Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

Passningen är en självklarhet. Den är smörjmedlet som får lirarnas positioner att leva, pulsen i matchomloppet och leveransen av syre till avslutskapillärerna. Passningen är den felvända överlappningsklacken till framrusande avslutare som får taket att lyfta. Den är den fega alibiflykten bakåt; eller ett inlägg från Salle som tar mark på Nynäsvägen.

Jag kan inte tänka på någon match utan att tänka på passningar.
Inte en enda match.
Passningar kan vara himmelriket; en seriefinal i La Liga där bollen studsar lika hetsigt som i slyngelårens flipperspel – fast med precision.

Passningar kan vara helvetet, på leråkrar…
utanför leråkrar…
…utanför leråkrar i Ljungskile.
Passningen är det heliga sakramentet:
”Min bästa spelidé, till dig utgiven”
Passningen är ett rebelliskt lånfinger i ögat på livet:
”Vafan ta bolljäveln, jag har slut på idéer. Jag ORKAR inte!”
Efter avslutet är passningen självaste ESSENSEN av en fotbollsmatch.
Passningen är skälet till att fotbollsmatcher spelas med LAG i stället för en mot en.

Passningen är ett budskap, en instruktion om hur det ska bli mål nästa gång och består av fyra delar:
Min idé om var bollen gör mest nytta på spelplanen i just denna mikrosekund
Min förmåga att slå bollen exakt dit.
Din förmåga att ta emot bollen exakt där.
Din tolkning av min idé om hur spelet skulle gå vidare.
Enligt mig.
Och sedan har mikrosekunden lämnat oss för helt ny information om läget på planen och det är din tur att föra oss vidare.
Med andra ord är passningen ett relationsdrama och… kanske är det därför vi älskar fotboll?

För varje passning vi slår, är också niotusen niohundranittionio passningar som vi inte slår, och på hundratals positioner där bollen inte landar, låg en möjlighet som vi valde bort.
Miljoner ratade möjligheter.
På fem av positionerna står en annan spelare som hade en annan idé om spelet och slår ut med armarna i vanmakt.
Förstår du rätt, kan du?
Kan din medspelare och förstår den?
Passningar blir goda mellan spelare som kan, som förstår varandra och vill.

Lag blir bra, när man inte bara slår passningarna rätt, utan också slår RÄTT passningar.
Passningen är som livet självt.
Jakten på den perfekta passningen är tiotusen gånger tiotusen träningstillslag.
Om tre procent av alla passningar du gör i livet är riktigt bra, tar det hundra år av konstant passande att komma dit.

And then you die with your glory ’n’ all. 

Hans-Olov Öberg