I julkalendern 2017 ser vi tillbaka på influenserna från 24 nationer som, på olika sätt, bidragit till Hammarby Fotboll. I dagens nittonde lucka har turen kommit till USA.

Bajens första tillskott från Förenta Staterna hette Mark White. När målvakten Roger Skalleberg lämnat inför säsongen 1986, trodde nog de flesta att klubben skulle satsa på 20-årige Lasse Eriksson, löftet som anslutit från Vendelsö säsongen dessförinnan. Eriksson slog ju senare igenom stort som profil på såväl Söderstadion som på Idrottsparken i Norrköping och i Sveriges landslag, men fick vänta på att åtnjuta det fulla förtroendet mellan Bajens stolpar.

White, då 24 år och med Ope IF som senaste klubbadress, växte upp i jazz- och blues-bubblande New Orleans. Och visst var han något av en artist även som keeper, där han innan ankomsten till Östersund dock endast spelat inomhusfotboll – med Baltimore Blast och Philadelphia Fever. Störst framgång hade Mark också i femmannaturneringen Nackas Minne. Därefter blandade han och gav i Allsvenskan – I skuggan av Bobigol minns med värme:

Någon i Östers backlinje (100 spänn på att det var Andreas Ravelli) rensade bollen, som flög i en båge ner mot bortre delen av mittcirkeln. Där dök plötsligt någon upp som absolut inte skulle vara där: Mark White. Och han nickade bort bollen innan han tog en bandysväng mot Bajenklacken och vinkade. Vi på läktaren skrek å andra sidan så högt vi kunde att han skulle springa tillbaka in mellan stolparna eftersom Öster just vänt spelet efter hans nick…

Eriksson tog över förstahandskarna efter 13 omgångar. White fortsatte således sin karriär i hemlandet, fast nu på utomhusplaner, med spel i Dallas Sidekicks (på lån från Bajen under tvåårskontraktets andra hälft) och Fort Worth Kickers.

Näste amerikan skulle så småningom göra ett mer odelat positivt avtryck på Söderstadion, men det tog sin tid för anfallaren Charlie Davies att hitta rätt med avsluten, under debutsäsongen 2007. Till HIF kom Davies från Boston College, och under nytillträdde tränaren Tony Gustavsson skulle 20-åringen anpassa sig till seniorfotbollen. Året skulle sluta med en allsvensk sjätteplats, och framför allt präglas av den målvaktscirkus som tog vid efter att Richard Kingsons elva omgångar långa lånesejour var över (inte mindre än sex målvakter deltog i matchtrupperna).

Men för Charlies del handlade det såklart desto mer om offensivt straffområde. Sättet som amerikanen trots viss vilsenhet tog sig till lägena, och inte minst mängden målchanser som han noterades för, fick oss att förstå hur han slagit en mängd målrekord i den inhemska ungdomsfotbollen. Inte minst var snabbheten i paritet med Pa Dibbas (på tal om Gambia; amerikanens far som uppmuntrat honom att börja spela fotboll invandrade därifrån till staterna). Men bollarna ville inte in, med undantag för matchens enda balja i UEFA-cupens hemmamöte med färöiska Klaksvik. Så här sa han själv om nollan i kolumnen:

Det har verkligen varit jobbigt, att inte göra mål, men jag har jobbat på allt annat och förbättrats spelmässigt. Jag känner att jag har blivit en mycket bättre spelare, det är bara att… Målen kommer, jag har bara haft en väldig otur. Och jag tror att så fort jag börjar göra mål, så tar jag över helt.

