toggle menu

Krönikor

Krönika: Bajenbullen reder ut

Av Hans-Olov Öberg, Publicerat för 7 år sedan.

Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

 

 

Don Molare mötte min blick över en dubbelkopp synnerligen stark espresso; mörka bönor i en specialrostning från Riminis förorter.

”Problemet” sa han med en verkställande röst ”är ju att en mister X som ska göra skillnad för Bajen kostar så inihelvete mycket pengar. Och man har ju sällan eller aldrig några garantier ändå”

”Jag håller med” konstaterade jag. ”men det vore ju rätt roligt att ha en riktig djävla target-murbräcka-Dolph Lundgren på topp.”

Bajenbullen, som dittills i tysthet lyssnat på konversationen sträckte på sig och släppte en fis.

”Ni människor” utbrast den imposanta engelska bulldoggen: ”Är ni verkligen så enkelspåriga, eller låtsas ni bara?”

 

 

Som husse känner man sin hund väl. Bulldoggen går i familjen under bititeln ”Norra halvklotets ledande tänkare” men för Don Molare kom det spontana utbrottet som något av en överraskning. Tur att han inte just tagit en klunk av kaffet.

”Pratar hunden?”

”Nej, hussevän som luktar öl, tvål och laserprintertoner, hunden FÖRKLARAR”  förklarade bulldoggen och suckade teatraliskt. ”Människor pratar. Vi hundar har ett syfte med att låta.”

”Vad menar du med att vi är enkelspåriga” frågade jag.

”Mister X.”

”Ja?”

”Har ni aldrig övervägt att fundera i multivariata termer?”

”Hur menar du då?”

”En mister X gör faktiskt ingen skillnad. Det är ju helheten – mister X, mister Y, mister Z och så vidare som gör skillnaden.”

”Förklara” bad Don Molare och knäppte ett dammkorn från sin kritstrecksrandiga kavaj.

”Hur vass var Kennedy första månaderna efter återkomsten?”

”Fantastisk”

”Precis. Men hur mycket bättre blev laget av att få in en sådan stjärna?”

Vi funderade i tysthet en stund. Sedan svarade Molare:

”Bättre, men jag minns tydligt att det fanns en frustration. Vi slängde långa bollar på Kenka, han gjorde något magiskt och sedan tog anfallen slut.”

”Precis. Svarade bulldoggen. För ett lags framgångar beror aldrig på EN variabel, som vi kallar X. Det är X gånger Y gånger Z gånger alla de andra som spelar någon roll. Och om du så multiplicerar en tusenprocentare som Kennedy med noll, vad blir resultatet? Svara inte. Jag vet att du vet. Och slutsatsen, laget före jaget, HELA systemet före individen är ju ganska självklar. Ungefär som i Landslaget där den välbekanta variabeln Z inte lirar längre, men där helheten – produkten av den multivariata pluttifikationen av truppen ändå blir större än tidigare ”

 

 

Bulldoggen reste sig på framtassarna, sträckte ut bakbenen med ett vällustigt ”mmaaoo-skrrrrr-mmmm”-läte och fortsatte:

”Den goda nyheten är att jag tror att den nye tränaren – naturligtvis en av oss med hetsigt temperament och låg tyngdpunkt – har begripit det här. Liksom hans sportchef. VI har ju fått in ett gäng nya variabler. Och för varje ny spelare av riktig klass som kommer in, blir systemet starkare. Tänk er hur svåra vi blir att möta om vi rekryterar en äkta bullmastiff, en Ivan Dragotyp med både huvud och fötter på topp, och några löpstarka kantvinthundar med inläggsfötter som matchar? Där snackar vi X, Y och Z som skulle kunna göra skillnad på riktigt.

”Det har du fan rätt i”, sa Don Molare. ”Tillbaka till ritbordet. Öh, pratade jag nyss med en hund?”

Bulldoggen satte sig ned och välte sedan utan ett uns av grace på rygg.

”Ett tack, kanske? Och ja, ingen orsak. Men klia mig på magen innan du går, är du snäll”

ANNONSER

Comments

comments

ANNONS