U19-killarna tog SM-guld efter att ha vunnit såväl grundserien efter seger mot BP i slutomgången, som slutspelsserien efter stor målskillnadsdramatik där man klev förbi Häcken på sista speldagen. Tränare Lukas Syberyjski blickar nu tillbaka på året. – Spelarna har verkligen varit adaptiva. Det är med stor stolthet och faktiskt även beundran som jag säger det, för det vi ber dem gör ont, säger han om Bajens temposprängda spelsätt.

Till att börja med, Skandinaviska Mästerskapen inleddes förra helgen, med 2-2 mot Brøndby och 1-3 mot Aarhus. Hur var vistelsen i Göteborg?
– Väldigt tuff för killarna rent fysiskt, två matcher i högre tempo än i vårt seriespel, och kort vilotid. Där har vi mer att göra för att skapa en motståndskraft, så de blir lite mer robusta. 48 timmar emellan matcher är extremt, och de danska lagen klarade av det bättre än vi. Men känslan är att så länge vi orkar, så är vi minst lika bra. Om inte bättre.

– Vi blir lite tagna på sängen av tempot och av Brøndby-spelarnas fysik. Men när vi skakat av oss det, och verkligen börjar springa vårt snabbaste när vi ska ta ut vinklar, förflyttar oss utan boll för att skapa möjligheter för bollhållaren, och pressar på ett ordentligt sätt – då är danskarna människor. Och andra halvlek är faktiskt riktigt bra. Chansmässigt är vi nog närmre segern än vad Brøndby är.

– Till matchen mot Aarhus är vi mer beredda. Vi ändrar lite taktiskt, de ändrar lite taktiskt, så att det blir oerhört mycket en mot en-spel. Vi byter ganska många jämfört med första matchen, och de håller uppe det extremt bra i 20-30 minuter. Men oftast gör en enskild liten händelse att en match svänger över, och vi missar ett uppspel samtidigt som de får vittring och blodad tand, så de trycker tillbaka oss väldigt tydligt i slutet på första.

– I paus byter vi många, och första kvarten är vi närmare. Vi har svårt att skapa den där riktiga målchansen, men spelar så att de inte riktigt får tag på oss. De börjar ändra och försöka hitta lösningar. En enskild incident gör skillnaden, faktiskt en frispark på egen planhalva. Istället för att spela igång, så smäller vi upp den på en felvänd forward som kampar mot två stora mittbackar. Det följs av ett bolltapp, och de får vittring. Samtidigt faller vi in i att inte riktigt orka flytta fötterna fort för att hitta en yta att framåt… och när man inte spelar bollen framåt mot sådana här lag – då käkar de en.

Ibland gör vi inte byten alls i serien, och då är det just för att…
– …skapa motståndskraften för att klara av att utföra de här aktionerna i matchminut 93. För att pressa det där taket, som också är individuellt.

Det har låtit som att laget tagit till sig det ni i ledarteamet velat ska hända på planen.
– Det tycker jag verkligen.

Hur ser du på den utvecklingen under året?
– Med spelsätt? Låt oss bara prata om spelarna först. Som du säger har de verkligen varit adaptiva och tagit till sig saker. Och det är med en stor mängd stolthet och faktiskt även beundran som jag säger det, för det vi ber dem om är inte enkelt. Det vi ber dem om gör ont. Att kunna förflytta sitt fysiska tak till en högre nivå, det är smärtsamt. Vi lekmän som inte håller på med konditionssporter som längdskidåkning kan ändå förstå; någon gång i livet har vi försökt cykla fort och länge. Vi vet hur det bränner i lungorna, hur blodsmaken kommer.

– Det utsätter vi spelarna för. Plus någon som springer lika fort, jagar dem, vill sparka på dem och ta bollen ifrån dem. Den miljön har vi fått in på våra träningar; du gör ingen en tjänst genom att inte ta i fullt. Du måste ta i fullt för att öka de andras tak, och de kommer att göra dig samma tjänst tillbaka. Så när vi jagar och sparkar på varandra i träning, så är det för att göra varandra bättre.

