Brommapojkarna agerade precis så desperat som förväntat, och grep dessutom de möjligheter som gavs. Erik Figueroa av alla människor gjorde det andra BP-ledningsmålet, men Hammarby malde ner motståndet och vände 1-2 till 4-2. Avgörandet dröjde men var värt väntan – Mads Fengers frisparksdelikatess tystade ropen på Kennedy Bakircioglu, som bara kunde garva och glädjas, ihop med runt 3000 grönvita på läktarna.

I kommunens västra utkanter bjöd Grimsta IP in med förrädiska yttre förutsättningar – matchen inleddes en soldränkt hösteftermiddag, och avslutades en frostig vinterafton. Det var till slut hemmalaget som mörkret sakta sänkte sig över – men BP hade ledningen två gånger om, innan Hammarby kunde bärga den trepoängare som inte bara är den andra raka grönvita, utan också en extra tung seger med tanke på rycket ifrån kryssande Norrköping och Malmö FF.

Om en matchbild kan sätta sig på minuten, så var det precis vad som hände här. Imad Khalili som var tillbaka i startelvan kombinerade med Nikola Djurdjić, vars vänsterbreddande boll snappades upp av Neto Borges. Det var inte långt ifrån att brassen hittade medspelare centralt i boxen, halvminuten in. Och efter 65 sekunder ordnade Muamer Tanković en förvisso resultatlös hörna. Målskytten från förra BP-matchen, den i två veckor till ännu 16-årige Jack Lahne, jagade på egen hand i pressen när Hammarby byggde upp för nästa våg. Och nästa.

Tolv minuter in såg Djurdjić att Jeppe Andersen hade något i görningen, och djupledsbollen på ett tillslag mot Tanković var fotbollsgodis. Det kan man däremot inte säga om mottagningen som fastnade i bakhasorna vilket hindrade ett rent friläge, men ”Mujo” fann sig tillräckligt snabbt för att skära in från vänster och försöka böja in bollen i Nikola Petrićs bortre kryss – ett avslut som var halvmetern ifrån att hitta rätt.

Istället visade Brommapojkarna fem minuter senare en effektivitet i omställningsspelet, som kan räcka långt i slutstriden om nytt kontrakt. Efter att man brutit ett inspel i eget straffområde tog det 13 sekunder innan Johan Wiland fick släppa det första avslutet mot mål förbi sig. Christopher Brandeborn såg Lahnes löpning och David Fällman hann inte riktigt ifatt innan avslutsmomentet, en låg stöt från nära håll.

Direkt efter avspark, när de sista solstrimmorna försvann från planen, blev det derbygrinigt för första men inte sista gången. Khalili försökte avsluta men fick istället Gustav Sandberg Magnusson över sig, och efter omvårdnad blev lagen oense om vad som skulle göras vid uppkastet. Bajen anföll, men Tanković fick frispark emot sig, och även ett gult kort då han inte begrep varför.

Hammarby fortsatte att hålla sig till det vanliga, tålmodiga spelet på offensiv planhalva men utan att lyckas åstadkomma mer än fler hörnor utan utdelning – på den fronten vanns halvleken med 8-1. Halvtimmen in var det istället en ny tidig djupledsboll som sånär resulterade. Nikola vrickade sig förbi Erik Figueroa, i dag mittback, och blev tydligt nedgjord. Men det var nästan lika uppenbart att serben sökte det röda kortet för Bajen-bekantingen, och utfallet blev mycket riktigt gult.

Framemot paus var Jiloan Hamad involverad i två omställningar på omställningar. Först rensade Borges till en volleyskarv från Djurdjić, men Hamad fick inte höjd på sitt försök att friställa Khalili till höger. Vid nästa läge fördelade Jiloan bollen ut till Muamer som sökt sig ut till vänster, och den här gången nåddes Imad av kantbytet, men utan att hinna fram för ett volleyavslut i balans vid bortre stolpen.

10-2 i grönvit favör gällande avslut gav ju lika klen tröst som hörnsiffrorna efter 45, men i slutsekunderna av de två tilläggsminuterna gick Hammarbys elfte försök i nät. ”Våga skjuta, tufft att göra mål”, skanderade 3000 på läktarna. Det hörsammade Bjørn Paulsen, i dag furiös högerback. Även denna sekvens var en kontring på BP-kontringen. Khalili fick passningen lite för långt framför sig, men hade sinnesnärvaro att tåa den vidare till Paulsen, som… sköt. Via försvarsben och i en fin båge över ställde Petrić.

