Hammarbys F19-lag gjorde i år sin allra första säsong – och nådde en stark tredjeplacering i serien, där fem överåriga kan delta, och de grönvita allt som oftast ställdes mot mer A-erfaret motstånd. Här berättar huvudtränare Håkan Jensgård, som 2019 istället får en mer övergripande roll inom akademin, mer. – Vi ska kunna producera spelare till A-verksamheten, i alla fall inom tre-fyra år, säger han.

Berätta om förberedelserna inför F19-jungfrusäsongen. Hur gick det till att sätta ihop laget?
– Vi hade öppna provträningar på Kärrtorps IP och Hammarbyhöjdens IP i oktober och november. Spelare från alla möjliga håll fick höra av sig och förstås tittade vi också på egna yngre spelare. Truppen tog form först i januari

Hur många var med och provtränade?
– Över 100, så det var stora träningar. Glada tjejer med helt olika bakgrunder, från helt olika delar av stan, det var kul. Det var ju också en lyx att få sätta ihop ett lag från scratch. Då kan man verkligen se egenskaper och få ihop det.

Gjorde du det utifrån 3-5-2, som vi ju spelat i år, eller var det tvärtom?
– Haha… Det landade så. Jag tittar ju mest på egenskaper; snabbhet, spelförståelse. När det började ta form såg man vissa saker – ”det här skulle kunna bli riktigt bra i en 3-5-2”. Individuella egenskaper fick ju gå först, framför allt med glasögon för vad som funkar på sikt.

– Många av spelarna har jättefina spetsegenskaper, och även om de verkligen behöver utveckla andra bitar för att ta sista steget, tror jag att spetsegenskaperna är vad som kommer att ta dem någonstans. Många drillade tjejer är inte snabba nog, och därmed inte tillräckligt intressanta.

– Men just den möjligheten, att först se till egenskaper och sedan välja system, det är en lyx! Det kändes som att ta ut ett landslag. Det är ju drömmen, istället för att komma in och ta över en trupp som det kanske inte är balans i.

Lyxigt för en tränare, alltså. Hur ser din fotbollsbakgrund ut, för den som inte vet?
– Jag har varit verksam väldigt länge, på alla möjliga nivåer och i olika klubbar, framför allt som målvaktstränare där jag arbetade inom Hammarbys killakademi från 2014. Jag har också jobbat för Syrianska FC i tre år, i Superettan och på ungdomssidan, och i en massa division 2-klubbar.

– Jag spelade själv i Bajen för en massa år sedan, 1993 då Pelle Fahlström ju var svår att rubba, och hamnade i tvåan men var också en sväng i England. Jag har hållit till mycket på Södermanlands Fotbollförbund och har fortfarande kvar en fot. Men hjärtat är ju här i Hammarby.

Håkan i A-dressen (bild: hifhistoria.se)

Hur ser du på utfallet i F19 Norra – en tredjeplacering?
– Klart bättre än vad jag hade förväntat mig, och så skadade det ju inte att gå om Djurgården i sista omgången. Jag visste ju att F19-serien är bra, och att man aldrig riktigt vet hur många A-spelare motståndarna har med. Vår prestation är ännu bättre med tanke på att vi inte haft så många A-lagsspelare. Johanna Lindell var med under våren och vi fick även använda Klara Folkesson lite, innan deras utlåningar, och Caroline Forsgren i mål.

– Med tanke på det har de här tjejerna gjort det fantastiskt, faktiskt. Året som kommer blir otroligt spännande. Jag går ju av som huvudtränare, för att kunna ta hand om de andra akademilagen mer, för det har varit svårt att hinna. Så även om detta har varit fantastiskt roligt, så måste jag ta det, för att få till en röd tråd. Det finns pappersmodeller, men vi måste spetsa till det på plats, i träning.

– De yngre lagen ser jättespännande ut, så jag tror att det kan bli riktigt bra framöver. Vi ska kunna producera spelare till A-verksamheten, i alla fall inom tre-fyra år.

