I årets julkalender ser vi tillbaka på de fotbollsexporter som 24 nationer influerat Hammarby Fotboll med genom åren. Och bakom dagens tjugoandra lucka döljer sig Danmark.

Foto: Bildbyrån

2002 blev ju en grönvit mellansäsong. Eller ett uppbyggnadsår… även om Hammarby inte lyckades erövra ett andra SM-tecken åren efter 2001, så minns ju de flesta dessa säsonger som några av de spel- och truppmässigt vassaste i klubbens historia. Hösten 2002 anslöt en 19-årig dansk balansspelare på lån från FCK, och på förhand anade knappast Bajen-publiken att Christian Traoré senare skulle bli en rätt så stor profil. På bilden applåderar han Max von Schlebrügge vid debuten i hemmamötet med Helsingborg, som rätt HIF vann med 3-1, efter två mål av Kennedy Bakircioglu – och skånsk reducering av Jesper Jansson.

Traoré inledde sitt fotbollsspelande i Kjøbenhavns Boldklub. Sedan 1989 och Undret i Karlstad är ju KBK en klubbförkortning som klingar vackert i grönvita öron, och även detta danska KBK är värt ett litet sidospår. Tillsammans med schweiziska FC St. Gallen, som också bildades i april 1876, är man äldst av alla fotbollsföreningar i Europa undantaget de brittiska öarnas. Exempelvis var man redan i ”mellanstadieåldern” när Örgryte IS kom till. Elitambitionerna försvann dock 1992, när FCK bildades genom en fusion med B 1903, och man håller numer till på femte serienivån.

2007 återvände hursomhelst Christian till Hammarby, närmast efter två säsonger i Midtjylland. Det var en robust och lojal mittback som kom tillbaka till Söderstadion och drog på sig tröja nummer fyra. Nedflyttningen två år senare berodde mer på allmän turbulens än på att ”Traktorn” och Igor Armas inte höll måttet i mittlåset. Traoré lånades ut till norska Hønefoss men återkom efter ett halvår, och var således bland annat med och tog ett cupsilver innan han återvände till Danmark. Där rundades karriären av i HB Køge efter säsongen 2014/2015.

Foto: Bildbyrån

Näste dansk, som anslöt till det defensiva mittfältet, dök upp i Bajen redan säsongen efter Traorés lånesejour. 2003 hämtades den då 25-årige Mikkel Jensen från Brøndby IF, där han stått för 88 framträdanden, men det senaste året lånats ut till Midtjylland för mer speltid. Jensen anslöt som provspelare till Hammarbys träningsläger på Malta, där han alltså övertygade Anders Linderoth, och så här beskrev han sina styrkor som fotbollsspelare i matchprogrammet:

– Min blick för spelet. Och så har jag ett bra skott och goda passningskvaliteter.

Debutsäsongen blev en succé och hade normalt räckt hela vägen fram till guld, men som bekant hade dom blårandiga ett ännu starkare lag. Mikkel hade även kunnat säga något om placeringssäkerheten som innermittfältare, och om sina ledaregenskaper – under största delen av sin sjuåriga sejour i klubben bar han kaptensbindeln. Däremot såg vi desto mindre av det där skottet. Två mål stod Jensen för. Men han valde tillfällena med omsorg – mötena med AIK. På den klassiska bilden ovan jublar han ikapp med Petter Andersson efter baljan 2004.

Säsongerna 2006 och 2007 förstördes för Jensens del av skador, och en ren slump är det knappast att Bajen samtidigt tappade kontakten med topplaceringarna, som man dittills aspirerat på. 2008 passerade Mikkel 30-strecket och då han aldrig varit speedig flyttades han nu oftast ner som mittback. En spelare från Uruguay lånades ut till Villareal, medan Fredrik Söderström gick motsatt väg från Spanien och Córdoba, utan att kunna ersätta den defensiva mittfältsstadgan. Vi tvingas ofrånkomligen runda av med att återvända till 2009.

– Jävligt tråkigt, jag mår inte bra över det. Jag är verkligen jätteledsen över det, det vill jag säga till mina lagkamrater och till våra fans.

Så sa kapten Jensen till Sportbladet, om utlåningen från bottenkrigande Hammarby till Brommapojkarna inför hösten, då klubben snart sparkade Tony Gustavsson och sedan förlorade elva av de tolv avslutande matcherna. Övergången gjordes permanent och efter att ha rundat av som spelare blev Jensen först assisterande tränare, och sedan huvudansvarig, i Karlbergs BK.

Nichlas Hindsbergs tid i klubben blev desto mindre framgångsrik. Mittfältaren från Nordsjælland skulle ersätta Bakircioglu, men efter en timmes speltid i Bajen under två år fick han ge upp fotbollskarriären i och med knäskadorna, och istället – som Hasse Eskilsson – bli framgångsrik pokerspelare.

Foto: Henric Wauge

Däremot har vi ju haft en sentida profil från Danmark i klubben, innan den nuvarande truppens tre danska bidrag. Kanske var det så att Thomas Guldborg Christensen, som anslöt sommaren 2012 från Køge (där mittbackskollegan Traoré ju rundade av), acklimatiserade sig så naturligt i Bajenland… att vi till och med inledningsvis glömde bort honom som import i den här luckans sammanställning. När vi tog med Thomas och två spelare till på handboll som ett led i att bekanta sig med föreningen HIF, och “Just idag” spelades i högtalarna, skulle vi just till att förklara lite om Kenta Gustafsson för dansken. Han avbröt snabbt men vänligt:

– Jag köpte faktiskt Mods-trilogin på dvd samma dag som jag flyttade hit. Tyckte det kunde vara bra att lära sig lite om Stockholm.

Inte nog med det. “Tuborg”, som supportrarna snabbt döpte honom till, talade snabbt fullt begriplig svenska och fick om spelarrepresentant berätta sitt om läget i laget på medlemsmötena. Thomas blev en välbehövligt lugn och trygg punkt, i skuggan av Bakircioglu som ju anslöt i samma veva och fyllde en liknande funktion, det omvälvande följande året när Bajen bytte arena. Och 2014 bidrog han till att Tele2 Arena fick ett allsvenskt hemmalag, med stabilt mittbacksspel och tydliga ledaregenskaper – hans “kom så!”-vrål i spelartunneln minns vi lika väl som det där huvudskyddet han bar mot slutet).

Efter en sista insats 2015, den där han som högerback fick stopp på Nabil Bahoui i Hammarbys klassiska första cupderbyseger på Friends Arena, lämnade “Tuborg” för spel på Island för Valur. Där vann han bland annat isländska cupen, innan flyttlasset gick hem till Danmark. Men inte till den grönvita moderklubben Akademisk Boldklub i huvudstaden, utan till Lyngby. Tidigare i december meddelade Thomas att spelarkarriären är över. Han ska istället arbeta som koordinator hos det danska förbundet, för dess ungdomslandslag.

De danska bidragen till Hammarbys nuvarande spelartrupp behöver knappast någon närmre presentation – den har framför allt Bjørn Paulsen själv stått för, och somras anslöt ju hans landsmän Jeppe Andersen, som tagit en fast plats på centrala mittfältet, och Mads Fenger som vi snart hoppas få se åter i mittlåset.