Förra helgen var Anna Tamminen tillbaka mellan stolparna efter drygt ett halvårs frånvaro. Hör henne berätta om känslan att få göra comeback, säsongsinledningen, landslagstankarna och konkurrensen på målvaktsposten.

Anna, om vi börjar med det faktum att du var tillbaka mot Häcken senast. Hur kändes det, att vara tillbaka i matchspel efter din skadefrånvaro?
– Innan matchen var det häftigt, förstås. Och jag var väldigt nöjd att jag var vald att spela den där matchen, förstås, vi har ganska hård konkurrens just nu. Så det var perfekt, efter all rehab och bara springande på lägret och allt sådant, så det var kul.

Hur har den här perioden varit för dig?
– Tufft, mentalt och fysiskt också. Jag har löpt mycket och kört styrka och sådant. Därför är jag redo nu att spela matcher igen.

Vi har ju sagt det lite vid sidan om – du var med på lägret som sagt, utan att spela så mycket fotboll. Men du har många gymtimmar nu senaste halvåret, är du i ditt livs form rent fysiskt just nu?
– Haha, kanske i benen faktiskt, men överkroppen måste jag jobba vidare med lite. För jag hade ju gips ganska länge, så jag kunde inte använda höger arm. Men jag har nästan blivit vänsterhänt!

Om vi ser till matchen som var. Det var ju inte en jättetacksam första halvlek att få komma tillbaka till, med två straffar emot sig, men du räddar väldigt många skott mot Häcken. Hur ser du på din insats?
– Förstår var det inte så kul med två straffar i första halvlek, och som lag gjorde vi inte vår bästa match. Men det var ju najs att vara tillbaks, och det var en bra match att komma tillbaks, för det var så mycket att göra. Så på något sätt var det en bra första match. Men det finns situationer som jag läser fel, eller något sådant, men kanske måste jag ge mig lite sådant nu när det var första matchen. Så kanske kommer det inte hända nästa match.

Vad är din syn på vad det inte är som klaffat riktigt nu i inledningen? Du har ju både varit med från sidan och även fått spela en match. Vad är din bild – vad är det som inte har funkat?
– Det är jättesvårt att säga, för det känns stundtals bra, både när jag har suttit på läktaren och varit på plan. Men det känns som att vi inte är direkt… där. Förlorar många dueller och sådant. Så jag vet inte. Det känns som att det är mentalt, mest, men det är bara min åsikt så det kan vara att alla andra tycker något helt annat. Men det är hur jag ser det.

Du har ju med din frånvaro nu missat ett par landslagssamlingar som har varit. Hur mycket har du sommarens EM-slutspel i tankarna?
– Kanske är det mycket i tankarna just nu, för att de andra är med landslaget. Men förstås kommer Hammarby först för mig just nu. Men det känns som att det hänger ihop – om jag spelar bra i matcherna kommer jag vara uttagen till EM. Så, både och.

Som du var inne på är det tre målvakter nu, som är med och fajtas om den där förstaplatsen. Hur är det att ha den konkurrensen?
– Det är kul. Nej, men vi har bra träningar, och jag tycker att målvaktsträningar blir bättre när vi är tre målvakter som är bra och jag måste pusha lite mer. För en liten stund var det lite stressigt när jag var skadad, för jag visste inte hur det kommer bli när jag kommer tillbaks. Men nu när jag är tillbaks känner jag mig redo för konkurrens.

Klicka här för att köpa biljetter till Hammarby – Piteå söndag den 17 april.

Tumnagel: Bildbyrån