Hammarby hade bud på mer än målen kring pausvilan, David Fällmans första balja för klubben och Nikola Djurdjićs välplacerade skott. När sedan Imad Khalili ordnade 3-0 i 76:e var de logiska slutsiffrorna på tavlan i underkant. Då kunde Örebro reducera två gånger om, via nästan identiska nickar efter frisparkar. Onödig nerv närmast på näthinnan alltså, fast med lite distans minns vi nog en odiskutabel seger.

Hammarby fick ställa över två viktiga danska centrallinjepjäser i söndagens sena allsvenska eftermiddagsmöte på Behrn Arena. Mats Solheim fick som i derbysegerns andra halvlek ta hand om mittbackspositionen medan Tim Söderström agerade innermittfältare, i Mads Fengers och Jeppe Andersens frånvaro. Som vanligt var inramningen högklassig, även om kylan skrämt bort delar av Örebro-publiken, och vi skulle bjudas på en match som de tigerrandiga kontrollerade helt, från avspark och i åtminstone 80 minuter.

Den hade dock kunnat börja roligare för Söderström, som 15 sekunder in fick hemmakaptenen Nordin Gerzics rensning rakt i skallen. Snart satte det sig dock för Tim och för Bajen, som sju-åtta minuter in kopplat ett tydligt grepp om händelserna. Nikola Djurdjić var lika aktiv som vanligt i den tigerrandiga återerövringspressen, som ofta innebar tuffa dueller med Gerzic, och generellt landade i att Bajen gick ur situationerna med bollen i ägo.

Söderström prickade tidigt Oscar Janssons första stolpe från distans efter en Darijan Bojanic-högerhörna som både vunnits och hoppats över av Imad Khalili. Bakom nästa målmöjlighet låg Solheim, som klev fram ända ner till kortlinjen med bollen, och skickade in den i boxen där Vidar Örn Kjartansson nöp till direkt – metern över och utanför första krysset. Kvarten in skapades ett tredje jätteläge, då Muamer Tanković såg Dennis Widgrens vänsterlöpning och Djurdjić mötte inspelet vid bortre stolpen utan att hitta rätt.

ÖSK kunde sedan spela sig ur förstapressen ett par gånger och trycket bedarrade något. Carlos Strandberg tog sig till enda hemmaläget i halvleken, efter ett HIF-bolltapp på mitten, men sköt utanför Gianluca Curcis första stolpe från vänster. Med tio minuter till vilan blev både Widgren och David Fällman sittande med smärtor. Men de kunde spela vidare, och just innan vilan höll sig såväl Dennis som David framme för farliga avslut – där Daniel Björnkvist täckte ytterbackens skott efter att Imad breddat spelet, och där målvakten inte lyckades hålla mittbackens nick sedan stundtals helt dominante Muamer hittat honom med inlägget.

Istället blev det Söderström som tvingades gå ut i paus med en sträckning, och Odilon Kossounou ersatte bredvid Bojanic. 18-åringen kom rätt in i sin halvlek och Bajen fortsatte att kontrollera spelet. Åtta minuter efter vilan fick ”Niko” revansch för sin miss i första halvlek, och lön för duellmödan. Darijans stickare fångades upp av ”Mujo”, och när ÖSK-mittförsvaret bröt hamnade andrabollen hos serben, som placerade in ett otagbart och lågt avslut invid Janssons vänstra stolprot.

Och HIF hade alltså bud på betydligt mer. Inom tre minuter tvingade Kjartansson målvakten till en parad och rundade honom nästa gång friställd av Tanković – dock utan att få dit bollen. Örebro skapade i princip ingenting för egen maskin, men bjöds på två jättemöjligheter då slutkvarten närmade sig, när först Solheim och sedan Widgren missbedömde varsin hög djupledslyftning. Curci var dock vaken mellan stolparna och klarade såväl inbytte Viktor Prodells som Strandbergs skott.

ÖSK ville uppenbarligen inte vara mindre generöst. Just efter den svartvita dubbelchansen spelade man alldeles för snålt i eget straffområde. Istället för att näta själv fick Vidar nöja sig med att servera Imad öppet mål, efter att ha pressat fram bollen, då Jansson ville spela på mer än ett tillslag trots att han bara hade någon hundradels sekund på sig.

Absolut inte för stora siffror i det läget, men när det gäller att stänga matcher finns det förbättringsutrymme för Bajen. Kanske bidrog två sena Hammarby-byten till oredan; kanske inte. Definitivt var det i alla fall två onödiga kantfrisparkar som gavs bort, och två Gerzic-lyftningar med nickar i nät av Prodell och Filip Rogic senare stod det plötsligt 2-3 på tavlan. Den andra reduceringen gjordes dock först i 92:a och tiden för forcering fanns inte. Onödigt spännande men framför allt onödigt sett till målskillnaden och den defensiva självkänslan, alltså. Kollektivt fungerade dock i princip allt i 80 minuter och det ska man förstås ta med sig.

Härnäst väntar fredagsmatch hemma mot Sirius. Över 19 000 har biljett – köp din här!

Foto: Therese Back