Av Mattias Jansson, Publicerat för 1 år sedan.
Dagens 1-1-möte med Linköping ger oss onekligen arketypen för den där halvfullt eller halvtomt glas-frågeställningen. Och om det varit Bajen som utjämnat i 93:e snarare än att släppa in kvitteringen då, så hade sinnesstämningen vid slutsignal bland de drygt 2200 varit en annan. Nu blev poängen dyngsur – men icke desto mindre ger den minst lånad serieledning. Från denna lördag kan Hammarby också ta med sig en riktigt väl genomförd timme, medan det finns lärdomar att dra från slutfasen.
På förhand var förstås den främsta frågeställningen hur Hammarby skulle lösa Julia Roddars avstängning. Och då Simone Boye inte var redo för spel heller denna helg, så behöll man backlinjen från de senaste omgångarna, medan Emma Westin klev in bredvid Smilla Vallotto på innermittfältet. Denna kylslagna oktoberlördag på välfyllda Kanalplan klev två lag in på mattan, som båda gärna ville ha taktpinnen.
Den fick Bajen tag i – och man skulle ha ett rätt så fast grepp om händelserna större delen av toppmötet. Åtta minuter in gav Madelen Janogys pressarbete med bollvinst på offensiv planhalva Vallotto chansen att sätta fart på lädret. Matilda Vinberg tog vid och satte Ellen Wangerheim i läge för ett skott som täcktes av sista försvararen. Knappa två minuter därpå bet återerövringen igen – Vinberg läste det östgötska uppspelet och satte Janogy i skottläge, där avslutet hamnade väl nära Cajsa Andersson i LFC-buren. Linköping svarade med omställningar och efter elva minuter kunde Cathinka Tandberg ha fått med sig en straff, då hon tog sig in från vänster och till ett avslutsläge, men gjordes ner av Alice Carlsson i skottögonblicket. Skjuta försökte också Yuka Momiki göra, men då höll Eva Nyström emot och släckte chansen.
Det var annars Hammarbys spelövertag som fortsatte att ge klarare möjligheter för första målet, än de mörkblå kontringarna. Kvarten in sköt Jonna Andersson högt i närmsta stolpen sedan hon fyllt på längs sin vänsterkant och Westin fick i nästa våg på en bra halvdistansträff där sikten dock var fri för keepern. Desto svettigare fick hon det halvannan minut senare, då Vinbergs saftiga skott från liknande läge tvingade fram en stark räddning till hörna. Jonna, som stundtals också opererade centralt framför offensivt straffområde, var nära även hon 25 minuter – men sköt halvmetern utanför.
Resulterade gjorde istället ett liknande avslutsläge, och den här gången bar pressen frukt – Nyström klev upp högt och vann boll ända inne i sista tredjedelen, varpå hon stack in bollen till Wangerheim. Anfallaren vred och vände lite på mittlåset, och skapade sig så utrymme för ett välplacerat 1-0-skott. Momiki fortsatte visserligen att oroa och Anna Tamminen behövde vara på tårna för en parad med fem minuter till vilan, även det i en omställning. Men även om Linköping ätit sig in något spelmässigt, så var känslan att man suktade mer efter ett 2-0-mål än vad man trånade efter pausvisslan.
Andra halvlek blev något helt annat. Ändå fanns en inledande period på ungefär en kvart, där Hammarby mycket väl kunde ha fått den där utökningen. Fem minuter in tryckte sig Vinberg fram till höger och fann Wangerheim med sin passning snett inåt bakåt. Ett jätteläge, där Ellen dock fick för mycket fot under bollen. Ytterligare fyra minuter senare svarade Vinberg för en bra aktion där bollen breddades ut till Wangerheim. Inspelet från höger hamnade hos ”Madde” som fick gräva fram plats för skott – och då bollen ändrade riktning via en bortaspelare, så blev målvaktens reflexräddning kvalificerad.
Men snart var vibbarna helt andra än mot slutet av första halvlek – minuten efter Janogys chans träffade Momiki stolproten efter vänsterinlägg. Och även om Linköping saknade en del i beslutsfattande där framme, så var ytorna man bjöds på alldeles för stora – och frustrationen runt om på läktarplats kring att HIF inte fått dit det där andra målet, den blev allt mer påtaglig. Westin tvingades dessutom kliva av med 20 minuter kvar och Lotta Ökvist byttes in, medan Nyström tog klivet upp på det centrala mittfältet, en ovälkommen förändring även om den föll helt okej ut spelmässigt. Samtidigt tog sig LFC egentligen bara till en riktigt vass kvitteringschans, i 74:e. Alva Selerud fick inläggsläget efter ett rakt anfall och prickade Emma Lennartsson med sitt inlägg – men Tamminen hade svar på nicken från bara ett par meter och sprattlade till á la handbollsmålvakt, en otrolig reflexräddning.
Hammarby och Wangerheim fick ytterligare en jättemöjlighet att sätta dit den där tvåan, minuten därpå. Carlsson klev då fram och fann Janogy med en tidig, flack och central boll. ”Madde” skarvade elegant fram bollen, men Wangerheim fick inte ordning på bollen som Emma Östlund kunde bryta. Därefter såg det fortsatt stressat ut; HIF blev långa som lag och valde väl ofta en tidig boll i djupled snarare än att vila med den. Likväl höll ledningen – till tredje tilläggsminuten. Selerud tråcklade sig då förbi en annars återigen utmärkt Smilla Holmberg och fick in bollen till Momiki, som den här gången fick sitt skott förbi Tamminen. Mörkret sänkte sig såklart ordentligt över Kanalplan, där det nu gäller att plocka fram cupfinaltakterna på vägen över bron till Tele2 Arena om två veckor.
Här finns biljetterna till Hammarby-Häcken den 5 november!
Foto överst: Kenta Jönsson
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Comments