Innan året är till ända ser vi tillbaka på A-lagens säsonger i bildform. Här är den andra delen av damlagets år, där hösten summeras match för match.

Del 1 finns här.

31 juli, Hammarby-Husqvarna 5-0

Bajen smög igång höstsäsongen, förstås utan EM-spelarna, på ett läger i Småland där man passade på att möta Division 1-laget Husqvarna. Ellen Schampi, som fått sparsamt med speltid under våren men legat bakom det mesta i den allsvenska hemmasegern mot Umeå IK, svarade för 1+2 i denna 5-0-vinst. Några dagar senare blev kantspelaren klar för just UIK. I denna match gjorde också Elise Kellond-Knight en knapp halvtimme efter lång skadefrånvaro. (Therese Back)

6 augusti, Linköping-HIF 2-1

En andra träningsmatch gick av stapeln borta mot topplaget Linköping, och då en flickturnering arrangerades i staden samtidigt som Hammarby gick med på en tidig avspark, så kunde hela 1627 ta plats på läktarna. Storpubliken fick se förra LFC-spelaren Jonna Andersson, vars övergång varit klar sedan våren medan EM-ytterbacken dittills inte varit tillgänglig för spel, göra sitt första framträdande för ett Bajen som presterade betydligt bättre än i seriematchen på Linköping Arena. (Henric Wauge)

14 augusti, Eskilstuna-HIF 0-1

I denna serieomstart fick de många tillresta supportrarna se Bajen ta revansch för premiärfadäsen. Vilde Hasund hittade rätt med en läcker frispark i första halvlek, och även om HIF fick slita rejält för att försvara ledningen, så var trepoängaren mot tabellfemman rättmätig. Danska EM-mittbacken Simone Boyes inträde i laget bidrog till en påbörjad defensiv svit, medan Kyra Cooney-Cross nu var igång på allvar sedan den australiensiska landslagsmittfältaren dragits med skavanker under våren. (Henric Wauge)

21 augusti, HIF-Djurgården 3-0

Kanske gav det lite råg i ryggen, att just ha besegrat årets första Tele2 Arena-motståndare. Hursomhelst var det, efter ett desto tätare vårderby vid Valhallavägen, klasskillnad då 8978 fick se Vilde Hasund överlista Hedvig Lindahl redan efter fem minuter. DIF hade visserligen en stark period framemot paus, men omgående i andra halvlek kunde Madelen Janogy göra 2-0. ”Madde” svarade även för 3-0-målet, och siffrorna hade kunnat bli större – Anderssons skott i ribbans undersida var en av fyra grönvita ramträffar. Siffran på läktarplats blev historiens tredje högsta i serien. (Marcus Beckford)

28 augusti, Umeå IK-HIF 0-3

Här skulle det väl inte vara något snack – och Bajen infriade förväntningarna. Pressen bet på hemmalaget när Hasund spelade fram till såväl Janogys 0-1 som Matilda Vinbergs 0-2, och Vilde fastställde själv segersiffrorna på tilläggstid med ett konstnummer på volley. Tredje raka… såväl vinsten som nollan. (Henric Wauge)

10 september, HIF-Rosengård 2-0

Kunde trenderna fortgå även mot tabellettan? Det frågade sig drygt 1500 högljudda grönvita, som fick ett rungande ja till svar, inte minst från Janogy. Anfallaren hade tagit tillbaka sin landslagsplats och självförtroendet var påtagligt. Här hittade hon rätt två gånger på sju minuter i en första halvlek, säsongens bästa 45 minuter, där HIF körde över FCR fullständigt. Och visst noterades Anna Tamminen för ytterligare en nolla då Hammarby fredade sig förtjänstfullt efter paus. Insatsen imponerade inte mindre då Cooney-Cross och Courtney Nevin fått flygstrul på väg hem från landslagsspel och var utanför startelvan. (Anders Nyberg)

16 september, Kristianstad-HIF 3-1

Ett sådant där slagläge igen – precis som inför hemmamötet med Häcken då Hammarby gått urstarkt mot slutet av vårsäsongen, så innebar här tolv inspelade poäng av tolv möjliga under inledningen av hösten att laget hade häng på topp 3 på allvar. Då drabbades Bajen och backupmålvakten Hannah Kohl av en mardrömslik matchinledning nere i Skåne. Tamminen hade blivit krasslig och lämnats hemma, och i sin allsvenska debut släppte Kohl – som gjort en solid insats i höstgenrepet mot LFC – in ett beskedligt skott från halvdistans strax efter en grönvit stolpträff framåt. Det hjälpte heller inte att medspelarna slutade använda keeperns fötter i uppspelsfasen; alltför många bollar slogs upp i planen på chans och initiativet gavs bort helt till de orange. HIF återfick fattningen men uppförsbacken blev alltför brant då 2-0 kom tidigt i andra, på returen efter Kohls reflexräddning. Hasund tröstmålade efter att KDFF kontrat in trean. (Henric Wauge)

