Bajen föll, som i höstas, med uddamålet mot Malmö FF. Hedersamt är väl ordet på de flestas läppar, men det är förstås en klen tröst när laget är inne i en poängmässigt tung period. Rômulo lär glädjas mer i morgon över första baljan i Bajen, liksom Erik Israelsson över allsvensk skytteligaledning, via 1-0 respektive 2-3. Trycket var rejält från 23 617, och forceringen resolut, men det räckte ändå inte.

Liksom i föregående omgång, 1-1 borta mot Kalmar FF, behövde Hammarby göra två förändringar i startelvan till följd av avstängningar. Och som i fjolhöstens hemmamatch mot Malmö FF, där Joseph Aidoo ju debuterade och utsågs till matchens lirare, kom säsongens första framträdande i samma möte. Rômulo agerade skugganfallare i sin första hemmamatch från start i Bajen, medan Erik Israelsson därmed klev ner bredvid Johan Persson. Efter att alldeles för tidigt bortgångne Ovve Andersson hedrats med en tyst minut hade det grönvita tifot prunkat så pass att avsparks sköts fram med några minuter, men sedan var det igång, inför 23 000 motgångssupportrar.

Aidoo kom inte alls in i matchen på samma sätt som senast. Redan i första spelminuten missbedömde han en långboll som Jo Inge Berget snappade upp – han försökte flera gånger att runda och komma iväg från Ögmundur Kristinsson som petade undan bollen varje gång, och returen fick Bergets landsman Magnus Wolff Eikrem för mycket fot under. Tvärtom var matchinledningen för den andra elva-förändringen. Rômulo sökte och fick en frispark mot Enoch Kofi Adu i mittcirkeln, vilket kändes smart för att lugna ner det hela. Men han gjorde tvärtom och satte fart framåt – och Persson uppfattade att Arnór Smárason stuckit iväg i full karriär längs sin högerflank. Inspelet till Rômulo kom perfekt, och helt ren med Johan Wiland fick brassen snedträff… bollen gick retfullt enkelt i nät då keepern var på väg åt andra hållet.

Efter att ha avvärjt en snabb MFF-omställning i femte minuten och fått undan en inläggsfrispark kort därpå, hängde Aidoo inte med i svängarna när Viðar Örn Kjartansson snappade upp en boll till höger i straffområdet – och trotsade den knepiga vinkeln med en snabb halvlobb i bortre krysset, som landslagskamraten alltså ”Ömmi” inte nådde. 26-åringen skulle inte ha startat, men Guillermo Molins fick en känning på uppvärmningen, tur i oturen för MFF. Och att tala om rättvisa tio minuter in är vanskligt, men ologisk var knappast skåningarnas snabba utjämning.

Marginalerna emot hade däremot Alex i duellen med Pa Konate, kort därefter. Anfallaren nickade bollen förbi vänsterbacken och tog sig så in i straffområdet, där han vräktes omkull, men domaren valde att fria. Den straffen hade Bajen behövt, för nästa ledningsmål blev matchavgörande.
Tobias Sana, som flög fram som en kastad hörnflagga, fick flertalet gånger in bollen i Hammarbys box där de grönvita fick slita för att freda sig. Ondast fick Ögmundur och Rômulo halvtimmen in när de kolliderade för att hålla undan Kari Árnason, men båda reste sig hyfsat fort. Och på insparken stod Rômulo för en riktig läckerhet, åter i mittcirkeln – med en direktskarv på insparken, och åter följt av en snabb offensiv löpning. Väl framme på Birkir Már Sævarssons inlägg nickskarvade han till Smárason, där Alex dock inte lyckades styra skottpassningen rätt mot mål.

Tempot bedarrade framåt pausvilan, men MFF växlade skickligt, som när EM-uttagne vikarerande högerbacken Oscar Lewicki höll på att hitta Berget för ett nickavslut från nära håll. Nästa inspel resulterade, och då var det Konate som från andra kanten passerade samtliga i straffområdet – utom Anders Christiansen, som höll sig framme och bjöds ett enkelt 1-2-avslut vid bortre stolpen, med fem minuter till paus.
Alex var genomgående väldigt aktiv och ofta lyckosam, men olycklig i flera likartade närkampsbedömningar. Visst sökte han tydligt frisparken på tilläggstid, men han bad knappast om att få Lewickis (oavsiktliga) arm rakt i nyllet… Och därefter väntade paus.