Höstdaggen och temperaturen gav konstmattan en frostig yta, när andra halvlek blåstes igång, efter en pausvila där Vladimir Rodićs varje värmningssteg hyllades av den grönvita publik som nu hade vittring på betydligt mer än 1-1. Fem minuter in kom en första chans framåt, då Hamad ordnade frispark till otacksamma men begripliga ”oh ah Kennedy”-rop… och inte fick till träffen. Istället bar en fast situation av kantkaraktär rödsvart frukt, ytterligare några minuter senare. Erik Figueroa smög in i bortre ytan efter vänsterlyftningen, och kunde plågsamt ostörd placera in ledningsmålet för BP, tillbaka i Johan Wilands första hörn.

Det såg länge ut att bli en sådan kväll. Med halvtimmen kvar slog Khalili ett inspel på rödsvart ärm, utan åtgärd, och detta var bara den första av en handfull liknande situationer där Bajen-straffarna uteblev; måhända var det resonabelt sett till skeendena var för sig – men samlade blev detta länge ett närapå lika jobbigt höjdpunktssvep som ett motsvarande från bortamötet med AIK häromsistens.

Minuten efter detta första bud på straffspark ersattes Imad och Jiloan av Leo Bengtsson och Rodić. Neto och Bjørn överlappade och fyllde på så konsekvent att Bajen långa stunder såg ut att spela med Mads Fenger och Fällman i ett tvåmannaförsvar. Det blev ganska snart ett hårt inspel för mycket. Fem minuter efter bytena slungade Paulsen in bollen framför mål efter att ha fått den av Rodić, och Djurdjićs försök att klackstyra framför mål gick istället rakt på Ludvig Öhman Silwerfeldt, som bara kunde betrakta 2-2-bollen då den dansade i nät.

Junior, tillbaka på sin mångåriga men ansiktslyfta hemmaplan, fick strax därefter iväg ett distansförsök som strök keeperns vänsterstolpe. Ledning där, och resan hade blivit bekvämare. Istället fick vi se Leo träffa Fritiof Björkéns arm med ett inlägg, och Vladimir bomma första krysset från ett högerläge som Muamer hellre sett användas till en passning i sidled. I gengäld hade Tanković då nyligen bränt ett vasst frisparksläge.

Men då tio minuter återstod ordnade Bengtsson nästa möjlighet strax utanför halvmånen. Den här gången var det Fengers tur – och som dansken grep tillfället. Bollen borrade sig upp i målvaktens högra kryss, otagbart, och inte ens Kennedy Bakircioglu – som blev kvar på bänken då Paulsen fått soppatorsk och ersatts av Simon Sandberg i 70:e – hade kunnat pricka de nätmaskorna med bättre precision.

I slutskedet visade BP humörtappstakter á la ett curlat U19-derbygäng. ”Figge” slog, högst medvetet, en offsidefrispark med full kraft i Djurdjićs överkropp. Och när Brandeborn inte fick inkastet med sig måttade han ett bollkast mot linjedomaren och applåderade sedan sarkastiskt, allt utan kortpåföljd.

Skönt då att Hammarby avgjorde definitivt för egen maskin. 4-2-målet, mot ett hemmaförsvar som såväl fokuserade på fel saker som på att skicka upp bollen på offensiv planhalva i kvitteringsjakten, var delikat – Bengtsson som hamnat till höger om straffområdet såg Tanković i dess motsatta del, och den snabba passningen tillbaka in framför mål gav Djurdjić ett enkelt avslut. Naturligtvis utgjordes matchens sista bolltouch, i 94:e, sedan av ytterligare en BP-hands som kunde givit straff. I det läget kunde ”Niko” kosta på sig att garva åt eländet… poängen hade suttit långt inne, men var inne på HIF-kontot.

Statistik, BP-HIF 2-4 (1-1):
Avslut 8-25 (2-11)
På mål 3-4 (1-1)
Hörnor 2-13 (1-8)
Frisparkar för 12-13 (4-5)
Gula 3-3 (2-1)
Offside 1-3 (1-2)
Publik 4744

Ytterligare matchfakta finns här.

Foto: Bildbyrån