Hammarbys flickakademichef är på plats. Ida Skog Mbarka har varit mångårigt verksam i FC Rosengård som akademiansvarig, F19-tränare och instruktör – roller hon även får i Bajen. Närmast kommer hon från Umeå IK. – Vi är glada över att ha Ida här, som vi tror kommer hjälpa flickakademin att ta nästa steg. En oerhört ambitiös tränare som lägger ner mycket tid, säger sportchef Johan Lager. I artikeln berättar Skog Mbarka om sina tankar kring fotboll i allmänhet och Bajen-uppdraget i synnerhet.

Ida Skog Mbarka är 25 år, men har hunnit med betydligt mer än de flesta fotbollsledare. Efter att den egna spelarkarriären fick avslutas vid 15 års ålder till följd av en ryggskada, så var valet att istället bli tränare givet. I uppemot tio år var Skog Mbarka verksam i framgångsrika FC Rosengård, där hon var ansvarig för akademin och tränare för F19-laget, uppdrag som hon även får i Hammarby framöver. Bland instruktörsuppdragen i hemstaden märks även Malmö FF:s pojkakademi och flera av de största flicklägren. Närmast kommer den UEFA A-utbildade tränaren alltså från Umeå IK, och efter att sportchef Johan Lager dubblerat och även basat för akademin i några månader, så är rollfördelningen nu klar.

Först, vad kommer din roll i Hammarby att inbegripa?
– Som akademichef på flicksidan har jag ett övergripande ansvar för ledare och tränare i klubben. Jag ska se till att följa alla flicklagen och se till att alla jobbar mot samma mål; att vi har samsyn på utbildning och på så sätt kan skapa A-lagsspelare. Jag kommer även att leda F19-laget ihop med Johan Törner. Uppdraget betyder också att jag blir NIU-instruktör på Huddingegymnasiet där jag är på plats två gånger i veckan, och ansvarig för fotbollen på Gubbängsskolans högstadium.

Att som du behöva ta ett beslut om att bli tränare och ledare som 15-åring, efter en ryggskada, det tillhör inte vanligheterna. Var det självklart att fortsätta med fotboll från sidlinjen?
– När det gäller spelandet råkade jag nog bara vara bra på fotboll. Jag började i Malmö FF i femårsåldern och blev duktig direkt, men hade inget inre driv eller någon dröm om att bli fotbollsspelare. Jag tyckte träning var roligare än match och var alltid intresserad av hur mina tränare lade upp taktik. Så när jag fick lägga mina egna skor på hyllan var tränarspåret ett självklart val. Och det är mycket roligare!

Foto: Lars Westman

Du kommer närmast från ett år i Umeå IK, efter många år i Malmöfotbollen. Vad tar du med dig därifrån?
– Jag har samlat på mig en enorm ryggsäck från alla mina år i Malmö och året i Umeå – alldeles för mycket för att hinna ta fram här. Men det jag framför allt tar med mig från Norrland är att det inte är materialspelare där uppe. Det vill säga, väder, motstånd, domare och andra yttre dåliga förutsättningar påverkar dem inte till det negativa utan tvärtom. Det var en häftig upplevelse.

Hur kom det sig att UIK-sejouren bara blev ettårig?
– Jag älskade att vara i och jobba med alla runt om i Umeå IK. Dock bor familjen kvar i Malmö och jag har knappt hunnit se dem under året. Min lillebror tillika min bästa vän vill jag hinna se mer av, så att flytta till Stockholm var ett stort plus för mig. Och till skillnad från UIK som bara har tre akademilag, så har Hammarby lag från F10 upp till F19. Det innebär att jag får mer att göra, och jag är en arbetsnarkoman. Jag älskar att vara igång – hellre för mycket än för lite.

Det blev nästan tio år jämnt i Rosengård. Den framgångsmiljön måste ha format dig i stor utsträckning, men vad satte du själv för avtryck i verksamheten?
– Jag började med fotbollsskolan direkt och fick sedan ha flickor födda 02 varje år, fram till jag tog F19 och hade dem där. Jag vill påstå att jag var oerhört oerfaren givetvis och visste i princip inget så jag bara testade, tänkte utanför ramen och vågade vara kritisk till allt. Det är lite sådan jag är som person – sågar något men försöker göra det bättre själv…

– Vi var tidiga med att träna med och mot killar, att ställa höga krav och att låta tjejerna få coacha sig själv ibland annat turneringar. Allt rullade på och i dag är de den bästa årskullen, bland andra finns Hanna Bennison både i A-laget och i A-landslaget. Och givetvis hade jag inte fått spräcka gränserna om ingen hade trott på mig, så det blev bra.

