I den sista luckan i vår julkalender, där vi blickar tillbaka på 24 nationers bidrag till Hammarby Fotboll, är turen kommen till Norge. Vi önskar god jul med en bildspecial över importerna därifrån!

Bildbyrån

Inför den allsvenska säsongen 2000, när Hammarby-sfären utan att ana det stod inför ett omtumlande SM-guld året därpå, värvades Trym Bergman från Kongsvinger. Nyförvärvet tilldelades tröja nummer 4, som mittfältarna Peter Berggren och senast Andreas Bild burit, och det passade för hans mångsidighet. Till KIL hade han värvats som vänsterforward från Ørn Horten, och i Bajen spelade han på alla positioner utom målvakt; ända ner till högerbacksplatsen. Trym blev kvar i tre säsonger, med fyra mål på 57 matcher, bland annat avgörande 1-0 mot Halmstad och 3-1 mot Malmö FF under guldhösten. Och när Jonas Stark nickade in 2-1 mot Örgryte den 21 oktober, så stod Trym för inlägget. På bilden grattas han, senare denna magiska dag.

Bildbyrån

2003 anlände Karl Oskar Fjørtoft, en småväxt och oerhört kreativ offensiv mittfältare som nog hade kunnat spela sig till en plats bland de riktigt stora, i vår klubbs historia. Nu blev det bara två säsonger på Söderstadion. Hemmamötet med GIF Sundsvall den 19 september 2004 avgjorde ”KAOS” från straffpunkten, men 17 dagar senare – när Bajen skulle möta MFF på bortaplan – kollapsade han plötsligt på grund av utbrändhet och stress. ”Han har två år kvar på kontraktet med oss, men det viktigaste är att Kalle blir frisk, så någon form av rehabilitering i Norge kommer det bli tal om”, sa HIF-vd:n Henrik Appelqvist till Expressen. Karl Oskar stod för en oförklarlig och tragisk derby-handsutvisning, men snidaren är trots detta och det snopna avskedet mest ihågkommen för sin passningsskicklighet och de för långa tröjärmarna på vinterhalvåret, under denna ”gyllene utan guld”-Bajenera. (Bildbyrån)

Bildbyrån

Samma potential att nå fram till höga placeringar i omröstningarna om de största Hammarby-profilerna, det hade vänsterfotade och pianospelande Fredrik Winsnes. 26-åringens lånesejour, från Rosenborg, blev dock bara ettårig och utan fortsättning. Fredrik kallades främst för Winsa, hemma i Norge, men den snart fullföljda läkarutbildningen gav honom smeknamnet Doktorn under tiden i Stockholm. Den defensive mittfältaren var klok även på planen, och med åtta seriemästerskap för RBK samt 19 landskamper var han en av de mest meriterade spelarna i Hammarby dittills. Tanken var också att Champions League-meriterade Winsnes skulle bidra i Bajens kvalspel, men hans stadga räckte inte mot Partizan, där han dock gjorde målet i 1-1-hemmamötet. Fredrik spelade också fram till åtta allsvenska baljor, utöver sina två egna; ovan jublar han på Landskrona IP. (Bildbyrån)

Bildbyrån

Vid sidan av Hammarbys värvning av Paulinho Guará från Örgryte, så tillhörde det – och tillhör fortfarande – ovanligheterna med köp från allsvenska konkurrenter. Petter Furuseth, som även hette Olsen på den tiden och således ofta kallades PFO, blommade relativt sent i hemlandet. Först som 23-åring debuterade han i Tippeligaen, för Brann, och efter tre framgångsrika år gick flyttlasset till Närke. ÖSK, som drogs med stora ekonomiska bekymmer hösten 2004, kunde inte motstå budet från Bajen – där anfallaren blev uppskattad ytter. Efter 57 allsvenska matcher, med sex egna mål och långt fler bidrag till andras, vände Petter åter till Norge och Stabaek i förhoppningen att hamna under förbundskaptenens radar. Det gick dock inget vidare, och som 30-åring lade han av. I fem månader. Furuseth återvände dessutom till Hammarby 2010 och lade två ”hundår” i Superettan till sin karriär. Petter stannade dessutom därefter, som assisterande tränare för Söderbönorna, och ses fortfarande emellanåt till på Årsta IP.
 

