Den långa vägen till Bajens tre första cuptriumfer

Av Mattias Jansson, Publicerat för 1 år sedan.

Hammarby gick till cupfinal i turneringens tre första upplagor, men föll såväl på Söderstadion som på Råsunda. Svenska mästare blev laget 1985 efter flera finalförluster, men klubben fick vänta i ett decennium på nästa titelmatch. Cupbucklan som bärgades 1994 försvarades 1995 – och då frågan nu är om Bajen kan upprepa bedriften efter tisdagens i nära tre decennier efterlängtade triumf, så tar vi här en titt på vägen till de tre första cuppokalerna.

Finalen 1981

Suzie Linder och Sanna Granbäck jublar efter Linders 1-0 i semifinalen. (ur matchprogrammet 1985)

Antagonisterna kunde länge häckla oss, för vårtecknet som den förlorade bandyfinalen på herrsidan länge utgjorde, men frågan är om damernas tidiga fotbollshistorik i både Svenska Cupen och SM var än värre. Cupturneringen inrättades 1981 och dåtidens dominant Jitex drog inte bara det längsta strået i SM-semifinalen (3-3 på Hammarby IP, 2-0 i Mölndal) – de lila vann dessutom cupfinalen på Söderstadion efter straffar, inför runt 3000 åskådare. Bajens väg dit var något stapplande; klara segrar mot GIF Sundsvall och Trollhättans IF, men straffavgörande mot Gideonsberg medan det satt långt inne i 5-3-bortavinsten mot Hugo Larssons moderklubb från Ystad, SoGK Charlo, i kvarten.

Titeln denna säsong bärgades istället, som så ofta, i DM (eller Victoria Cup som turneringen också är känd som) – här blev det 1-0-vinst mot AIK inför 4000 på ”Zinken”. (ur cupens matchprogram 1982)

Finalen 1982

Här upprepades mönstret från fjolårssäsongen. Hammarby vann återigen sin grundserie och gick till SM-final där Sunnanå blev för svårt – och även i cupfinalen torskade man, återigen mot Jitex. 1315 fanns på Råsunda och såg Doris Uusitalo utjämna, men Mölndal-gänget kunde gå ifrån till 4-1 i en match som var jämnare än siffrorna antyder. Vägen till finalen var annars spikrak; tydliga vinster från mötet med Älta IF i omgång 1 till 4-1 borta mot AIK i semin.

Finalannonsen i dagspressen. (via hifhistoria.se)

Finalen 1983

Jovisst – klar grundserievinst igen, finalförluster i SM och Svenska Cupen samt vinst i Victoria Cup på nytt. Öxabäck vann SM-finalens dubbelmöte med uddamålet och i cupen kunde Skellefteå-klubben Sunnanå återigen gå segrande ur en titelmatch; 2-0 på Råsunda.

Uusitalo, som gjorde fyra A-landslagsinhopp under året, skjuter förgäves i cupfinalen. (ur 100-årsboken)

Förstås bröts titeltorkan 1985 då Hammarby vann SM-guld, sedan GAIS betvingats med klara siffror. Men efter dessa tre cupfinalförluster under tävlingens tre första år, så skulle klubben få vänta länge på en ny större pokal. Jitex fixade sin tredje Svenska Cupen-triumf 1984, innan Öxabäck vann hela fem gånger på raken. Malmö FF bröt in med en vinst 1990, då just Öxabäck besegrades, och därefter kunde i tur och ordning Öxabäck (nu ihopslagna med Mark IF), Älvsjö AIK och Gideonsberg ta hem bucklan.

1984 åkte Bajen sensationellt ut i sextondelen då Ronna/Södertälje FC hämtade upp 0-2 och vann på straffar. 1985 låg måhända fokus på den kommande SM-titeln; genanta 2-7 i åttondelen mot GAIS tyder onekligen på det. Året därpå blev det respass i femte omgången, borta mot Mallbacken, och 1987 ett nytt skräll-uttåg, mot Österfärnebo IF. Bättre gick det 1988, men uddamålsförlusten mot Öxabäck i semin betydde respass, och 1989 kunde Djurgården knäppa HIF på näsan i kvarten där det även tog stopp 1990. Därefter var man nära final igen; ny 1-2-torsk mot Öxabäck i semifinalen. Semi nåddes även 1992 då Gideonsberg vann klart – och de himmelsblå från Västerås slog ut Bajen också nästa år, här i kvarten och efter förlängning.

