Nina Jakobssons moderklubb är årets grönvita rival i uppflyttningsstriden, Morön BK, som hon dock inte representerat på A-lagsnivå. Istället kom genombrottet hos grannklubben Sunnanå SK, där hon som 15-åring gjorde tre allsvenska inhopp 2010. Följande vårvinter, när SSK ramlat ner i Elitettan, startade hon istället alla tre gruppspelsmatcherna i Svenska Cupen – och talangen fortsatte på inslagen väg; start i 17 Norrettan-matcher när Sunnanå blev trea. Och efter 21 F17-landslagsmatcher hade tvåfotade Jakobsson nu etablerat sig på blågul F19-nivå, där säsongen avslutades med EM-kval.

Spel i den första upplagan av Elitettan blev det däremot inte för det blå gänget från Skellefteå, som istället tog steget upp i finrummet via seriesegern 2012. Åttiotalsgiganten Sunnanås 22:a säsong i Allsvenskan blev dock inte vad laget hoppats på, och en av faktorerna bakom respasset var skadebesvär för de båda unga nyckelspelarna Hanna Glas och Jakobsson. SSK tog blott fem poäng under året.

Nina stannade dock kvar i Sunnanå för spel i Elitettan året efter och laget var inte långt ifrån en allsvensk återkomst, men som bekant knep Hammarby andraplatsen efter Mallbacken. Med SSK mötte hon på ”Kanalplan” bland andra Helén Eke, Petronella Ekroth och Ellen Gibson – spelare som senare skulle bli lagkamrater.

Men dessförinnan väntade sex händelserika år i rödvit skrud. Just fyllda 20 år flyttade Jakobsson hemifrån och åtta mil norrut. Karriären fortsatte således hos allsvenska mittenlaget Piteå IF, som lyckats etablera sig i serien och dessutom ju skulle nå ända fram så småningom. Genombrottsstarka Jakobsson fick under sin första skadefria allsvenska säsong hoppa in lika ofta som hon startade, då PIF:s tredjeplats räckte till klubbens första medalj; allsvenskt brons.

PIF följde upp med fjärdeplaceringar såväl 2016 som 2017, medan Jakobsson blev allt mer given i startelvan. 2018 blev sedan ett speciellt år för Piteå IF, och förstås också för Jakobsson, som startade i alla de 19 första omgångarna och noterades för sju mål – bland annat två baljor i seriefinalen mot Göteborg. Och den 179 centimeter långa offensiva pjäsens leverans, allt oftare i offensivt luftrum, hade inte gått obemärkt förbi:

– Nina är enligt oss en av de bättre spelarna i ett bra Piteå. Dessutom var hon en av de bästa i U23 senast mot England där hon var med som överårig och visade att hon höll en bra kvalité. Det är en spelare som vi tror kan vara med och konkurrera på de offensiva positionerna, sa Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson när han tog ut truppen som skulle greja de avgörande matcherna för att säkra VM-platsen.

Någon speltid i kvalmatcherna blev det inte och debuten kom istället i träningsmötet med Italien, på bortaplan i oktober. Den allsvenska upplösningen gav sedan inte bara Piteås första SM-guld – det var också första gången överhuvudtaget som en norrbottnisk förening tog hem en fotbollstitel.

Piteå kunde inte följa upp guldet med en ny topplacering, och har blivit sexa respektive åtta de senaste säsongerna. I år säkrades kontraktet först i slutomgången. Luciadagen 2020 stod det klart med en ny utmaning för forwarden, som hunnit fylla 26 år – och spel för ett än mer utpräglat publiklag än PIF som hon nu vill vara med och göra lika starkt på planen.

– Det här känns otroligt kul! Väldigt inspirerande att få komma till en så klassisk förening som Hammarby och jag kände att jag vill vara en del av resan som klubben är inne i just nu och etablera laget i finrummet igen, sade Nina själv efter att det stod klart med nya klubbadressen.