Utöver prestera, prestera! och smekmånaden är över! är ju en annan av de välbekanta replikerna ur Youtube-klassikern från Fan-TV Davies får spela, match efter match, han är katastrof, allt är katastrof!. Gustavsson skulle dock belönas för förtroendet som han visade Davies. I slutomgången tog Bajen emot GAIS, och då brast äntligen fördämningarna. 1-0-friläget placerades säkert in i slutminuten innan paus, vid 2-0-stickaren från Petter Andersson kvarten in i andra utnyttjade Charlie återigen sin enorma maxfart till max och löpte sig fram till nästa avslut i nät, och 3-0-bollen i 75:e tryckte han dit på volley efter en tilltrasslad situation – här kan du njuta av Davies och supportrarnas eufori.

En riktig saga, givetvis, och en på förhand avslagen säsongsavslutning i oktobermörkret blev till en ”jag var där”-upplevelse för 9128 på läktarna. De kommande kapitlen skrevs också i dur – visst tog Charlie Davies över helt. Med det mest amerikanska av självförtroenden satte han 14 seriemål 2008, och trots att Hammarby bara blev nia, räckte det till en delad fjärdeplats i Allsvenskans skytteliga.

Ur ett grönvitt perspektiv glömmer vi dock helst 2009, med degraderingen som blev långvarig. Davies hann med fyra mål på nio matchen, och den ödesdigra sommarförsäljningen under extra tråkiga omständigheter. Charlie hade träffat Örebro-försvararen Michael Almebäck med en armbåge och drabbats av en omdiskuterad avstängning på fem matcher. Steget till Sochaux var en personlig framgång för amerikanen. Och visst kan vi vara storsinta nu när såren läkt någotsånär, men visst var det också typiskt att avstängningen i Hammarby innebar att han kunde ansluta till USA-landslagstruppen, där han debuterat föregående sommar.

I sitt andra framträdande för Sochaux byttes Davies in i andra halvlek – och hann inte bara med sitt första mål i Ligue 1, utan även den andra pytsen. Så borde raketkarriären ha fortsatt. Men efter bara åtta matcher för den nya klubben var den nu 23-årige Charlie inblandad som passagerare i en trafikolycka med dödlig utgång, hemma i USA. Charlie skadades svårt när bilen i princip klövs i tu – frakturer i både underben och lårben, skador i ansiktet och sprucken urinblåsa, och dessutom blödning i hjärnan. Men efter ett halvår av rehab kunde han, mot alla odds, återvända till fotbollsplanen och full träning med Sochaux.

Där blev speltiden dock sporadisk, och 2011 lånades Davies ut till DC United i MLS. Nästa klubbadress blev Randers, där han förstås blev lagkamrat med Mads Fenger, som ju gjort flest matcher för klubben av alla. Några mål blev det inte i Danmark, men 2014/2015 såg Charlie ut att äntligen återvända till rampljuset på allvar, som ordinarie anfallare i New England Revolution och med avslut som åter hittade rätt. Men våren 2016 drabbades han av nästa dråpslag – cancersjukdomen liposarkom.

Än en gång har Davies likväl lurat döden och besegrat de kroppsliga hindren. Cancern fick ge vika, och visst har han hittat målet igen, om än på lån hos Philadelphia Unions samarbetsklubb Bethlehem Steel. För den som använder Twitter är det tydligt att Bajen fortsatt har en stor plats i Charlies hjärta, och snabbheten finns även i tummen… med gilla-markeringarna på Instagram, för klubbens olika lag, är han en av de som är allra mest på hugget bland våra följare.

Avslutningsvis är förstås Billy Schuler den senaste jänkaren som representerat Hammarby på herrsidan. Den sympatiske 22-åringen från Hamilton i New Jersey hade även han öst in mål i collegefotbollen, men under de två säsongerna i HIF lossnade det aldrig – även om Billy gjorde försäsongens första mål, mot Brage på Stadshagens IP. Serieskörden i Superettan stannade med sporadisk speltid på två pytsar, vilket också blev facit under en kortare utlåning till Nacka FF. Schuler spelar numer för North Carolina FC, som håller till i andraligan USL.

Bilder i artikeln: hifhistoria.se och hammarbyfotboll.se