Nyligen fick vi ett högintressant mail från en Peter Wickström. Bland sin mormors fotografier hade han snubblat över originalet till den lagbild som Hammarby Fotboll publicerade i matchprogrammet 1980. Fotot har sedan dess fascinerat många – och 100 år jämnt senare kan vi alltså berätta mer om en av spelarna: Alva Thunborg från Sundsta, klasskamrat med Greta Garbo och 16 bast vid fototillfället. Vi återkommer till Alva, men först behöver vi veta lite om förutsättningarna för kvinnors fotboll vid denna tid.

Året är 1921. Kvinnor i Sverige får efter mångårig kamp slutligen delta i allmänna val, och som om det inte vore nog, så betraktas de nu också som myndiga i lagens mening även om de ingått äktenskap. Dödsstraffet avskaffas också i landet. Evert Taube debuterar med sina första 78-varvssinglar, Mao Zedong grundar Partiet i Kina samma sommarmånad som Adolf Hitler tar över ledarskapet i NSDAP, och framåt nyår blir Irland självständigt.

Detta år skulle också den första ishockeymatchen på svensk mark spelas. Kvinnliga Friidrottspelen, skapat för att kvinnor uteslöts från mängder av OS-grenar, anordnades som det första internationella sportmästerskapet för damer. Damfotboll i organiserad och sanktionerad form låg fem decennier framåt i tiden, och då var Sverige ändå en pionjär. Vad man i så fall ska kalla den här Hammarby IF-startelvan som ställt upp för match på “Kanalplan”, det är frågan.

1000 åskådare såg redan 1917 ett gäng som kallade sig Lindesbergs FK möta ortens IFK-herrveteranlag, och i såväl Gävle som Sandviken bildades snart damlag. Över 500 såg i samma veva rikets första möte mellan två damuppställningar, på Aspuddens IP. Men när ett 60-tal göteborgskor kallats till ett möte angående deras intresse för att spela organiserat, så rekommenderade distriktets ordförande och representant i Svenska Fotbollförbundet dem istället att ägna sig åt bandy. Det strede mot qvinligheten att uppträda sparkande, menade IOK-ledamoten Viktor Balck, och mycket riktigt gick även handboll för sig. SvFF gick därmed på pressens linje. Redan en hel del annan kvinnlig tävlingsidrott är fullkomligt förkastlig och den förkastligaste av dem alla skulle den kvinnliga fotbollen bliva, hade Nordiskt Idrottslif slagit fast.

Britterna hade å sin sida låtit sig charmas av klubbar som Dick Kerr’s Ladies FC, vars popularitet nådde sin kulmen 1920 då hela 65 000 (varav 12 000 möttes av lapp på luckan) slöt upp på Goodison Park. Men även FA satte då ner foten, delvis för att slå vakt om intresset för herrfotbollen får man förmoda, och förbjöd allt damspel på sina planer. Dick Kerr’s turnerade istället till Nordamerika, där laget bland annat spelade jämnt mot USA-herrmästarna Paterson FC. Det skulle dröja ända till 1963 innan arbetare på syfabriken i västgötska Öxabäck bildade det korplag som sedermera banade väg för dagens damfotboll.

Till skillnad från nämnda lag i Närke och Gästrikland på 1910-talets slut, vars matcher såvitt känt var engångsföreteelser, så ser Hammarby-laget på bilden onekligen påfallande uppstyrda ut. En symmetriskt uppställd startelva i välsittande tigerrandiga tröjor och ändamålsenliga pjuck, medan tränaren passar på att studera motståndarlagets uppvärmning. Eller ser vi det vi vill se? Detta får överlåtas åt fantasin, åtminstone så länge. Däremot kommer du alltså här, för första gången, att få veta mer om en av HIF-spelarna.

Alva Thunborg till vardags. (Privat)

Peter, du hittade något intressant nyligen. Berätta!
– Ja, jag sorterade i gamla foton från min mormor Alva och den här lagbilden dök upp. Den är från 1921, alltså samma år som kvinnlig rösträtt infördes. Jag kommer ihåg att mormor berättade om att hon spelat fotboll i Hammarbys första damlag, och här är hon andra spelaren från vänster, knästående. Mormor växte upp nedanför Skanskvarnen vid Hammarbyslussen – och gick i samma klass som Greta Garbo.

