Hammarby besegrade i dag Kalmar FF – första trepoängaren mot smålänningarna sedan Petter Andersson avgjorde på Söderstadion sommaren 2007. Kennedy Bakircioglu stänkte dit straffen Erik Israelsson ordnat innan paus, och efter en tidig KFF-kvittering kunde Johan Persson göra 2-1 via en bortaback. Marginalerna var överlag med Bajen – utom när Erik slog nästa straff i stolpen med 93 minuter på uret.

Som vi gått igenom i motståndarkollen hade Kalmar FF ett par avbräck inför bortamatchen mot Hammarby, där man förstås gärna ville upprepa 3-0-segern mot Djurgården på arenan i Bajenland. Där var Måns Söderqvist tillbaka, i röd tröja och inför den grönvita publiken. Men inte på topp, som det spekulerats i, utan till höger då David Elm höll till längst fram efter sitt starka inhopp i segerreturen mot DIF. Bajen ställde å sin sida upp med samma startelva som besegrade Gefle senast, fast i dag var Erik Israelsson, Arnór Smárason och Philip Haglund mer tillbakadragna än på Gavlevallen. Fina 18 134 fanns på plats mitt i semestertider, och de fick se en händelserik match som kunde gått hur som helst.

Persson satte sig omgående efter avspark i respekt, när han gjorde ner viktige Ismael på mittplan, och det var nära ett kort redan sekunder in. Matchen skulle fortsätta att präglas av fysik, fast då främst den karaktäristiska kalmaritiska mixen av styrka och teknik kring och i offensivt straffområde. Samtidigt agerade Ögmundur Kristinsson stundtals osäkert i KFF-paradgrenen, luftspelet, och det rödvita chansövertaget var bastant i en första halvlek som Hammarby ändå skulle gå segrande ur.

Första möjligheten sex minuter in blev ändå grönvit, då Arnór Smárason avancerade centralt och lystrade till publikens ”skjut!”-uppmaning. Säkert var hårda avslut utifrån också något man pratat om på förhand, för Ole Söderberg i KFF-buren hade uppenbara problem att hantera sådana, med flera returer rakt ut i ”slottet” som resultat. Denna fick Alex inte tag i, och Johans fräsare i andravågen smet halvmetern över. Persson fortsatte att spänna musklerna, och körde kort därpå bryskt men till synes reko över näste brasse, Rómario. Denne blev liggande, men kunde fortsätta, och ligga bakom första bortachansen. Söderqvist snappade upp den eleganta petningen och avslutade från vänster, men någon drömåterkomst blev det inte – ett par meter utanför bortre.

Efter en av många nickduellvinster för Joseph Aidoo uppfattade Alex blixtsnabbt ett KFF-missförstånd på egen planhalva, och rundade Viktor Elm fram till ett friläge, men Söderberg läste chippavslutet. Och så höll Haglund på att reprisera sitt mål från Gefle-matchen. Då tåade han in ledningsmålet i minut 12, och nu snappade han upp Aidoos långboll med en likadan diagonallöpning från vänster i 14:e, men utan att riktigt uppfatta hur ren han var – och försöket till lobbnick blev plockpotatis.

Därefter tog KFF över, med eftertryck. På en kantfrispark från vänster kvarten in boxade ”Ömmi” hål i luften, och Philips nick någon decimeter bakom honom gick rakt upp i luften, och tog mark innan den studsade lika högt igen… och knoppades väck. Det dröjde sedan inte länge innan vänsterbreddande Stefan Larsson tog sig runt Birkir Már Sævarsson och gick på kraft från snål vinkel – rakt i planeten på Ögmundur. Ytterligare någon minut därpå friställde Ismael brassekompisen, men ”Ömmi” stod för en viktig räddning á la handboll upp mot sitt första kryss. Returen hamnade hos David Elm, som brände öppet mål med marginal; en sekvens som blev avgörande.

För marginalerna var alltså med Bajen den här gången. Laget hade nog legat under med 0-2 om matchen spelats för ett par veckor sedan, och när 1-0-målet kom var det knappast frukten av offensiv kreativitet. Kennedy Bakircioglus frispark från högerkanten såg misslyckad ut, men KFF-rensningen gick rakt ut till Smárason vars halvvolley täcktes till hörna, och i samband med den tryckte Jonathan Ring ned Erik en bra bit från händelsernas centrum. Efter det i rödvita led mycket impopulära straffdomslutet klev Kennedy fram, och var säkerheten själv med en otagbar och hög boll till höger om keepern.