Foto: Bildbyrån

Hur gick det till när du hamnade i Bajen?
– Jag ville som sagt ha mer att göra under dagarna, och samtidigt komma närmare familjen. Då kom jag i kontakt med sportchef Johan Lager. Jag fick åka ner till Stockholm om prata med honom, vi kände nog båda att vi delar synen på fotboll och utveckling. Men vi kommer från olika bakgrunder och kan därför komplettera varandra. Sofia Lundgren känner jag sedan tiden i Rosengård och A-lagets målvaktstränare hade bara gott att säga om verksamheten, vilket gjorde mitt val ganska enkelt.

Det har hänt en hel del inom dam- och flickverksamheten i Hammarby de senaste åren. Hur har du uppfattat utvecklingen utifrån?
– Med akademin som startades upp nyligen har Hammarby både ett breddspår och ett mer elitsatsande spår till de spelare som vill mer med sin fotbollsutbildning. Jag tycker även det är fantastiskt att man ordnat så att alla akademilag tränar på Hammarby IP vilket gör att ledare och spelare kan interagera med varandra och se varandra. Det är viktigt, för att få en känsla av att tillhöra något ”större”. Men jag har också lagt märke till att man jobbar med jämställdhet och vågar lyfta fram damfotbollen på ett mycket bra sätt, bland annat i sociala medier.

Såklart finns det duktiga tjejer i klubbens verksamhet, men akademin är ju fortfarande nystartad. Samtidigt känns det som att du ställer höga krav på spelare och omgivning. Går det att förena redan från början, eller blir det mer av en process?
– Jag tror bestämt att man måste våga vara tydlig och rak till alla spelare, om vad som kommer att krävas för att ta akademin och utbildningen till en högre nivå. Jag har aldrig och kommer aldrig tro på genvägar, eller att linda in saker i en rosett för spelarna. Därifrån ska vi tillsammans med Lager och klubben komma fram till vad man ska prioritera i den processen. Vad kan man justera direkt, och i vilka områden man ska ha lite is i magen.

– För mig kommer det att bli viktigt att se alla lagen, lyssna på alla ledare och tränare och försöka bilda mig en uppfattning tillsammans med Lager; var vi är nu och vart vi vill vara. Jag kommer i princip att bo på ”Kanalplan” hädanefter, för att se till att alla lagen följer Bajenmodellen, följa upp med IUP-samtal för både ledare och tränare. Jag kommer dessutom att hålla i träningar för alla lagen kontinuerligt varje månad, och finnas som ett stöd ute på planen för alla lag.

– Framför allt ska vi fortsätta med det som Hammarby redan gör bra, och efter hand utmana oss själva och vara ödmjuka inför att det kommer krävas ett hårt arbete av oss alla för att ta akademin till en ny nivå – och att det kommer få ta tid.

Hurdan är din syn på fotboll överlag och hur vill du att HIF ska lira?
– Främst vill jag att hela akademin ska spela den fotboll som Johan Lager har uttryckt att Hammarbys dam- och flickverksamhet ska spela. Det vill säga, ”våga spela fotboll”, tycka om att ha bollen, vara kreativ med bollen och hitta egna lösningar för att komma undan trånga och pressande situationer. Det ska vara kul att komma till Hammarby IP. Både för spelare, ledare och åskådare. Det ska även synas att spelarna inte är nöjda, utan att de efter varje fotbollsaktion vill göra det bättre.

Har du fått någon uppfattning om F19-laget redan nu?
– Ja, jag har sett att det finns potential och ambition i gruppen. Där finns många spelare med potential att inom en snar framtid nå Hammarbys A-lag, men det kommer inte att bli lätt. Utmaningarna i utbildningsfilosofin är inte enkla, men det ska finnas utrymme för att lyckas.

– Filosofin är att våra krav kommer att vara högre än att vinna en match, serie eller turnering. Viktigast blir att ta kliv inom Hammarby och mot Hammarbys A-lag och den kravbild som finns där. Det är det jag bryr mig om. Jag ser fram emot att jobba med detta lag tillsammans med Törner.

Foto överst: hammarbyfotboll.se