– Just det är jag stolt över. Gruppen har gjort det fantastiskt bra under den ledning som Stefan Olsson och Martin Sundgren har tagit in, och som jag också har tagit till mig helhjärtat. Det är svårt att prata mentalitet och karaktär; jag kan inte se insidan av huvuden. Men oavsett om de tänker att vi är helt dumma i huvudet som står och dirigerar och skriker på dem, så är beteendet på plats. Om karaktären är det? Jag vet inte. Men ett långsiktigt beteende bygger karaktär, och karaktären som gruppen har byggt upp är fantastisk.

– Det är så otroligt glädjande att se André Alsanatis svar i Tipselit-intervjun efter U21-finalen, att ”nu firar vi med träning, sedan ska vi åka ner till Skandinaviska och köra skiten ur alla”. Där kan jag faktiskt börja prata mentalitet. Det är inte något som han bara säger – han tänker så. Det är häftigt.

– Spelsättet bygger ju till stora delar på modet, att kunna trycka så, för det är smärtsamt och modigt att utsätta sig för detta och att inte ge sig själv ursäkter. Att säga ”jag kunde gjort mer där” är det enklaste som finns. En ursäkt för att ”jag kunde blivit så bra”. Ja, men hur många står på krogen nästa fredag och säger ”hade bara knäskadan inte kommit så hade jag spelat i Allsvenskan, för jag var bättre än han och han när vi var små”? Det är ju bara osanning. Det enda gemensamma för de som tar klivet hela vägen, det är att de aldrig gav sig. Och våra spelare har inte visat minsta tecken på att ge sig.

– Modet är en stor stolthet; det bygger spelsättet och vi är extremt modiga – vi tar bollen framåt när det går. Tappar vi den, för det kommer ske under en match – alla lag tappar bollen; även Barcelona och Juventus tappar bollen…

Det är där det ser ut som en konditionssport för mig…
– Ja, då gör det ont. För jag kan tappa bollen, men du får ont av att du måste ta tillbaka den. Sedan tappar du bollen, men jag måste vinna tillbaka den. Det modet och den disciplinen är extremt viktigt och skapar ett jäkla tempo.

– Det är nog den stora anledningen till våra resultat, för möter vi ett lag som inte klarar av vårt tempo, då kör vi över dem. När vi mött lag som kan svara upp mot vårt tempo blir det riktigt, riktigt bra fotbollsmatcher med två lag som vill, kan och försöker. Det har varit extremt utvecklande under hösten, att mäta spelsättet mot de allra bästa 19-årslagen, och stå för så pass bra prestationer och även resultaten.

– Jag är övertygad om att det är det bästa som SEF har gjort, den här seriesammanslagningen på hösten, för att få så bra tävlingsmatcher som möjligt. Det blir enormt viktigt för utvecklingen av unga spelare i Sverige.

Peter Jonsson

Det är förstås eftersträvansvärt med seniorlika matcher på U19-nivå, och det berörde vi off the record efter 2-1-segern mot Malmö FF, att man sett sämre Superettan-matcher. Du ville inte låta laget sväva iväg just då, vi kanske kan återkomma till det nu?
– Varje gång man svävar iväg, så gör man vägen till slutmålet längre. Det fanns aktioner i matchen som var allsvenska. Även mot Göteborg, mot Häcken, mot Djurgården och mot BP fanns aktioner av allsvensk kaliber. Men även av Division 3-kaliber… så är juniorfotboll. Du säger att det spelats sämre Superettan-matcher. Ur ett underhållningsperspektiv kan jag hålla med dig. Men sätt upp vårt lag mot ett Superettan-lag, då får vi riktigt tufft. Vi har också struktur, men de är smarta och deras erfarenhet skulle neutralisera vårt mod.

– Men vi fick väldigt bra feedback från domarna som dömer Skandinaviska, Division 1-team som aspirerar på att kliva upp i Superettan: ”Det här går många gånger fortare, sekvenser och perioder av spelet och inte bara moment är av extremt hög kvalitet jämfört med det vi brukar döma”.