Det var ju genomgående så att vi mötte äldre spelare. Hur ser du på det upplägget?
– Lite märkligt, om man jämför med herr-U21. Där har man ju matchserier, men oftast ingen U21-trupp. Här finns F19-trupper, men inga reservlagsserier, så damsidan är lite speciell när det gäller matchmiljöer. Det blir kanske ett glapp för de spelarna som är reserver i Allsvenskan, för jag tror snittåldern i F19-serien var 16,2 år. Jag tycker nog att det behövs ett steg till, kanske en U23-serie.

– För vårt lags del handlar det ju mycket om vad A-laget gör; hur de ska lägga upp sin trupp, det påverkar ju oss till ganska stor del. Vi vill ju ha matchmiljöer för alla spelare i akademin för att de ska få utvecklas, så det blir lite pusslande under de kommande månaderna.

Och har det varit utvecklande mer än något annat för vårt lag, att möta rutinerade spelare?
– Jo, men det tycker jag. Såklart en jätteskillnad för våra forwards att spela mot riktiga seniorbackar från Elitettan eller Allsvenskan, och förstås fantastiskt utvecklande för våra backar att få möta en rutinerad forward. För våra tjejer, som ju är 16-17, tror jag det varit jättebra.

Så serieformatet har passat oss i år, ändå?
– Det tror jag, och troligen i något år till. Och det finns heller inga alternativ, för vi är nog hyfsat jämna med lagen på undre halvan av Division 1. Då fyller vi en funktion för de yngre som utmärker sig. Ska de gå till Division 1? Jag vet inte det; då kan man lika gärna lira F19, och få erfarenhet av resor och att möta allsvenska spelare och U-landslagstjejer, istället för att harva i utkanterna av länet.

Vad har imponerat mest på dig i år?
– Truppens utveckling. Inställningen och viljan; hur mycket de springer. Och de är otroligt lyhörda för taktiska direktiv – väldigt strukturerade. Det är så blandat, hur långt de kommit i sin utveckling, och vilka brister de har. Vi kan jobba med grunder en kvart, och sedan köra en avancerad taktisk övning under samma träningspass. Lite speciellt. Och skitroligt! För man får verkligen vara överallt.

Det är ju också väldigt positivt att flera fått känna på A-lagsfotboll i HIF.
– Det är det, och jag har haft ett öppet, nära och jättebra samarbete med alla tre A-lagstränarna i år.

Vilka blir de största utmaningarna för de tillträdande tränarna?
– Svårt att säga… Men vi började med försvarsspel och organisation. Och i takt med att vi lärt känna varandra har vi utvecklat vårt egna spel mer och mer. Där finns fortfarande steg att ta; bitar som passningsspel och genombrott blir nästa steg. Mehran Shadidipoor och Marcus Kaloudis är engagerade och ödmjuka killar. Stora delar av truppen kommer att vara intakt, så slutspel ska de väl kunna klara? Jag sätter press på dem direkt, haha…

Och avslutningsvis, hur ser nuläget och framtiden ut för akademin?
– Det märks i år, på ett annat sätt än i fjol, att vi inte längre är nystartade. Vi finns på kartan och har duktiga årskullar underifrån som bara kommer bli starkare och starkare. Vi får fler intresseförfrågningar från tjejer som är 13 år och uppåt redan nu. Det är så roligt när det hör av sig tjejer, som är i en miljö där de någonstans inte får utlopp för sin ambition, och vill söka sig hit.

– Det är lite av en myt, känner jag, att tjejer ska gå i grupp och vara med kompisar. Det här är individer som vill något med sin fotboll, först och främst. Det är jätteroligt att vi finns och tar emot dem. Just nu har alla våra lag provträningar, så man får jättegärna höra av sig om man ser det här.

Klicka här för att få veta mer om Hammarbys flickakademi!

Läs också: F19: Mehran Shadidipoor ny huvudtränare

Foto: Peter Jonsson