Inför tisdagens årsmöte i Hammarby IF Fotbollförening möter vi valberedningens för ny- eller omval föreslagna styrelseledamöter. Vi avslutar intervjuserien med Mattias Fri, föreslagen som ordförande i föreningen med ett års mandatperiod, det vill säga till årsmötet 2022.

Föredrar du att höra intervjun i poddformat – lyssna då på Just Idags årsmötesspecial!

Mattias, du har en lång bakgrund i styrelsen och är nu föreslagen som ordförande. Hur känns det?
– Det känns stort. Lite overkligt först när man ser det i skrift, att det är på riktigt. Hammarby har ju varit en del av mitt liv på olika sätt.

Vad innebär nomineringen rent föreningsdemokratiskt?
– Vi har ju ett årsmöte på tisdagen, och till årsmötet har valberedningen nominerat de platser som är uppe till nyval i styrelsen. Eftersom Richard von Yxkull blivit vd i Hammarby Fotboll AB innebär det att han inte längre kan vara ordförande. Då har valberedningen nominerat mig, och det är upp till föreningens högsta beslutande organ – det vill säga årsmötet och medlemmarna – att välja ordförande.

Därför är det bra att vi lär känna dig lite bättre. Först och främst, hur ser du på den här potentiella rollen?
– Den är ju oerhört spännande och utmanande. Jag har varit en aktiv del av Hammarby i ganska många år nu, och jobbat nära Richard då han varit ordförande i olika sammanhang. Jag känner en väldig energi att få ta över stafettpinnen och fortsätta det arbete som vi gemensamt gjort under ungefär tio års tid – att se till att vår förening blir vad den förtjänar att vara, världens bästa fotbollsförening, vilket det ju är för oss som är hammarbyare. Då ska våra resultat spegla det också. Under de här åren som jag varit med har vi ju gått från att vara ett bättre Superettan-lag till något helt annat.

Vad är det som lockar med ordföranderollen, och hur skiljer det sig från det du gjort innan?
– Först och främst är jag hammarbyare – jag vill att Hammarby ska vinna titlar. Jag vill att Hammarby ska vara framgångsrikt för jag vet vilken glädje det innebär för alla hundratusentals hammarbyare. När man promenerar till arenan i april är ju alla tiotusentals som vänner, även de som man aldrig träffat personligen. Sedan är jag också föreningsmänniska. Jag har varit aktiv i idrottsföreningar i hela mitt liv – som spelare, som tränare och på senare år också som förälder. Det är en stor del av mitt liv.

Du känner ju klubben och vet vilka utmaningar och styrkor som finns. Vad har ditt arbete inneburit genom åren?
– Jag har ju varit supporter i en massa år så klart, och sedan 2007 sponsor till Hammarby via mitt företag. De som är lite äldre kommer också ihåg när vi kämpade för vår finansiella överlevnad. Vi hade ett projekt som hette Bajen Aid, där jag var delaktig på ett hörn. Jag blev sedan invald i föreningsstyrelsen som suppleant vid årsmötet 2013. Det var ett rätt så turbulent år med tränarbyte, och efter ett informationsmöte efter sommaren lämnade den dåvarande ordföranden. Därmed blev en plats ledig, och jag tog plats i bolagsstyrelsen i september 2013, en roll jag haft sedan dess.

– Jag har också suttit två vändor i föreningsstyrelsen. Jag valde att hoppa av efter ett år, då jag satt i bolagsstyrelsen istället; familjesituationen var en annan och jag tyckte att det räckte med en styrelseplats.

Och då är vi framme vid nutid. Vilka frågor har du jobbat med och vilka frågor brinner du för?
– Det faller sig naturligt. Civilt är jag jurist och ekonom, så de frågor som tangerar de expertområdena blev jag mer involverad i. Från min första dag som ledamot i föreningsstyrelsen var jag engagerad i anläggningsfrågor. Vi hade mycket kontakt med kommunen då om att få till fler konstgräsplaner. Årstaprojektet drev jag också, fram till det att själva bygget påbörjades; alla förhandlingar med kommunen och finansiering, sådana saker.

– Framför allt handlar det annars om att bygga organisation och struktur. En långsiktigt framgångsrik organisation måste ju fungera oberoende av individer. Att hitta och definiera roller och rollbeskrivningar – människorna kommer och går men klubben står kvar. Det finns en del exempel ute i fotbollsvärlden där man byter tränare kanske vartannat år, men det ser likadant ut och man vinner lika mycket. Bayern München är väl typexemplet. De fortsätter vinna för att de byggt en organisation där tränaren har en roll, men där man inte är individberoende.

Hur har din inblandning i det arbetet sett ut?
– Jag upplever att jag har varit drivande. Det var en av de första sakerna vi började prata om när jag kom in i styrelsen – jag stod tillsammans med Patrik Niklasson på en träning på Gubbängens IP och vi konstaterade att vi har mycket att göra. Vi har ett antal duktiga individer som jobbar oberoende av varandra, vi måste länka ihop det här. Vi påbörjade sedan ett jobb hösten 2013, där vi tittade på vilka faktorer som bygger långsiktig framgång i idrottsföreningar. Vi började där och arbetade utifrån det.

Vad har du jobbat med annars genom åren?
– Jag har varit konsult mest hela tiden, men framför allt är jag företagare. Jag startade en konsultverksamhet ihop med några kompanjoner för 16 år sedan, den har vi byggt upp succesivt. Svalner Skatt & Transaktion heter verksamheten, som i dag har ungefär 90 anställda. Det har varit lite samma tankegångar som här – hur bygger man långsiktig framgång och vad ställer det för krav på organisationen?