– Men ett lag från ettan kan pulsera matchen bättre. När jag pratar disciplin, mod och tempo så handlar det absolut om att höja tempot – men också om att styra tempot. Det lyckades vi ganska bra med mot MFF. Det var inte bara ett rallarslagsmål utan guard, med svängdörrar och en extremt underhållande fotboll. Där fanns en tydlig spelväg. Men att kunna pulsera tempot blir nästa steg. Så, finns det aktioner á la Superettan eller bättre? Absolut. Är vi där? Nej. Jobbet fortsätter.

Bara två poängtapp under våren och 55-12 i mål på 13 matcher. Det måste ha känts som att något bra var på väg?
– Topp sju var målet, punkt slut. Vi skulle spela mot de allra bästa efter sommaren. Sista matchen mot BP var mest intressant, gav mest och var en försmak av hösten. En högkvalitativ fotbollsmatch. På båda sidor fanns killar som snart spelar elitfotboll, Jack Lahne spelade ju i Allsvenskan månader efteråt, matchen gav stor utveckling. Och sättet vi vinner på; att vi är mer robusta och klarar av det högre tempot längre än BP, var ett tydligt kvitto på att vi var på rätt väg med sättet att träna och driva matcherna. Och målen är bra fotbollsmål.

Hur bra koll hade vi på lagen från södra serien?
– Bra koll, absolut. Främst via video, men också genom scouting på plats. Efter att lottningen var klar scoutades motstånd, vilket framför allt förberedde oss själva men också spelarna. Det tillhör ju vårt jobb, att förbereda matchplan och spelsätt.

Höstserien var tät, men fyra lag från södra var närmast att snuva oss. Deras offensiva kvalitet bidrog förstås till att vi släppte in dubbelt så många mål som under våren, vilket du ofta återkom till. Hur tänker ni i övrigt?
– Vi gjorde, mitt i höstsäsongen när vi kände att två insläppta mål per match inte är okej, en genomgång där vi kollade på alla målen. En kvalitativ studie – vad som händer innan, hur våra positioner ser ut, om det är från fasta situationer eller en sida av planen, om motståndarna återerövrat eller byggt spel. Vi drog slutsatser där, men trots den analysen lyckades vi inte att få stopp.

– Men det är som du säger; vi möter skickliga motståndare och håller bara nollan i två matcher.
Vi spelar modigt, vi har bollen högt upp, och när vi tappar den i fel lägen blev vi känsliga och sårbara. Detta är högt, högt upp på priolistan, för det är svårt att vinna matcher när man släpper in många mål. Och i förlängningen blir det svårt för spelare att ta nästa steg.

Om det är bandysiffror?
– Ja, och inte bara för matchens skull. Ofta, när spelare gått från U19 till elit, så låter det ”han är ju bra, men kan inte försvara”. Med det tidigare serieformatet har det kanske varit tre matcher av 26 som du behövt försvara i. Annars bara anfalla, och sedan ta tillbaka bollen under motståndarnas kontringstid. Det gör att spelarna övar många, många fler offensiva aktioner än defensiva.

– Där måste vi ju se oss i spegeln och säga att vi kommer behöva söka en utveckling i vårt sätt att träna. Att U19 har träningsveckor mot lag som har högre skicklighetsgrad och högre tempo än vi, så att vi faktiskt får träna försvar. Och komplettera med veckor då vi tränar elva mot elva mot U17. Även om U17 absolut kan grilla oss dominerar vi oftast bollinnehavet, så vi får träna på att släcka kontringar. Vi behöver säkerställa att vi i vår träningsverksamhet får så många delar av spelet fotboll som möjligt.

– A-laget spelar dominerande, precis som vi, vilket gör det jätteviktigt med modiga mittbackar som kan spela bollen men också kan ta tillbaka den på mittplan i en tuff duell mot en forward, samtidigt som man ibland behöver försvara lite lägre. Så det där handlar främst om spelfaser som omställning direkt efter bolltapp. Hur agerar vi? Hur bromsar vi upp dem? I vilka ytor är ett avslut mer okej än i andra? Att träna på de olika faserna, och mot olika typer av motstånd. Det tror jag är nästa steg.

Läs också: Här är SM-guldlaget 2018

Foto överst: Kenta Jönsson