Finalen 1994

Här gick Hammarby äntligen hela vägen till första titelmatchen på nära ett decennium – och då finalen väl nåddes, så slutade den dessutom i triumf och revansch mot Gideonsberg, på Bollmoravallen i Tyresö. Bajen hamnade i pausunderläge, men vände på tre minuter i mitten av andra halvlek då Karin Thorildsson och Karen Farley svarade för 1-1 och 2-1, inför ett dittills aldrig skådat läktarstöd då många bland de 1000 på plats var klacksupportrar. Främsta hindret på vägen till finalen var – efter programenliga vinster mot Rönninge/Salem, BK 30 från Västerås och Sundsvalls DFF – lokal- och topprivalen Älvsjö, som HIF kunde betvinga med 3-1 i semifinalen.

Farley efter sitt 2-1-avgörande – precis i färd med att ta det där ikoniska sälhoppet som avbildades på tisdagens finaltifo. (Bildbyrån)

Finalen 1995

De här åren var cupfinalen en stor begivenhet, då den till skillnad från den 1988 inrättade Damallsvenskan alltid tv-sändes. Och återigen passade Hammarby på att ta hem Svenska Cupen, efter en spikrak väg till finalen. Gävle-gänget IK Huge och Linköpings FC-föregångaren BK Kenty slogs tillbaka i de första omgångarna innan Farley blev tvåmålsskytt såväl i 4-1-kvartsfinalvinsten mot MFF som i femettan borta mot Tyresö FF i semin. Och som bekant blev Lilie Persson stor hjälte då hon språngnickade in matchens enda mål i finalen mot Älvsjö. Baljans upprinnelse beskrevs lite orättvist i kommenteringen som någon slags målvaktstabbe, men Yvonne Lindström var ju i själva verket rätt ute då hon motade Kristin Bengtssons skottförsök, innan motläggsbollen påpassligt slogs in i boxen där Persson alltså höll sig framme med ett sällsynt nickmål.

Situationen som föregick målet, där Bajenklacken som återigen slutit upp syns i bakgrunden. (Foto: Peter Jansson)

Om vi i detalj ska gå igenom de följande 27 år där Hammarby inte gick till final? Nja, det kan du fetglömma. Men bara tidsrymden, och att Bajen inte lyckades nå fram till fler titelmatcher trots att vägen dit knappast varit monstruöst omöjlig, det säger mycket om vilka steg klubben nu tagit på kort tid under de senaste åren. Semifinal nåddes under denna långa period bara vid fyra tillfällen – ut mot Djurgården 1999 och 2010, samt mot Umeå 2004 och förstås mot Häcken i fjol. Här kan det noteras att HIF var nära 2010 då blåränderna avgjorde i 89:e på Kristinebergs IP, och att UIK ska kreddas för sin uppslutning på läktaren även i cupen när det begav sig; man drog 2512 till kvartsfinalsegern mot de grönvita 2003. Publikrekordet som ju demolerades med råge i tisdags löd till dess 5602, vilket Linköping lockade till finalsegern mot Rosengård 2015.

Semifinalen mot Häcken den 19 mars 2022 är förstås värd att blicka tillbaka på. Naturligtvis hade även tisdagens final det mesta, med en sanslös inramning och överkörningen i andra halvlek efter ställningskriget i första. Men dramatiken i 120 minuter… för den får vi gå tillbaka till i fjol. Matilda Vinberg gav Hammarby en tidig ledning, och efter att Häcken replikerat innan paus kunde det ha gått hur som helst i andra. Hanna Folkesson hade en jättechans med 20 minuter kvar, men matchen gick till förlängning där Johanna Kaneryd fick sista ordet. Men i förrgår fick ”Folke” och Bajen revansch. Precis som då det gick vägen direkt 1994, efter lång väntan på en final, så var de grönvita hetast när det nu gått nära tre decennier sedan förra chansen. På vägen dit bet IFK Norrköping ifrån bättre än vad gruppmotståndet sedan mäktade med, innan det fordrades förlängning för att Bajen skulle gå ifrån till 4-1 i semifinalen mot Piteå. Frågan nu är såklart om Hammarby kan upprepa 1990-talsbedriften att försvara titeln!