– Självklart är juridisk rådgivning kring skatter och transaktioner väsensskilt kontra fotbollsverksamhet, men det finns en likhet – båda är kunskapsverksamheter. Den som vinner på talangområdet kommer också att vinna på planen eller på marknaden, så det finns likheter.

Du pratar både om utvecklingsfokus och om förvaltande. Hur ser du på den växelverkan?
– Man måste ha värderingar i grunden och veta vem man är från början. Där känns det ganska tryggt. Det är en styrka vi har som hammarbyare; en tydlig identitet och upplevelse kring vad vi är. Den är solid, och skulle man trampa snett är det snabbt någon där och talar om det för en – det får man veta. Det är en bra grund för oss. Jag är ingen förvaltande person, jag vill utvecklas och driva framåt. Jag vill bli bättre och jag vill att vi ska bli bättre.

Hur blev du hammarbyare och hur ser din relation till klubben ut?
– Jag fick inte bestämma… pappa tog med mig på fotboll när det var dags och jag vet precis vilken match det var, säsongspremiären 1977 mot Kalmar FF på Råsunda. Svinkallt och 0-1-förlust. Den perfekta starten för ett Hammarby-liv på något sätt, haha. Pappa tyckte att vi skulle titta på fotboll för så hade hans pappa gjort, och så har jag sedan gjort med mina barn.

– Hela 1980-talet levde jag på Söderstadion. Jag är uppvuxen i Västerort så jag fick åka en bit för att komma till matcherna. Vi var inte så många där, och det gjorde oss ganska härdade.

Om vi blickar framåt, vad vill du åstadkomma som ordförande?
– Jag vill fortsätta att bidra till att göra Hammarby så framgångsrikt som det bara kan bli, att vara med och bygga den gemenskap och glädje det innebär att vara hammarbyare. Kortsiktigt har vi ju haft en märklig tid. De senaste ett och ett halvt åren har allt handlat om att överleva. Pandemin har ändrat förutsättningarna för vår verksamhet, och för många andra verksamheter och mångas liv, på ett sätt som är helt overkligt. Det har varit första fokus – klubbens fortlevnad kommer alltid först och ska aldrig riskeras, och nu sattes den verkligen på prov. Men detta tror vi att vi är på väg att klara av, och komma ut på andra sidan.

 – Vi måste börja titta framåt igen, höja blicken mot horisonten. En sak jag kan känna är jätteviktigt, som vi inte riktigt haft tid och möjlighet att fokusera på nu, är våra medlemmar och supportrar. Utan dem, eller oss, så är vi ingenting. Det är något vi måste hitta tillbaka till och lägga allt vårt fokus på. Till hösten kommer vi förhoppningsvis att se ett återstartat arbete på de områdena. Någonstans är kärnan av det vi gör upplevelsen när vi träffas och går på match, det måste vi jobba tillbaka till. Vi vill ju mer än det som är nu.

– Vi upplever att det finns ett enormt behov av att kommunicera med våra medlemmar och supportrar, det måste vi jobba ännu mer med. Vi har en ny marknads- och kommunikationschef som kommer att ha ett tydligt uppdrag att öka kommunikationen. Vi vill förse våra medlemmar med mycket mer information och insyn i vad vi gör. Vi måste ha mycket mer kommunikativt innehåll. Och vi har en konstig situation nu som man kan bli frustrerad på, våra lag spelar i tv men i olika kanaler och plattformar, det måste ju gå att harmonisera. En dröm vore ett Hammarby-abonnemang som samlar allt.

Rent sportsligt då?
– Vi vill vinna fotbollsmatcher, det är därför vi spelar fotboll. Vi vill naturligtvis vinna titlar. Även om det var under märkliga omständigheter, så var det otroligt häftigt att vinna en titel till – det vill vi göra igen. Vi kommer kanske inte vinna titlar varje år, men varje gång vi går in i en ny tävling gör vi det för att vi har en chans att vinna. Det gäller ju både herrarna och damerna. Jag har en vision att vinna en dubbel, både herr- och damallsvenskan samma år.

Vilka är de största utmaningarna framöver?
– Det finns inte en åtgärd som löser problemet och lyfter oss till en annan nivå, utan det handlar om att göra allt lite bättre varje dag. Det är ganska tråkigt och osexigt, men det handlar om att gneta. Det tycker jag att vi försöker göra – tittar vi på sporten blir det mycket fokus på ett par individer där chefstränaren är förstås en sådan. Men vi gör förändringar hela tiden. Inför den här säsongen har herrarna fått in en ny lagledare, ett nytt fysioteam… Olika åtgärder får olika stor effekt, men många små saker gör att vi hela tiden blir lite bättre. Det är så vi måste göra.

Avslutningsvis, vem får som ordförande i dig?
– Jag är hängiven mitt uppdrag. Jag vill utveckla, förändra och vinna – jag vill komma framåt. Jag har en minnesbild från min tid som styrelseledamot av den fantastiska känslan man hade i kroppen, från andra halvlek mot Jönköpings Södra, i den där skitserien vi aldrig ska spela i igen… Känslan av att stå där och känna ”fan, vi har gjort det här”. Att se glädjen som det gav för alla människor som var där. Det ger så mycket, så att få uppleva det igen, på en ny nivå – det vore ashäftigt.

Läs även:

Inför årsmötet: Mia Lindberg
Inför årsmötet: Peter Granström
Inför årsmötet: Nina Jonsson
Inför årsmötet: Fia Michelsson
Inför årsmötet: Py Börjesson
Årsmötet: Dokument för nedladdning (uppdaterad)

Arkivfoto: Peter Jonsson