kom att avgöras i den sista omgångens klassiska match mot Karlstad. Bajen vann med 6-0, efter att ha gjort två mål på övertid. 6-0 var precis det resultat som Hammarby behövde vinna med för att ta sig förbi Vasalund på fler gjorda mål.
Men detta var bara början av flera år av berg- och dalbaneåkande i seriesystemet. För ett år senare var man ur Allsvenskan igen. Bajen blev återigen allsvensk jumbo (bland annat efter att har förlorat mot Djurgården med 1-9). Lefvert behöll dock sin plats i startelvan, men han satt på ett utgående kontrakt. Det var han inte ensam om.
1991 misslyckades Hammarby att ta sig upp i Allsvenskan. Efter serieseger i ettan kom Hammarby bara på femte plats i nystartade Kvalsvenskan.
I slutet av januari 1992 hade tränare Kenta Ohlsson fem spelare kvar från föregående säsong. Den planerade upptaktsträffen där Hammarby skulle presentera sin trupp fick ställas in.
– Men det går ju inte nu, när flera spelare ännu väntar på att skriva på nytt kontrakt. Sånt här skulle vara klart i december, nu närmar vi oss snart februari månad. Det är ingen bra situation, men jag har inte så mycket att välja på, sa Kenta till Dagens Nyheter.
Sex spelare från 1990 års trupp satt fortfarande i förhandlingar med styrelsen. En av dessa var nyckelspelaren Magnus Lefvert. Anledningen till de utdragna förhandlingarna var att Hammarby tvingades sänka lönerna kraftigt i och med att man trillat ur högsta serien.
– Vi har kommit i ett läge där spelarna får se fotbollen som en hobby, tidigare har de kunnat leva på fotbollen. Vi ska komma ihåg att Hammarbyspelarnas löner tidigare varit mycket höga med division I-mått mätt. Så även när nu lönerna halveras ligger fortfarande lönerna på en hög nivå, poängterade Kenta.
Till slut löste det sig med Lefvert och under försäsongen imponerade Bajens backbjässe enormt. I match efter match var han bäst på plan.
Men försäsongsproblemen skulle komma att spegla av sig. Under division I norras vårserie (förbundet hade ändrat i seriesytemet) åkte Bajen på flera överraskande poängförluster. Eller vad sägs om 1-3 mot Luleå, 0-0 mot Spånga och 2-2 mot Spårvägen. Bajen kom trea efter IFK Sundsvall och IFK Luleå. Därmed missade man Kvalsvenskan och fick tillbringa hösten i en serie med namnet Höstettan Östra. Ett av få glädjeämnen var dock Magnus Lefvert som var stabil i match efter match och fick beröm i dagspressen.

Fortsättning följer här.