Inte så illa – lira i HIF och pola med Garbo… Väldigt skoj att få reda på mer, det är ju en häpnadsväckande bild.
– Fotot har fascinerat mig också. De har för tiden bra utrustning och en bestämd tränare eller lagledare. En bra lagbild som utstrålar stolthet och kamratskap. Att bilden är från just 1921 har jag antagit eftersom mormor antecknat årtalet vid fotot. Jag vågar naturligtvis inte svära på att det stämmer, men hon borde ju veta.

Nu vill vi såklart veta mer om din mormor…
– Mormor Alva föddes den 27 april 1905 på Skånegatan och växte alltså upp under Skanstullsbron, i det stora gula huset, det gamla vattenverket precis nedanför kvarnen. Lustigt nog så bor jag själv på Gullmarsvägen precis ovanför i dag, och kan blicka ner på kvarnen. Går jag på en promenad passerar jag hennes barndomshem. På verket jobbade gubbarna på Sundsta – och där Södersjukhuset ligger i dag fanns ett vattenmagasin som pumpade vatten ut till Södermalm. Mormor pratade om hur de gick över någon hängbro till Söder och att de brukade ro ut med båten för bad och fiske på Hammarby sjö.

– Mormor fick barn ganska sent för den tiden, hon gifte sig i 30-årsåldern. Och innan dess var hon ute i svängen och levde livets glada dagar med kompisarna på ett sätt som nog också var rätt ovanligt då. Hon lirade fotboll, campade och seglade med ett gäng som uppstod på hennes arbetsplats – Parfymeri Seger på Karlavägen. Efter att mormor bildat familj flyttade hon till Örby där hon bodde till slutet av 1950-talet, och resten av livet ihop med morfar levde hon sedan på Muskö. Efter giftermålet hette hon Löfstrand. Mormor var en väldigt glad och snäll person. Hon gillade att skriva dikter, men framför allt älskade hon att sjunga. Hon sjöng jämt!

Alva till höger, med polarna på en till synes solig dag i Bajenland. (Privat)

Och hon berättar själv genom anteckningar i fotoalbumet – du hittade en bild på kompisgänget?
– Ja, här skriver mormor att de ofta gick till Källtorpssjön och tältade. Alva är längst till höger på fotot, de andra heter Karin och Lisa, och Tora Johansson.

Kan de ha lirat boll, de också?
– Det är frågan, ja. Jag har kollat mot lagbilden, men det är svårt att avgöra om någon av de här söderbönorna är med där. Fast det är absolut troligt, eftersom gänget är barndomsvänner från Sundsta och Skanstull. Rätt tuffa brudar ändå.

Vad har du för tankar kring förutsättningarna för Alvas och lagkamraternas fotbollsspelande?
– Sett till fotot i sig, så undrar man ju framför allt hur laget kom till. Och vilka de skulle möta! Det var nog inte alltid så lätt för dem. Jag fick ju tjuvkika på din inledande text nyss, och när man läser om kvinnliga lag på bruksorter som Lindesberg och Sandviken, så känns kopplingen till bruksmiljön på Sundstaverket intressant. Det är ju ofta ur arbetarkulturen som fotbollen växer fram.

Hittade du något mer intressant?
– Ptja, här är ett till gammalt jäkla foto, med mormors anteckning. Tydligen är det taget från Götgatan med vy mot Skanstull och där Åhléns ligger i dag. Alltså samma väg som Hammarbymarschen går i våra tider.

– Jag tog häromdagen med frugan och tittade på mormors barndomshem, som är sig likt än i dag. Och när historiens vingslag slog mig, så kände jag som hammarbyare starkt att vissa saker verkligen aldrig förändras. Världen är en helt annan nu, men huset på Sundsta står kvar och Bajen lirar fotboll på “Kanalplan”!

Visst är det nästan som rörlig bild, där gatubilden ändrar skepnad? Några marscher blir det som bekant inte vid denna säsongs hemmapremiärer, men på söndag fortsätter Bajens damer att ta arvet från Alva och hennes Hammarby-kamrater vidare. Den allsvenska premiären mot BK Häcken sparkas igång klockan 14.00.

Samtliga foton: Privat (klicka här för lagbilden som den publicerades i Hammarby Fotbolls matchprogram)