Hammarby var tillbakapressat stora delar av andra halvlek då AIK jagade kvittering, dock utan att hitta rena chanser. Siffrorna 2-1 i Bajens favör efter första akten hade då speglat de 45 minuterna mer än väl, och sammantaget var den grönvita trepoängaren i seriefinalen alltså fullt rättvis. Emma Westin, som stukat foten under uppvärmningen, tejpades ihop så pass att hon både förarbetade till 1-1 och själv avgjorde.

AIK hade inte tappat en poäng på hemmaplan hittills under säsongen, som ju dessutom inleddes med att Hammarby besegrades med hela 4-1 på ”Kanalplan” i premiäromgången. De siffrorna var i överkant och det var nog också ”Gnagets” niopoängsförsprång inför denna höstretur på Skytteholms IP. Bajen knappade alltså in genom vinsten, och då solnaiterna ju har Morön kvar på programmet var trepoängaren dessutom viktig för att de svartgula helst inte ska vara allsvenska då.

Lagom till avspark sprack himlen upp något och höstregnet lade sig. Perfekta förutsättningar i ljumma 17 grader? Nja, nederbörden hade piskat planen dyngsur; på många håll dog kulan som en medicinboll istället för att studsa. Inledningsvis bemästrade AIK underlaget bäst. Första målchansen blev också svartgul, när bitiga vänsterkantspelaren Jenny Danielssons inspel tappades av Britta Gynning. Dessbättre fanns Elsa Karlsson på plats i ytan där bollen hamnade.

Domarteamet höll en befriande hög derbyribba, så högt lagd att Felicia Saving slapp undan kortet när hon stoppade Adelisa Grabus mitt på egen planhalva kvarten in. Frisparkslyftningen blev för brant, men i nästa svartgula anfall tog sig Danielsson till matchens andra möjlighet. Eller rättare sagt bjöd Karlsson på den, då uppspelet fastnade på finskans fot. Avslutet från nära håll, efter ett par vändningar i straffområdet, klarade dock Gynning. Men målvakten kunde inte stå emot nästa gång Bajen sjabblade. En djupledsboll missbedömdes vilket gav Danielsson bollförarläge två mot en, och klara skytteligaledaren Adelisa Grabus hade bara att sätta dit foten.

Hammarby repade mod snabbt, Saving och Ellen Gibson tog närapå full kontroll över innermittfältet, och att målrepliken kom så fort som den gjorde blev matchavgörande. Vilket man ju också med fog kan säga om Emma Westins insats i högerkorridoren. Här, fyra minuter efter kallduschen, rann hon förbi sin back och spelade in bollen i boxen. Carol drog på sig bevakning vid första stolpen och där bakom tryckte sig Emma Jansson in framför två AIK-spelare, för att stöta dit kvitteringen.

Vid det laget hade Bajen tagit över fullständigt och 2-1 hängde i luften det tiotal minuter som ledningsmålet lät vänta på sig. Nog var det en solobalja från Westins sida, men förarbetet var även det vackert. Alice Carlssons brytningsuppspel gick till AIK:s vänsterback, men Carol vann tillbaka bollen och efter ett balansnummer på sidlinjen stack brasilianskan in bollen till Westin. Den här gången saknades snettinåtbakåt-alternativ, och det egna avslutet hittade in vid Milla Majasaaris första stolpe. Även under halvlekens slutkvart var HIF betydligt närmre fler mål framåt än något annat, men trots skapliga möjligheter för Dajan Hashemi, Jansson och Saving fick de grönvita nöja sig med uddamålsledningen.

Bildbyrån

Och den marginalen skulle räcka. Andra halvlek blev, logiskt nog, betydligt mindre händelsespäckad och bra mycket mer kampbetonad. Under långa perioder, framför allt då i slutskedet, pressade AIK tillbaka Hammarby i sin kvitteringsjakt. Men även efter paus låg faktiskt ett tredje grönvitt mål närmre till hands än ett svartgult 2-2. Knappa kvarten in hade Bajen exempelvis två vassa chanser – först jobbade Carol och Westin med gemensamma krafter fram ett i sista momangen täckt skott för den förstnämnda, och minuten därpå fick den sistnämnda på ett lobbavslut där bara någon centimeter fattades för en träff ribba in istället för ut.

Bland AIK:s lätträknade lägen fanns Grabus nick ytterligare en minut senare, där Gynnings räddning var ganska självklar men bedriften att hålla returen i vätan desto mer imponerande. I nästa spelavbrott ersattes den efter hjärnskakningarna comebackande matchhjälten Westin av Helén Eke, och Hashemi av Emilia Larsson på vänstersidan. Hanna Lundkvist som tog ett kliv upp i planen slapp därmed hålla samma koll på giftiga Danielsson, en syssla som Eke också uträttade väl under sin halvtimme.

Tio duellsprängda minuter senare hade Carol löpt färdigt, i samma veva som June Pedersen klarade sig ifrån kort när hon såg till att AIK-kaptenen Matilda Rosqvist inte heller kunde spela vidare. Klara Andrup byttes in – på topp. Uppgiften var tydlig; försvarspjäsen skulle störa hemmakollegorna i uppspelsfasen, och det gjorde hon riktigt bra. Den insatsen bidrog till att AIK kunde påbörja en riktig forcering först under de sista minuterna av ordinarie tid.

Tilläggsminuterna blev sex stycken och vi hann avverka ytterligare en minut innan matchen väl blåstes av. En stor lättnad där och då efter ett sjok starka Gynning-boxningar vid fasta situationer, såklart, men de vassaste chanserna på stopptid hade Bajen i 92:a. Lundkvist fick då, efter fina aktioner av Larsson och Jansson, se sitt hårda avslut täckas just utanför bortre stolproten – och vid hörnan var en lite överrumplad Andrup också nära att näta. Tre poäng i ett derby är ju både alltid och aldrig värda mer än just tre poäng. Sällan har det varit lika tydligt sett till tabelläget och revanschlustan, som denna lördag.

Assisterande tränare Ludvig Axelsson om derbysegern:
– Vi har stor kontroll över hela matchen. Även om de tar ledningen, så trummar vi på och tar oss till de ytor vi vill åt, för att därifrån skapa chanser.

– I dag lägger tjejerna ner ett extremt hårt arbete i både defensiv och offensiv. De ska ha all kudos för en väl genomförd match på all sätt. Jag och Pablo känner en otrolig stolthet över den inställning och kämparanda som finns hos samtliga i gruppen.

– Nu njuter vi av denna derbyseger över helgen och laddar om på måndag, inför nästa uppgift kommande helg. Då är det lika många och viktiga poäng som står på spel.

Härnäst, kommande lördag klockan 14.00, tar Hammarby emot Kvarnsveden.

Foto överst: Henric Wauge