21 september, IFK Norrköping-HIF 0-1

”Peking” skulle sedermera ta klivet upp i OBOS Damallsvenskan, frammanat från läktarplats på ett sätt som vi oss själva åsido är ovana vid. Även vid detta cupmöte, som kanske inte hade allra högsta prio hos någon av klubbarna, blev det en liten publikmatch. IFK stod upp bra, men gruppspelsplatsen tog Hammarby hand om då Emma Jansson blev enda målskytt. Bajen luftade stora delar av truppen och Sara Eriksson tog chansen – bäst på plan – men utan att det ledde till mer speltid. (Henric Wauge)

26 september, HIF-Linköping 0-1

Om luften inte redan var ur beträffande jakten på allsvenska topplaceringar, så punkterade definitivt guldjagande Linköping de grönvita ambitionerna, då Olga Ahtinen fick på en praktträff utifrån innan paus. Vinberg och Cooney-Cross gick båda omkull i straffområdet till reaktioner från Bajenbänken – och såväl Hasund som Jansson träffade ribban. Får man inte medlut på sådant är det förstås svårt; här räckte inte en god prestation till poäng. (Henric Wauge)

2 oktober, Piteå-HIF 1-1

Uppe i Norrbotten kom denna söndag en tredje match på raken utan seger. Främsta prestationen svarade istället åtta supportrar för – efter att ha rest ner till herrmatchen borta mot Malmö FF på lördagen fanns de också på plats i Piteå. Bortamatch och många mil ♫, milt uttryckt. Cooney-Cross stod för en av årets delikatesser då hon chippade in ledningsmålet i 22:a, men PIF svarade omgående, och Hammarby var för oprecist i sista tredjedelen då man gick för det mot slutet. (Henric Wauge)

17 oktober, AIK-HIF 0-1

Bajen skulle ändå avsluta det damallsvenska året med fem förlustfria matcher. I den resultatraden ingår att vi fick nöjet att sätta spiken i den svartgula nedflyttningskistan, då det blev vinst på Skytteholms IP i ett derby med fin inramning. ”Gnaget” stod upp väl och fick med sig sittplatspubliken vilket gav skön laddning, men till slut fick Vinberg hål på Solna-gänget. Tolv av tolv poäng i derbytabellen var därmed säkrade. (Bildbyrån)

21 oktober, HIF-BP 4-1

Den som är lagd åt att räkna in Brommapojkarna i derbysammanhang behövde bara vänta några dagar på att räkna hem 18 av 18 pinnar. Nykomlingen BP klarade sig sedermera kvar efter kval, till ingen nytta vad det verkar då man slog Uppsala ändå tar Eskilstunas plats, men här var man inte nära att hota – trots ett tidigt ledningsmål som Bajenbekanta Klara Andrup ordnade. Fyra mål på 16 minuter, varav två från Vilde, innebar vänd stek och lite till. (Aksel Örn Ekblom)

29 oktober, HIF-KIF Örebro 0-0

En frustrerande hemmaavslutning, om man inte råkade heta Tamminen; Finlands landslagskeeper höll sin tolfte allsvenska nolla för året och blev med det bäst i serien på den fronten. En fysisk tillställning där Eva Nyström prickade ribban med säsongens sista spark på Kanalplan. (Peter Jonsson)

5 november, Vittsjö-HIF 1-2

Mittbacken skulle revanschera sig rejält, när fotbollsåret 2022 avslutades nere i norra Skåne. HIF hamnade i underläge och hade tappat femteplatsen till just denna rödblå gymnastik- och idrottsklubb om 1-0 stått sig på tavlan, men alldeles efter att Emilia Larsson bytts in med halvtimmen kvar slog hon till med en kvittering. Med fem minuter kvar av ordinarie tid höll sig Nyström så framme och avgjorde, då hon nådde högst vid en högerhörna. Den leriga trepoängaren firades såklart ordentligt med bortaföljet, och tabellplaceringen som säkrats var klubbens bästa på nära 20 år. (Henric Wauge)

Foto överst: Anders Nyberg