David Boo Wiklander kom in i mittlåset bredvid Lars Sætra, och på ett sätt blev det ett lyft, men i och med att Hammarby tvangs gå framåt släpptes än fler lägen till än i första. MFF hade inför matchen talat om att vilja ha bollen mer än hemmalaget, men i ledning fanns det ingen större anledning att förta sig på den fronten. Och länge var alltså kontringarna giftigare än HIF-kvitteringsjakten. Fem minuter in kom MFF exempelvis tre mot två, men något nytt klassavslut stod Kjartansson inte för här. Markus Rosenberg, som kommit in då Berget tvingats utgå, fick däremot inte chansen att skjuta i fritt läge – det såg Birkir till med en bestämd glidtackling.

Hammarby hade å sin sida två halvlägen på två anfall kring 55:e minuten, där Melker Hallbergs mottagning i högre delen av straffområdet var starkare än avslutet, och där allt mer delaktige Fredrik Torsteinbø fick hjälp av Israelsson med inspelet men Rômulos direktförsök smet utanför. Söderbrödernas anfall blev allt längre medan de i kväll mörkhimmelsblå tog varje tillfälle att dra ut på fasta situationer – fyra-fem tillsägelser fick man, fast inget kort.

Med halvtimmen kvar ersattes Rômulo av Kennedy Bakircioglu, som klev in jämte Persson medan Israelsson återtog sin under våren mycket produktiva roll som ”tia”. De båda dragen skulle bära frukt, men inte tillräckligt för Bajen-poäng mot delade serieledarna. Alex slog en stund efter bytet en genialisk diagonal genomskärare mot Hallberg, som rörde sig över betydligt större ytor i andra akten, men här hade behövt starta sin löpning någon tiondels sekund tidigare. Bara minuten därpå, med tjugo kvar, stod Birkir för en nästan identisk räd som i fjolårets möte. Den gången borde han fått straff, men här vågade backkollegorna inte göra ner honom – men islänningen kom för nära inpå Wiland som kunde klara, och hålla returen just framför Arnór.

Just efter ett uppehåll på några minuter i och med att Lewicki fick utgå skadad kom nästa målmässiga replikskifte. Först hittade Rosenberg från högerläge i straffområdet en öppen yta i dess andra del, och den här gången missade inte Wolff Eikrem. Men matchen fortsatte att leva in i 95:e minuten, tack vare frisparken Torsteinbø själv ordnade ute till vänster innan han hittade Sætra som kom upp perfekt vid bortre stolpen. Israelsson mötte skarven från nära håll och kunde placera sin nick i bortre gaveln – till skytteligaledning, nu i ensamt majestät. Kennedy hade allt mer boll i en forcering som mycket väl hade kunnat resultera, och det hade nog speglat de 99 minuterna en gnutta bättre än 2-3.

Smárason fick en hörna till skänks innan Kennedy ordnade en för egen maskin, där Israelsson kom perfekt till bollen på Torsteinbøs serve – men nickade i ansiktet på Rosenberg. Kennedy försökte från distans och fick riktigt bra träff, men sikten var alltför god för Wiland. Och i 84:e stod han för en finfin lyftning till Alex – som bröstade fram bollen för en volley, men inte fick avslutet innanför bortre stolpen. Lika nära var förvisso Christensen 2-4 just därefter, men Bajen hade ytterligare ett högkaratiga chanser. Israelsson bröstade fram Måns Söderqvist till ett rappt skott utanför, och på stopptid var Alex mindre nöjd med sitt avslut från rent, centralt läge – inom Wilands räckvidd. En extra halvminut lades till efter MFF-käbbel, och även ”Ömmi” var uppe på en hörna vilket skapade viss oreda, men förgäves.

Som bortamötet med Örebro hade kvällens match allt, utom ett lyckligt grönvitt kvitteringsslut. Härnäst väntar IFK Göteborg på bortaplan innan Bajen tar emot Gefle söndagen den 29 maj klockan 15. Det sannolikt hyperviktiga mötet blir sista chansen att se Hammarby före EM-uppehållet, och här finns biljetterna.

Statistik, HIF-MFF 2-3 (1-2)
Bollinnehavsprocent 55-45 (43-57)
Avslut 10-12 (2-5)
På mål 5-5 (1-2)
Hörnor 8-4 (0-3)
Tilldömda frisparkar 9-12 (6-7)
Offsidelöpningar 3-1 (2-1)*
Gula kort 1-1 (0-0)
Publik 23 617

*feluppgift

Klicka här för ytterligare matchfakta från i kväll.

(Foto: Bildbyrån)