Man kan naturligtvis inte påstå att Hammarby fick arbeta i motvind, i hemmapremiären mot Kalmar FF, trots gästernas tidiga ledningsmål. Bajen stöttades av 30 500 supportrar som till slut fick glädja sig över att matchens sista spark åtminstone gav en poäng, när Bjørn Paulsen struntade fullkomligt i att knappt något tydde på att forceringen skulle resultera, och tryckte dit 1-1.

Det finns givetvis bara ett ord för förutsättningarna när Hammarbys hemmapremiär skulle sparkas igång: fantastiska. Strålande vårväder, premiärmarschen där tiotusentals ur hela den grönvita sfären stod upp för staden och laget, ett prunkande tifo över hela arenan följt av en värdig tyst minut (så klanderfritt genomförd att man kunde tro att inte en droppe Kir sålts under helgen), och en skadefri grönvit trupp där endast avstängde Junior saknades och Johan Persson äntligen spelade tävlingsfotboll igen.

Dessutom ställdes Bajen – som fått med sig positiva vibbar från Allsvenskans första omgång, där Rômulo hoppade in med ett fint mål och de tio spelarna sånär räddade poäng i Norrköping – mot ett Kalmar FF som med all logik borde ha varit så sårat, efter raset från 1-0 till 1-5 på en halvtimme mot Elfsborg, att det snedtände. Så blev det dock inte. KFF, som släppte in fyra av premiärmålen på hemmaplan i omställningar där backlinjen enkelt överspelades, agerade tajt och släppte inte till mer än ett halvläge för Pa Dibba i matchinledningen. Istället var det HIF som bjöd på den första heta målchansen, och Papa Diouf förvaltade det. Richard Magyar tappade boll centralt, och det täcktes inte upp när senegalesen en snabb djupledsboll senare överlistade Ögmundur Kristinsson i friläget.

De rödvita smålänningarna var förstås belåtna med situationen och nöjde sig snabbt med att hota i enstaka omställningar, och vid fasta situationer, där man matchtiden ut knappast huvudstadsstressade. Bajen hade svårt att hitta vägar runt den kompakta tian med bortaspelare, och sökte precis som mot ”Peking” oftast Bjørn Paulsens skalle där framme. Dansken utgick i dag från innermittfältet, men opererade där det behövdes, som i minut 26 när Birkir Már Sævarssons inlägg nickades ned – men då hann Arnór Smárason och Dibba inte komma överens om vem som skulle ta hand om halvvolleyavslutet.

Med tre minuter till vilan dök jättemöjligheten upp. Pa utnyttjade påpassligt ett KFF-missförstånd och fick med sig bollen i mittcirkeln genom att peta den förbi näst sista motståndaren. En mot en med Stefan Larsson vändes backen bort just innan skeendet nådde straffområdet, och utrymme fanns således för ett vänsteravslut i halvfritt närläge, men detta hamnade i Söderbergs första burgavel. 0-1 i paus på tavlan, och siffrorna blev kvar där långt därefter.

Att slutresultatet fastställdes i den fjärde tilläggsminuten, det vet alla intresserade. Frågan är dock om en till synes obetydlig sekvens i början av andra halvlek blev avgörande för att Bajen fick till ett kryss. Kalmar FF ville ha, och borde nog fått, frispark i läget innan Magyar försökte tråckla in bollen vid högerhörnan som Jiloan Hamad slagit – HIF-mittbacken köttade väl hänsynslöst i offensiv box. Domarteamet tycktes kompensera genom att döma inspark när Smárasons skott i nästa läge såg ut att täckas över kortlinjen, och nöjde sig där. Således visste främst Richard att han kunde agera lite som han ville där framme i sin iver att rädda dagen, och det skapade viss oreda, vilket till sist resulterade.

