AIK var som väntat, sett till tabelläget, ett tungt lag att ställas mot i detta toppmöte inför fullsatta läktare. Och någon tillfällighet är det inte att Hammarby för första gången i år gick mållöst, egentligen heller inte att förlustnollan sprack i dag. Men avgörandet, sent och via en besynnerligt dömd straff, blir desto mer svårsmält.

Hammarby släppte ju startelvan redan ett dygn innan avspark. Frågetecknet som kvarstod var huruvida Bajen-ledningen skulle rucka på det stabila mittlåset med David Fällman och Bjørn Paulsen, när Mads Fenger återigen var redo för 90 minuter. Så blev det inte, utan den tänkte bärande mittbacken kamperade ihop med Junior på balansmittfältet, i avstängde Jeppe Andersens bortavaro. Tifona försenade matchen, men inte mer än tio minuter.

Den omedelbara matchinledningen var oväntat frejdig från svartgult håll, men det stannade vid ett par hotande bollinnehav på utsidorna om det grönvita straffområdet. Däremot såg Hammarby allt mer avslappnat ut, och på mitten smällde såväl Fenger som Junior på som sig bör. Dock hade Bajen lite oflyt med motläggen, vilket gav Nabil Bahoui och Enock Kofi Adu tillställningens första riktiga avslut, fem meter utanför respektive dubbla distansen över.

Pa Dibba hade då nyss (tio minuter in) varit nära att komma loss efter en defensiv hörna – anfallaren tog sig förbi den första bevakningen, men fastnade på sista försvararen. Och strax därpå (med kvarten spelad) var Nikola Djurdjic snubblande nära att upprepa bollstöldsmålet han gjorde mot Häcken – men här fastnade han i straffområdet. Nästa läge dröjde inte länge – Junior tog sig fram med bollen klistrad vid fötterna på sitt vanliga maner, och Muamer Tanković tog vid, men han hamnade i obalans vid sitt avslut från halvmånetrakten.

Det var som det låter; Hammarby hade kopplat ett ganska tydligt grepp om händelserna. De grönvita var snabbare i tanken, och om ”Tanken” haft lite medflyt vid mottagningarna i ytan framför AIK-backlinjen, så hade det nog gett utdelning. Rikard Norling blev inte muntrare av tre tuffa HIF-satsningar på en sekund och tio kvadratmeter, just framför tränarens tekniska område. Men då, halvvägs mot vilan, fick man en prat- och drickpaus då Kristoffer Olsson låg kvar en stund med Djurdjics tryckare kvar i kroppen.

Nu var det knappast några direktiv som låg bakom scenförändringen. En av ”Gnagets” största styrkor är ju förmågan att skapa momentum och ta hela handen, när motståndaren ger dem lillfingret. Och det gjorde Bajen självmant. Först spelade man med onödigt hög risk när Juniors snabba frispark vid mittlinjen slogs mot Mats Solheim, som inte hann fram, vilket gav en svartgul halvchans. Och minuten därefter gjorde Jiloan Hamad det alltför svårt för sig framför eget straffområde, och Olsson kunde nypa till från högerläge, där Johan Wiland för säkerhets skull sträckte ut vid stolproten och gjorde hörna. Mer följden av ett kollektivt självförtroende än av individuella missbedömningar, såklart, men utgången blev densamma.

De stora chanserna kom också. Alexander Milošević klev fram och bröt framför Dibba, tog med sig bollen och satte den till Tarik Elyounoussi, men i två mot två-läget var Henok Goitom vänlig nog att hamna offside. Strax därpå kombinerade AIK plågsamt effektivt, fram till friläge för Elyounoussi, men Wiland gjorde som i septemberderbyt lagen emellan – en viktig jätteräddning vid friläge. Typiskt för den här vårsäsongen hade det varit, om Tanković istället nätat ur ingenting, just före vilan. Djurdjic ordnade kantfrispark från höger, och ”Mujo” fick en andra chans sedan lyftningen skickats tillbaka, men sköt utanför.

Två minuter in i andra halvlek låg bollen i Budimir Janoševićs nätmaskor. Då bedömdes dock Djurdjic ha gått för hårt åt sin landsman, innan Paulsen rakade in bollen, ett beslut som kändes riktigt. Chansmässigt replikerade ”Gnaget” med råge sju minuter därpå. Goitom följde upp ett par lyckade vändningar på mittplan med en tunnel, och fick utrymme att söka Rasmus Lindkvist till vänster. Simon Sandberg såg ut att få svårt att hänga med, fast lyckades ändå göra hörna – och den knoppades vidare mot bortre burgaveln, där Tanković akrobatiskt lyckades rädda framför mållinjen.

Framemot halvlekens mitt satte sig en duellspäckad men stängd matchbild. Djurdjic var nära att pressa fram ett öppet läge för Dibba, och låg sedan bakom anfallspartnerns vassaste chans, tillika Bajens stora möjlighet i matchen. Här ville AIK skapa triangelspel nere vid vänstra offensiva hörnflaggan, men Nikola smög helt sonika in och snodde kulan. Muamer fick driva den vidare och gjorde det i närapå lika hög fart som Pa forsade fram. Han kom ur vinkel, men hittade via väggspel med Jiloan en möjlighet att skära in från höger och dra till. Vänsterträffen var ämnad för bortre krysset, men gick över.

Även om man hade svårt att hitta igenom mot sedvanligt kompakta AIK, så förmådde Bajen hota lite mer, och signifikant var Bahouis uppträdande då han blev utbytt i 73:e… en parodiskt långsam promenad. De gånger som AIK ville ställa om, så fanns Solheim där för att avvärja, gång efter annan – ”truppspelaren” var liksom mot Malmö FF bland de främsta aktörerna även i denna stormatch. Strax efter bortabytet var han en del av Hammarbys första förändring, och fick byta till högerkanten, när Neto Borges gjorde comeback.

De straffrepriser som vevats till förbannelse har dagens i övrigt utmärkte domaren inte tillgång till – vilket gör det hela än mer obegripligt. Ett matchavgörande beslut i en tillställning av den här digniteten, med två tiondelars betänketid, innan Hamad och Daniel Sundgren ens hunnit landa efter sitt hopslag. Elyounoussi stegade fram och satte säkert dit 0-1.

Bajen bytte omgående in Sander Svendsen och Imad Khalili, men inte helt oväntat var det uppflyttade Paulsen som med sitt huvudspel låg bakom halvchanserna laget fick fram för att rädda poäng i forceringen. En nicklobb i 88:e blev för hård, och med 20 sekunder kvar av tilläggstiden gick även nästa huvudavslut över Janoševićs ribba.

Därefter blåstes matchen av. AIK-spelarna och ledarna valde att påbörja firandet genom att studsa framför sin klack, skrålande ramsan om Hammarby, där betoningen ligger på ett ord som sedan 2006 alltid ska föranleda rött kort. Ett magsurt konstaterande, förstås. Och även om vi såg ut att gå mot 0-0 var slutresultatet som sådant hyfsat logiskt, sett till chansfördelningen. Till nästa omgång i den tätnande tabellen har Bajen nu en veckas välbehövlig vila för att ladda om, inför bortamötet med Kalmar FF.

Siffror, HIF-AIK 0-1 (0-0):
Avslut 8-7 (4-5)
Avslut på mål 1-3 (1-2)
Hörnor 5-6 (1-4)
Frisparkar för 10–12 (7-4)
Offside 3-1 (0-1)
Varningar 0-2 (0-1)
Publik 29 266

Ytterligare matchfakta finns här.

Foto: Bildbyrån