Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

Efter matcherna mot Sirius och Värnamo finns kanske inte så mycket mer att tillägga än de mantra som alltid pumpas igenom krönikörens ådror, dygnet runt, året om: ”Det är VI som är Hammarby, inte sporttjänstemän eller karriärspelare som ”har fullt fokus på Hammarby (och messen från min agent)”. Samt ”Nästa säsong, DÅ djävlar”.

Dessa två sentenser kan ju egentligen tjäna som sammanfattningar av det gångna Bajenåret så väl som några. Resten är detaljer i ett Bajenliv. Ibland gör vi 75 baljor med anfallskedjan från helvetet, ibland lyckas vi tappa tre drabbningar på tilläggstid. Men det jämnar ut sig och till skillnad från alla andra så kallade fans, är vi ju till all lycka fortfarande Bajare när vi vaknar dagen efter i varierande skick, men dock.

Om man skall sammanfatta årets fotbollsintryck på något annat vis, måste det ofrånkomligen handla om någonting viktigt och stort: VAR.

Fast bara på sätt och vis.

För, om vi funderar på saken ett tag till, nog finns det skäl att hjälpa domarna med domsluten ibland? Och varför inte videoassisterat? Och visst skulle det gå att på detta viset utveckla världsfotbollen och domarinsatserna rätt rejält?

Innan du nu hunnit fram till lönnfacket i garderoben för att hämta ett välriktat knogjärn att slå rakt igenom krönikören, eller skärmen, jag är 190% mot VAR. Så jag har ett alternativ. Ett mycket bättre alternativ.

Vilket är det – egentligen – största hotet mot matchupplevelserna idag?

En enstaka bortdömd balja för offside? En tvivelaktig hands som med tre procents övervikt döms hit eller dit?

I helvete.

Det är ju filmningarna.

Filmningar är ett djävla oskick. Filmningarna är det stora hålet i fotbollens huvud. Filmningarna förstör sporten. Och när domaren går på dem är det oooorimligt irriterande. Vi vet alla vad en rugbyspelare kan stå ut med. Och de mindre kralliga utövarna av … säg australiensisk fotboll… får i nästan varannan sekvens spö som skulle få Neymar att rulla från Copacabana till Degerfors utan att stanna vid Donken. HUR kan det komma sig att just fotbollsspelare har en sån extremt låg smärttröskel?

Därför: möt det nya VAR: det kallas HUA, som står för Hollywood Uncut Analysis, och fungerar på följande vis.

Matcherna filmas, i detalj. D’uh. Det har vi ju redan infört.

Alla domslut av minsta tvivelsam art granskas. Det vill säga de flesta. I efterhand. Ingen störning av matchen sker. 

När det visar sig att en spelare filmat, det vill säga kastat sig, förstärkt, överdramatiserat eller helt enkelt gjort någonting annat orimligt töntigt i samband med sammanstötning – vilket det inledningsvis kommer att göra väldigt ofta, prickas spelaren. Ja, domaren gick på det. Nej, det kommer inte att löna sig.

En spelare som har fem prickar stängs av i nästkommande match. Men ingenting nollställs. 

En spelare som har tio prickar stängs av i tre matcher.

En spelare som har femton prickar stängs av i fem matcher.

En dum djävla spelare som ännu inte fattat, och därför har tjugo prickar, stängs av kommande säsong.

Hur länge skulle motiveringar av typen ”Jag förväntar mig ett ben där, så jag slänger mig – inte för att filma, utan för att hjälpa domaren att fatta rätt beslut, för får jag en spark i det läget så ÄR det ju straff” höras på planen?

Visst vore det roligt att hitta en ny tränare som är perfekt för de delar av dagens trupp vi disponerar nästa år. Och visst vore det roligt att dessutom få ställa några nya, färdiga karaktärsspelare på planen i samma trupp. Men jag lovar, om vi inför HUA så ska jag aldrig mer boka tvättstugan en tid där det kan ligga en Bajenmatch.

Foto: Bildbyrån