I dag står det alltså klart att Bajen, under övergångsfönstrets sista suck, kompletterade truppen med en riktigt meriterad återvändare – tvåfaldigt världslagsuttagna Elise Kellond-Knight. Här berättar australiensiskan om beslutet, och själv skulle ”KK” nog rentav beskriva sig som hemvändare. – Det är med varma känslor som jag återvänder till min favoritstad och får klä mig i grönt och vitt igen, säger hon.

Välkommen tillbaka, Elise! Hur känns det att ha skrivit på för tre nya säsonger i Bajen?
– Det är med varma känslor som jag återvänder till min favoritstad och får klä mig i grönt och vitt igen. Jag har så fina minnen från Hammarby och trivdes verkligen i klubben 2018. Stockholm är en speciell stad och jag är lyckligt lottad som än en gång får möjligheten att spela för en så stöttande och stöttad klubb.

Berätta om tiden som förflutit sedan du var här sist.
– Jag lämnade för en säsong i amerikanska NWSL och spelade därefter ett år i australiensiska W-League. I fjol kom jag tillbaka till Damallsvenskan, men tyvärr drabbades jag av en allvarlig knäskada tidigt på säsongen. Jag kunde inte åka hem till Australien på grund av pandemin, så jag har stannat kvar i Sverige i över ett år nu för att fullborda min rehab.

Vad förväntar du dig av säsongerna 2021, 2022 och 2023 i Bajen?
– Jag har märkt att Hammarby integrerat damlaget mer in i klubben och gjort många positiva förändringar sedan jag var här sist. Det är väldigt kul att se och definitivt något som skiljer Hammarby från många andra fotbollsklubbar runt om i värden. Som en kvinnlig fotbollsspelare vill vi bara ha likvärdiga förutsättningar, och jag ser fram emot att hjälpa klubben att växa och bygga vidare på damsidan.

– Spelar vi våra kort rätt så finns det ingen anledning till att Hammarby inte ska kunna bli en ledande klubb i Damallsvenskan under min tid här. Jag vill vara delaktig i processen att hjälpa Hammarby bli ett lag som slåss om ligatiteln. Som jag ju märkt sedan tidigare har vi de bästa supportrarna i landet, så jag skulle älska att få se det genomsyra hela föreningen.

“KK” på Hammarby IP vid KDFF:s träningsmatch mot Bajen i februari (Peter Jonsson)

När räknar du med att vara tillbaka i matchspel efter knäskadan?
– Jag slet alltså av främre korsbandet under andra seriematchen i fjolårets försenade säsong och opererades i början av augusti, så jag är på god väg i min återhämtning. Det har varit extremt tufft att gå igenom rehabprocessen så långt ifrån stödet från familj och vänner i Australien, men jag är motiverad att återvända till fotbollsplanen så fort som möjligt.

– Jag hoppas vara tillbaka på planen innan sommaruppehållet, men det får förstås staben och främst då de medicinskt ansvariga avgöra. Just nu är jag i ett stadie av anpassad träning med laget. Men det går inte att skynda på återhämtningen efter en sådan här skada, och tidpunkten för comeback kommer att bero på när min kropp är redo att ta sig an de fysiska kraven som en damallsvensk match ställer. Det kommer ju också att hänga ihop med mina prestationer och när jag är på en fotbollsmässig nivå som är till nytta för laget.

Hur ser du på framtiden i ”The Matildas”, med ett stundande OS-slutspel?
– När jag opererades i augusti satte jag omedelbart upp målet att komma tillbaka i tid för att vara tillgänglig för Tony Gustavsson vid OS i Tokyo. Jag har varit väldigt noggrann och arbetat hårt för att förbereda min kropp på allra bästa sätt. Om jag är tillgänglig för spel i Hammarby i juni, så kan det innebära att jag är aktuell för en OS-uttagning. Men som sagt, det går inte att stressa fram något och jag tar inga risker, för jag har inte råd med ett bakslag. Det kortsiktiga målet är att kunna spela matcher för Hammarby, sedan får Australien ta ett beslut kring vad som är bäst för deras OS-deltagande.

Tack, och återigen – välkommen!
– Tack själv, det här känns lite som att komma hem.

Fotot: Australiens senaste VM-målskytt, av Bildbyrån