Fredagens händelser på Drottninggatan påverkade inte den grönvita massan alls, med ett undantag – det var som att man var lite övertänd gällande att påvisa intakt Bajen-humor och Kalmars målvakt fick vid inte mindre än tre tillfällen höra att han såg ut som en banan. De grönvita ville mycket även på planen, men hade det fortsatt besvärligt mot ett KFF som – fullt förståeligt – grep varje tillfälle att trasa sönder matchtempot. Hamad, central ihop med Kennedy Bakircioglu i dag, blixtrade till med en elegant skarv i 54:e. Sævarsson läste och använde överskruven så väl att det sånär blev straff, men Larsson som gjorts bort vid mottagningen fick tag i HIF-högerbacken decimetern före linjen. Kennedy sökte första krysset från den snåla vinkeln, men krutade bollen tätt utanför, och fick därefter – ihop med Gershon Koffie, som saknat rörelse omkring sig lika ofta som han städgummat och vunnit boll – lämna plats för Leo Bengtsson och Persson.

Just efter dubbelbytet i 55:e tog sig Bajen till fem offensiva fasta situationer på två minuter, där det blev farligast på den sista – Magyar nådde högst, och andrabollen sökte sig till Johans favorityta, men det snabba avslutet hamnade en bit utanför. Med halvtimmen kvar tvingades Mario Musa göra ner omställande Svante Ingelsson, och blev varnad; enda gången dittills som KFF egentligen skrämts efter målet. Men strax därpå, samtidigt som en ny kraftfull växelramsa luftades, skar Ingelsson in från vänster och sköt – en till synes perfekt rökare mot Ögmundur Kristinssons vänstra kryss, men keepern sträckte ut och hann med att rädda till hörna.

Med 74 på matchuret tvingades vi ändå konstatera att smålänningarna även tog täten när det gällde chansproduktion, men Romários avslut i praktposition täcktes av Richard. Då byttes även Rômulo in, och Musa fick ge plats för en forcering. Dessvärre var det enda av egentligt värde Birkirs anfallslusta, och då specifikt när han fått direktiv att sticka iväg direkt vid bollinnehav. Karl’n är ju en väldokumenterad evighetsmaskin men frågan är om baklängeslöpningarna i hög fart ut mot den offensiva delen av flanken, i väntan på uppspel, ändå inte fortfarande är underskattade.

Med fyra minuter kvar av ordinarie tid gjorde KFF matchens sista byte, när Mahmoud Eid byttes in. Den palestinske landslagsmittfältaren har ju spel i Hammarby Talangfotbollsförening bakom sig i karriären, och hamnade i en spektakulär huvudroll mot sina forna färger. Precis som mot Norrköping (då den glömdes bort i och med den i dag hyperaktive och företagsamme Arnórs slutsekundsläge) hade Magyar en kvitteringschans på stopptid, nu i 91:a. ”Ömmi” var uppe på vänsterhörnan som Richard nickade mot mål, men Ole Söderberg stod rätt och limmade bollen. Naturligtvis hade KFF-keepern koll på kollegans förehavanden, och en snabb igångsättning senare kunde Eid avsluta mot tom bur från 40 meter – långskottet fick skruv och det syntes inte förrän i sista momangen att det skulle missa med decimetern.

Rômulo kunde inte upprepa sitt faktiskt magnifika inhopp senast, och i 94:e gick brassen på samma luftboll som Paulsen, vid det som vi befarade var sista lyftningen. Bjørn tog sig för pannan, men fann sig snabbt och ändrade den uppgivna gesten till en justering av hårbandet. Sedan var han på exakt rätt plats när Birkir och Pa jobbade fram en sista spark. Lika delar eufori och lättnad fyllde arenarummet – och dansken firade så vilt att han fick i sig en deciliter folköl som spilldes i klackruset.

Matchfakta från HIF-KFF finns här.

Härnäst väntar länsderby på bortaplan för Hammarby – köp biljett till de grönvita läktarsektionerna här. Sedan, söndagen den 23 april klockan 15.00, är det dags för nästa hemmamatch. Plåtarna till mötet med GIF Sundsvall släpps nu på tisdag.

Foto: Bildbyrån