Hammarby gjorde som mot DIF och släppte till 0-2 tidigt mot Elfsborg. De gulsvarta visade att man är ett skickligare gäng än blåränderna och straffade Bajen hårdare – 0-3 redan i paus. Pa Dibba och Mats Solheim reducerade tidigt i en betydligt bättre andra akt där trycket för poäng motsvarade det från 21 299 i kylan, men HIF hade behövt få tillgodogöra sig Rômulos och Dibbas avvinkade frilägen för att fullborda upphämtningen. 2-4 kontrades sedan in på stopptid.

Att 21 299 hittat till det kylslagna mittenmötet med Elfsborg är ett av många tecken på en utveckling nästan ingen förutsett. En av få var Patric Ljungström, som hedrades med en tyst minut innan Bajens hemmamatch mot Elfsborg sparkades igång – på arenan som den nyss alldeles för tidigt bortgångne haft stor del i att få till. I och med tre avstängningar efter derbysegern var backlinjen ommöblerad; Stefan Batan tog vänsterbackspositionen, Richard Magyar klev in som mittback och Mats Solheim flyttade över till höger. Philip Haglund var däremot tillbaka efter att ha sonat gula kort, och möjligen hängde det ihop med ytterbacksbytena, att han klev in till höger medan Erik Israelsson inledde på vänsterflanken.

Mittfältet hängde inte med alls i första halvlek, särskilt inte centralt, men det var just herrar Johan Persson och Kennedy Bakircioglu som fick till första avslutet fyra minuter in. Johan vann boll men fick den för långt ifrån sig, kaptenen hjälpte honom och fick tjänsten återgäldad i nästa läge, innan han avancerade till skott – men Kevin Stuhr Ellegaard stod rätt och läste försöket att hitta bortre hörnet. Bara sekunder senare stod det 0-1 på tavlan, när Viktor Claesson enkelt tilläts placera in bollen utom räckhåll för Ögmundur Kristinsson, från vänsterläge och nära håll vid bortre stolproten.

Hammarby såg ändå inte fullt lika perplext ut som senast mot Djurgården. Boråsarna är dock ett bättre fotbollslag och förmådde straffa den defensiva grönvita osäkerheten än mer eftertryckligt. 0-2 gjordes i 17:e, när IFE sågade sig fram och via Claesson nådde fram till Frick – som lämnades helt ren framför ”Ömmi”. Första reaktionen hos publiken var förstås frustration och besvikelse, men på storbildsreprisen såg det ut som glasklar offside och vrålet skiftade till ilska. Det tyckte även Alex, som gestikulerade mot skärmen åt domaren, som mycket väl hade kunnat varna brassen. Med bredare perspektiv såg det däremot senare ut som att Solheim legat på fel sida och upphävt.

I derbyt ordnade ju Bajen 1-2 omgående efter 0-2, och det scenariot var Persson nära att upprepa, när han tog sig till ett avslutsläge från höger där han dock inte fick skottet förbi keepern. Då var Lundevall än närmre 0-3, när han tvingade Ögmundur till en av flera vassa räddningar tjugo minuter in. Matchavgörande blev dessvärre två offensiva offsidesituationer, den första halvvägs mot paus, när Rômulo spelades fri och tajmade löpningen perfekt, åtminstone en halvmeter på rätt sida – men vinkades av. Och med tanke på de kliniska avsluten i liknande lägen, som fick Kenneth Høie att gå i pension, är det nog inte alltför förhastat att utgå ifrån att även detta hade suttit.

Istället gjorde Elfsborg 0-3 några minuter senare. En passiv Joseph Aidoo blev bestulen på bollen av Frick, IFE kom fyra mot två – Claesson till Lundevall, klapp-klapp och nytt plättlätt avslut i nät. Nästan direkt på avspark drog Alex på sig det där gula kortet efter en sen satsning och hade ett tredje bud på varning när han sparkade bort bollen. Anfallaren kändes inte alls i fas, även om han hade ett par positiva aktioner med boll, och pausbytet var tyvärr givet.