Bildbyrån

Det dröjde innan vi fick fler norrmän i klubben, men året när HIF äntligen lämnade Superettan med dess idrottsplatser och vallar, så var det med hjälp av en rödblåvit ketchupeffekt. Först att krita på, den 3 januari 2014, var U23-landslagsmeriterade yttern Fredrik Torsteinbø, som värvades från Sandnes Ulf. Med det avgörande målet i Bajens seriepremiär borta mot Assyriska FF, där det firades så vilt i 93:e minuten att Fredrik ådrog sig en lättare benskada, fick han en praktstart. Sammantaget blev det tolv mål på 75 seriematcher, innan speltiden blev knaper vårsäsongen 2017. Torsteinbø lämnade lika snyggt som han debuterade, två dagar efter målet mot Örebro. Nästa anhalt blev Viking, storklubben i hemtrakterna, men han kunde inte rädda kvar De mørkeblå i Tippeligaen. (Bildbyrån)

Bildbyrån

En knapp vecka – mer än så dröjde det inte innan, näste norske offensive mittfältare skrev på för Hammarby. Han heter Lars Mendonça Fuhre, även om det brasilianska namn han fått av sin mor konsekvent tycks utlämnas i hemlandet Norge. Närmast innan den tvååriga sejouren i Bajen spelade han för ständigt detta Aalesund, och även den grönvita publiken fick se honom bidra till anfallsspelet, framför allt var han ofta en bärande pjäs under Superettan-året. Då hjälpte Lars till med sju seriestrutar. Efter 24 starter och sex inhopp blev speltidsfördelningen dock den omvända i Allsvenskan; 13 inhopp och en ynka start. Under försäsongen 2016 stod det klart att det inte skulle bli någon fortsättning i HIF. Sedan dess har kvicke Mendonça Fuhre spelat för Mjøndalen och Öster. (Bildbyrån)

Bildbyrån

I mars kom en tredje norsk mittfältare till Hammarby, den (särskilt med Superettan-mått mätt) rejält meriterade och mångsidige fast lite mer defensivt lagde Jan Gunnar Solli. På 33-åringens meritlista fanns bland annat 40 A-landskamper och det faktum att han blev förste norrman i MLS. Klubbadressen närmast före Bajen var Vålerengen. Det är svårt att beskriva fingerspetsproffsets insats på Tele2 Arena som något annat än nyttig. Han startade oftast men glänste sällan på ett iögonfallande vis. Solli spelade där Nanne Bergstrand ville, och löste sina uppgifter, helt enkelt. Som för Mendonça Fuhre, blev det svårare att färga i Allsvenskan, men det enda målet i serien gav poäng – drömträffen mot Halmstad (ovan). Det enda vi grämer oss över nu, det är väl att ramsan ”Han é DJ” (Panic med The Smiths) aldrig riktigt satte sig. (Bildbyrån)

Bildbyrån

Och det blev ju en norsk kvartett, som mot slutet av 2014 kunde fira avancemanget. Här kan du återse intervjun efter uppflyttningen med Jan Gunnar, Fredrik, Lars – och Lars. Den reslige mittbacken med det högst Hammarby-kompatibla efternamnet Sætra hade nog hört ett och annat från föregångarna, och noterat den grönvita publiklavinen i de många reportagen i norsk media. För rent fotbollsmässigt var det ett nedköp, när han till sommarfönstret nobbade ett nytt kontrakt med moderklubben Strømsgodset, för spel i Superettan. Lars fick i likhet med landsmännen vara med om såväl seriesegern som derbytriumferna året därpå, men trots att kontraktet ganska nyligen förlängts med tre år, såldes han till Kina och Baoding Rongda ett år senare. Totalt blev det 62 grönvita matcher med tre mål för Lars, som för närvarande letar ny klubb. (Bildbyrån)

Och även om dåvarande assisterande tränaren Patrik Hansson, med sin bakgrund i bland annat Brann, nog hade mer än ett finger med i spelet när det gällde rekryteringarna av denna kvartett – så har vi ju också två norrmän i den nuvarande Hammarby-truppen. Ytterbacken och Instagram-profilen Mats Solheim går strax in på sin fjärde säsong. Och så värvades ju framtidsmannen Sander Svendsen till Bajen från Molde så sent som i somras. Duon är knappast de sista Hammarby-importerna från Norge, som sätter sin prägel på klubben.

Årets julkalender avslutar vi med en hälsning från Fredrik:
– Jag är jättetacksam över att ha fått spela i Hammarby i tre och ett halvt år. Alla minnen, från första matchen till uppflyttningen och sedan spel i Allsvenskan, det är upplevelser som jag aldrig kommer att glömma. En gång Bajare, alltid Bajare – vi ses säkert på läktaren. God jul!