Visst går det än vågor på Hammarby Sjö, men om vintrarna frös vattnet oftast tidigare än de flesta insjöar. Här lade sig isen så solid att det till och med genomfördes travtävlingar, men allra bäst lämpat var förstås underlaget för skridskoåkning – något som Hammarby-roddarna tidigt breddade sitt idrottande med. Skridskobanan fyllde inte minst en social funktion, under skridskosektionens två decennier. Här är den första luckan om vilande HIF-sektioner.

Just efter sekelskiftet togs ett första steg i den nyblivna flersektionsföreningen, mot organiserat tävlande på grillor, då en skridskobanekommitté inrättades för att kika på en bana på just Hammarby Sjö den följande vintern. Banan mätte 468 meter, hade skarpa kurvor och anlades i samarbete med Katarina Skolråd. Den 3 mars 1902 anordnade Hammarby IF ”täfling å skridskor samt skidor med värdeföremål till pris”. Det framgår inte vad B. Karlsson kammade hem utöver äran, att stoltsera med på kvällens årsfest, efter sin storslam med segrar på såväl 500 som 1500 meter (han klockade in på 1.04,2 respektive 3.26,8 minuter).

Hammarbys skridskoåkare började mot slutet av detta förra 00-tal att tävla i SM, tills sektionen stagnerade och försvann efter 1923. Vassast var Ernst Cederlöf som blev fyra såväl vid EM som vid VM och representerade klubben under två säsonger, men då han inte ställde upp vid SM blev det aldrig något guld för HIF på seniornivå, om än flertalet medaljer och juniorguld. Aktiviteterna på den egna banan fortgick och fyllde också en funktion för samvaro. 1909 anordnades en ”Is-Karneval” där HIF lockade med karnevalståg, humoristisk hastighetsåkning, kulörta lyktor, brinnande tjärtunnor och bengaliska eldar. Låter onekligen trevligt.

På tal om vatten – vi riskerar onekligen att bomma någon kortlivad sektion i dessa kalenderluckor, och nära ögat var det med simning. 1912 var Hammarby IF medlem i sex av Riksidrottsförbundets specialförbund, däribland simning, men dessa aktiviteter finns knappt dokumenterade alls och det är svårt att veta om verksamheten alls kom igång.

Desto mer vet vi om en till skridsko besläktad sektion – konståkningen, som 1992 togs upp på Hammarby Idrottsförenings program. Lotta Tegnér, tillhörande Sverigeeliten, gick över till Bajen inför första säsongen. Det började bra även på breddsidan med ett 40-tal knoddar vid skridskoskolan i Zinkensdamms ishall, men senare rådde tränarbrist och sektionen kom bara att hållas aktiv i sex år.

Bilder via Ulf Jernspets och hifhistoria.se