1-3-reduceringen behövdes innan paus, och i 33:e volleypassade Persson fram till fyra friställda i boxen, genom en helt misslyckad gulsvart fälla. Rômulo fick där inte Läge att ta tillbaka det om friläget som försvann? Nja, snarast var kvartetten oense om vem som skulle ta avslutet; alla på planen hade nog satt den bollen annars. Johan hade även en möjlighet med halvlekens sista spark när Stuhr Ellegaard var ute och seglade, men mittbacken stod i vägen framför mållinjen. Symptomatiskt.

Utöver att Pa Dibba kom in på topp direkt till andra, så ersattes Philip av Fredrik Torsteinbø. Norrmannens spänst har vunnit Hammarby många nickdueller i U21-segrarna på sistone, och Haglunds huvudspel saknades inte lika mycket som befarat. Kristinsson hade inte mycket att göra på målen, men hängde tvätt vid en högerhörna just efter vilan. Där hade tillställningen kunnat punkteras helt, men Joseph parerade samtidigt som Claesson inte fick träff med bredsidan. Istället kom den där reduceringen, välbehövligt tidigt. Fem minuter in hittade Batan fram till Dibba, som löpte ifrån mittbackarna och säkert förvaltade sitt friläge.

Självklart var 1-3 viktigt främst på ett övergripande plan och laget lyfte sig rejält kollektivt, men frågan är om en stor del i det inte var att Stefan fick ordentligt med råg i ryggen genom sin fina genomskärare. Den skäggfagre vänsterbacken rusade som en furie och orsakade stora besvär för IFE, som hotades på ett helt annat sätt än tidigare av Pas och hans snabbhet. 2-3 lät heller inte vänta på sig, men hade kunnat komma än snabbare, när Mats ordnade en frispark som Kennedy lyfte perfekt mot Rômulo vid bortre stolpen – men derbyhjälten fick för mycket fot under bollen.

Trycket på läktarplats samspelade vackert med det mot boråsarnas straffområde. Erik tacklade exempelvis målvakten rakt in i stolpen på en hörna med halvtimmen kvar, vilket bara gav en snackvarning för Frick. Nästa fasta situation resulterade alltså. Rômulo gjordes ner med ett brottargrepp, Bakircioglu hittade Israelssons panna, men ribban var i vägen – innan Solheim språngnickade dit returen.

Gott om tid kvar och definitivt match igen, men ”Ömmi” tvangs hålla Hammarby kvar i den i 65:e, med en vansinnig räddning på Värnamo-värvade tunisiern Issam Jebalis låga, hårda skott. Fem minuter senare bestals Bajen åter på ett friläge när flaggan åkte upp för Dibba. Sådant händer förstås även de skickliga linjedomarna, men sällan två gånger i samma match. Forceringen kom av sig något, men spelarna var mycket tydliga med att det spelades med hjärtat. Det får Mats förkroppsliga med den utdragna scenen då han, efter en grov felpass, bad om ursäkt till lagkamrater och publik under hela löpningen till nästa position.

HIF var trots den svaga första akten värt en poäng och närmast att bärga den var Dibba, men bortakeepern räddade avslutet och sitt lag när han kom ut och gjorde en vass räddning på det rena läget i 72:a. En trippelhörna följde där Kennedy försökte direkt mot mål på en, och Magyar var ett gult ben ifrån att fösa en andraboll i nät. Direkt efter 1-3 hade Imad Khalili ersatt Persson, och även han fick se potentiellt poänggivande avslut täckas i sista momangen. Sista chansen hade Erik, vars nick smet över. Och istället kunde Jebali fastställa 2-4 i 92:a på kontring när de grönvita flyttat fram i princip allt.

Statistik, HIF-IFE 2-4 (0-3):
Frisparkar för 9-13 (6-6)
Hörnor 8-7 (0-3)
Offside 3-3 (2-2)
Gula kort 2-3 (1-0); Alex, Israelsson
Bollinnehavsprocent 51-49 (48-52)
Avslut 14-12 (6-3)
Avslut på mål 5-7 (2-3)
Avslut i målram 1-0 (0-0)
Publik 21 299

Nästa match: Östersunds FK på bortaplan, redan nu på onsdag. Boka resa för bara 50 kr (!) här! Den allsvenska säsongens sista hemmamatch: IFK Norrköping på besök den 30 oktober. Säkra din biljett här!

Foto: Bildbyrån