Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

Jag vet inte hur du, käre läsare, hade det med matten och fysiken i skolan. Men för egen del, känns det som att mina tankar alltid invaderas av de (älskade) gamla lärarna i fysik och statistik när det går för bra för Bajen. Ja, Stellan och Frille, jag tittar på er.

Nu är det inte så att allt jag minns av skolningen är korrekt. Och det är nog det värsta. Beroende på sinnesstämning blandas formlerna i huvudet till ett sammelsurium av idéer. Och dagen efter en derbykross – jag vet att jag är galen – får allt negativa förtecken.

Så just nu kokar allting ned till en enda sak:

Fan, vad jag är orolig inför Mjällby.

I fysiken fick vi lära oss vad som händer när man släpper en grej från en höjd: Lägesenergin övergår i rörelseenergi. Massan multiplicerad med gravitationen multiplicerad med höjden övergår till massan multiplicerad med farten i kvadrat. Delat på två av någon anledning.

Och är det någonting som Bajen gjorde igår var det att öka just HÖJDEN. Fyra matcher i rad, 16-2 i målskillnad. Och nu ska vi åka och möta Mjällby borta.

Massan är konstant. ”Vårat lag är tungt som bly, heja heja Hammarby”.

Gravitationen har på något sett ökat i takt med att alla vill se oss torska. Alla älskar en underdog, och om vi kände oss som sådana när vi mötte Braga borta, är det definitivt Mjällby som är underhundarna i detta läge. Men fallhöjden, den har ju ökat dramatiskt!

Därav följer att mitt Bajenhjärta vid en utslagning i Listerlandet skulle plattas till högst ordentligt, det är helt enkelt den fysikaliska konsekvensen av att ett blytungt gäng faller från målskillnadens fjortonde våning.

Fan, vad jag är orolig inför Mjällby

Men så var det statistiken. Vår resultatrad för de senaste fyra matcherna är brutalt osannolik. Att vi skulle vinna mot Brage var väl helt rimligt. Men att det skulle fortsätta med en enkel seger mot Norrby och därefter en 8-0-kross mot Sundsvall, det är nästan inte troligt alls. Och att det sedan skulle toppas med en föreställning där Durmaz förvandlades till Dörrmattz och Erabi efter att ha dragit den ärrade mittbacken typ tunnlade den meriterade motståndarmålvakten, det skulle ha förkastats av alla utom regissören till det odödliga filmeposet ”Fimpen”.

Kort sagt: att vi åker ned till Mjällby och bara hämtar hem finalplatsen… kan det ens hända?

Jo, här kommer en annan statistisk lag in.

Tack och lov.

Matcherna är – om vi själva lyckas skärma av det som varit – alltid nya händelser. De beror alltså, vad media än vill måla upp om förlustsviter och segertåg, på att varje match är oberoende av matchen innan. Därför spelar inte de åtta målen mot massakokarna från Medelpad någon roll. Och inte heller AIKcimexinsatsen på Nya Söderstadion igår heller.

Det gäller alltså att gå in i matchen och vara djävligt medveten om att ingenting vi gjort tidigare spelar någon roll, att det är 90 minuter plus oändligt antal tilläggsminuter och i värsta fall rysk straffroulette som avgör. Men det spelar ingen roll, för allt jag känner är:

Fan, vad jag är orolig inför Mjällby.

Foto: Mattias Saaranen