Uppemot 700 fanns på gemytliga Norrtälje IP trots den tidiga avsparken, och Bajens första 45 var stundtals sevärda, även om 0-0 stod sig. Efter paus kom folkfeststämningen av sig, i takt med att ÖFK-offensiven tog sig. Glädjeämnet för dagen blev att Jiloan Hamad var tillbaka i spel efter skada.

Efter att Hammarby mönstrat en rak 4-4-2-formation mot GIF Sundsvall, fick vi se en återgång till seriespelets 4-1-4-1, när Junior åter spelade från start. Tillbaka i matchtruppen var också Jiloan Hamad, med en central utgångsposition. Och så gjorde Mads Fenger sitt första framträdande i en grönvit dress. Ur matchtruppen ströks dock Imad Khalii sent, efter en känning vid uppvärmningen.

Bajen öppnade matchen bäst, trots rejäl motvind. Blåsten spelade dock in till grönvit fördel vid en första halvfarlighet, redan två minuter in, när Ögmundur Kristinssons inspark fastnade i luften – vanligen nicksäkre Bjørn Paulsen gick upp fem meter fel, och bollen snappades upp av Rômulo. Efter att ha tagit sig fram till ett distansläge såg brassen att Andreas Andersson stod långt ut från sin mållinje, men lobbförsöket strök ribban. Det dröjde bara ytterligare tre minuter innan Rômulo åter var nära att näta. Hamad lyfte in en frispark från högerläge, och den här gången tajmade Paulsen nicken, vid bortre stolpen. Rômulo hann inte riktigt vänta på att få volleyträffen från nära håll över bollen, som smet över.

De tunga regnmolnen gav sig av lagom till avspark, och med kvarten spelad duggade chanserna tätt. Bjørn nåddes av Birkir Már Sævarssons inlägg och försökte knoppa tillbaka i Anderssons första hörn, men fick inte riktning på nicken. Och främst var det ÖFK som jämnade ut avslutsfördelningen, med två jättelägen för Alhaji Gero. Först tog sig Maic Sema fram till höger och serverade Gero till en rätt så grov miss från nära håll, och sedan löpte nigerianen sig fri, när Marcus Degerlund släppt på vaksamheten. Alert var dock Kristinsson, vars utrusning överrumplade Gero; lobben räddades enkelt.

Kring halvlekens mitt försökte ÖFK slå mynt av sitt sedvanligt stora bollinnehav, och tog sig till ett par avslut, men utan att något av dem var nära att resultera. Farligt blev det istället för de grönvita, i 27:e. Leo Bengtsson fick frispark med sig nere mot hörnflaggan på sin vänsterkant, och Degerlund höll sig framme med huvudet. Nicken var på väg utanför bortre stolpen, men där fanns Arnór Smárason, vars volley täcktes rakt ut mot straffpunkten. Paulsen var först på den returen, men även detta avslut fastnade på ÖFK:are.

Som i förra träningsmatchen bytte Hammarby halvtimmen ut. Här kom Kennedy Bakircioglu in istället för Leo, och Hamad flyttade ut till höger, medan Arnór tog hand om vänsterflanken. Planen var också att Bengtsson skulle återvända i spel med 30 minuter kvar, men på grund av en lättare känning hoppades detta över, för säkerhets skull. Matchtempot gick efter bytet ner, som om lagen gjort fem förändringar var, och kvarten fram till vilan blev händelselös – fram till slutminuten. Då missförstod Andersson sin mittback med ett hopslag som följd. Rômulo fick tag i bollen och drog till, men keepern hann rädda till hörna.

Hammarby hade varit förtjänt av ett ledningsmål innan paus, och bakåt var nollan också logisk. Scenförändringen i andra halvlek var således påtaglig – och framför allt var det Saman Ghoddos som, efter väldigt oinspirerade första 45, växlade upp ordentligt och fick med sig de offensiva lagkamraterna i uppryckningen. Sju minuter in skar Ghoddos in i straffområdet från vänster, och fick på ett rappt avslut. Skottet ändrade riktning på Fenger och hamnade i smalbenshöjd för Kristinsson, som ställdes och släppte returen rakt ut till Ludvig Fritzson. Den förre Degerfors-spelaren fick öppet mål, och satte enkelt dit 0-1.

Strax efter målet ersattes Rômulo av Pa Dibba. Dennes första minuter gav Jiloan ett distansläge där träffen inte blev den bästa, och en stickare till Bjørn som tog en central och kraftfull löpning. När dansken skulle avsluta fri med målvakten, hann dock Sotirios Papagiannopoulos ta sig tillbaka i situationen och fläka sig emellan.

Och sedan var ÖFK distinkta, två gånger på två minuter. Junior såg ut att vinna en helt fair duell vid mittlinjen i 64:e, men fick domslutet emot sig. Bajen-spelarna ondgjorde sig så för domaren, att de inte uppmärksammade det snabba rödsvarta igångsättandet av frisparken – att den fick slås på rullande boll kändes också sekundärt. Ghoddos avancerade rättvänd och i full karriär, och spelade ut till vänster och Dennis Widgren, innan han fick tillbaka bollen och avslutade med en praktträff från halvdistans i Kristinssons vänstra kryss.

Hamad ersattes av Fredrik Torsteinbø, som knappt hann äntra den fina gräsplanen innan 0-3 var ett faktum. Även här hade Ghoddos en huvudroll – hans inspel från vänster satte Gero i ännu ett näravslutsläge, och den här gången gjordes inget misstag. Otagbart för Ögmundur, som bara hade att vittja nätet. Mads byttes ut mot Stefan Batan efter en debut med tråkiga siffror, men där det främst varit annorstädes än i mittlåset som ÖFK dragit nytta av sin kombinationsskicklighet. Stefan matchades på sin vänsterbacksplats, medan Birkir tog plats bredvid Degerlund, och Mats Solheim bytte flank.

Avgjort och avslaget förstås, vilket underströks med kvarten kvar. Då fick Junior en smäll och medan han behandlades på bänken av Mikael Klotz, lämnade ingen den för att värma upp. Man tog helt enkelt, som med Bengtsson, det säkra före det osäkra.

ÖFK höll tempot rätt så intakt speltiden ut och var nära ett fjärde mål, dels när pausinbytte Fouad Bachirous skott ändrade riktning och strök stolpen, dels när Ögmundurs benparad stod i vägen för Ken Sema som lättvindigt löpte sig igenom till höger, och även när Sema försökte placera in ett distansskott. Däremellan hade Pa spelat Fredrik till en mot en-läge mot Tom Pettersson, som hade flyt när han kunde chansbryta. Matchen blåstes av i ett illustrativt hällregn, och Bajen har sammantaget en del att fundera över, inför Allsvenskans omstart.

Matchfakta finns här.

Arkivfoto: Bildbyrån