KFF, som i sin senaste bortamatch var en än mer omdiskuterad situation i slutminuten från att vinna i Malmö, fortsatte att agera självsäkert. David Elm hade matchen igenom flera saftiga nicklägen från nära håll utan att få riktning på bollarna, det osade katt vid alla fem bortahörnorna i halvleken, och Kristinsson fick åter reflexrädda med näven när Emin Nouri runnit igenom. Efter ett kvickt anfall med fint Birkir-inlägg var Israelsson visserligen nära att utöka med direktavslut när pausvilan närmade sig, men i gengäld fick Birkir därefter rädda på mållinjen på en av de nämnda hörnnickarna.

Lika sköna som ologiska 1-0 i halvtid stod sig inte längre än tre minuter när andra akten sparkats igång. Haglund tog ett tydligt felbeslut efter att ha täckt inspel från höger när han liggande försökte rensa undan, en boll som gärna fått fortsätta över kortlinjen, KFF-hörnstyrkan till trots. För nu gick den istället rakt i gapet på Romário som nöp till direkt, med ett förvisso rappt och lågt skott, som Bajen-keepern knappast var nöjd med att inte få tag i.

Hammarby tappade det mesta efter kvitteringen, även om dagens mest företagsamme hemmalirare Smárason och Sævarsson båda tog sig till halvlägen, framjobbade av Alex respektive Israelsson. Och tillställningen avgjordes dessutom med ett riktigt potatismål, i 59:e. Johans egen benämning blev ”tåfis”, och den är ändå nästan för snäll, för det var verkligen med en fullkomlig felträff som den förre Öster-fältherren sänkte sin tidigare länsrival. Alex byte med Rômulo var redan signalerat när han stod för ett riktigt fint förarbete som sista aktion, och bollen styrdes försmädligt i nät via närmsta back.

Om söderbröderna agerat tveksamt och stundtals passivt dittills, så var uppträdandet efter segermålet desto mer respektingivande. Rômulo satte av med en räd direkt och kunde nog fått ett Kennedy-frisparksläge med sig, Mats Solheim gjorde detsamma från sin vänsterbacksposition och även detta var nära att resultera, Smárason hittade sånär rätt – och det hela utvecklade sig ungefär som det låter. Inte nedre halvan-ängsligt överhuvudtaget, och frampiskade av en kraftfull växelramsa fortsatte Bajen att skapa 3-1-lägen. Erik må vara ur vårens hysteriska målform, men såg hetare ut än på länge och punkterade sånär drabbningen med en vältajmad nick på en av flera fina Arnór-servar, men bollen strök ribban.

Bland annat var det Smárasons kyla med bollen, Rômulos smarta avvägningar kryddade med furbo, och Haglunds duellvinster som gjorde att det aldrig riktigt kändes som någon KFF-kvitteringsjakt framgent. Enda heta chansen lät vänta på sig till 87:e, när Viktor Elm försökte hitta ”Ömmis” bortre gavel och fick bra träff, men keepern stod emot. Lars Sætra och Amadaiya Rennie byttes båda in i slutminuterna, och hann med varsin lyckad aktion. Norrmannen bröt med eftertryck av en hotande upprullning, och liberianen serverade Israelsson bollen efter att ha gjort bort bevakningen. Den här gången var det ingen tvekan – chilenske Marko Biskupovic fällde Erik i skottögonblicket, och med såväl Arnór som Kennedy utbytta tog nummer 4 hand om straffen själv. Detta blev också enda smolket i segerbägaren, att Eriks nionde seriemål låter vänta på sig, i och med stolpträffen. Spelet vände och läktarna gav ifrån sig ett ångestsus, men Bajens försvar anfört av David Boo Wiklander stod emot. Sammantaget en riktig arbetsseger, och nu behöver Djurgården en måndagsseger mot ”Blåvitt” för att skapa kontakt från sin kvalplats.

Just IFK Göteborg är det som står för motståndet i Hammarbys nästa hemmamatch. Drygt 18 000 har redan biljett till klassikermötet söndagen den 21 augusti klockan 15 – köp plåt och kom, du med! Innan dess väntar bortamöte med GIF Sundsvall nästa måndag – här bokar du resa med Bajen Fans!

Matchfakta, Bajen-KFF 2-1 (1-0):
Tilldömda frisparkar 11-17 (5-10)
Hörnor 4-7 (1-5)
Offsidelöpningar 0-2 (0-1)
Gula kort 1-2 (0-1); Mats Solheim
Bollinnehavsprocent 43-57 (42-58)
Avslut 17-13 (8-7)
Avslut på mål 8-8 (5-4)
Publik 18 134

(Foto: Bildbyrån)