Hammarby Fotbolls julkalender tar i år upp 24 länder vars fotbollsexporter influerat klubben. I dagens tionde lucka är det dags för Montenegro.

Många är de allsvenska sommarvärvningar som misslyckats med att sätta avtryck i sina svenska klubbar. Ofta handlar det ju om offensiva importer, som inte lyckats leverera i den lika nya som måltrånande miljön. I luckan om Sierra Leone nämnde vi att Alupsah Brewah tog sig in på listan när Sportbladet 2009 rankade tidernas största sommarfloppar, och det må väl vara hänt. Mer svårbegripligt i så fall, att Ermin Siljak fick plats i det osmickrande sammanhanget, men det blev ju trots allt inga barn gjorda i Bajens umgänge med honom – inga baljor och ingen överenskommelse om en fortsättning. I denna julkalenderns tredje titt på länder som fram till 1992 utgjorde Socialistiska federativa republiken Jugoslavien, så blir det såklart helt och hållet glatt. Aleksandar ”Älgen” Vlahović bidrog rejält till att Hammarby hängde kvar i Allsvenskan 1994.

Rörigt, det vore ju ett understatement beträffande Balkan och 1990-talet. Relativt trivialt i sammanhanget är att vi först behöver reda ut det fotbollsmässiga. Först efter en omdiskuterad folkomröstning 2006 blev Montenegro självständigt från Serbien, och det sista landet att lämna federationen. Delkarationen kom den 3 juni, bara åtta dagar innan Serbien och Montenegros VM-premiär. Laget höll ihop men delades, efter att man åkt ut i gruppspelet. Och 1994 var det nog många som inte hängde med på att Vlahović, med serbiska storklubben Röda Stjärnan som senaste adress innan Bajen, är montenegrin.

Vlahovićs höst i HIF har det berättats många gånger om. Aleksandar anlände till Hammarby under uppehållet för VM i USA, med elva allsvenska omgångar spelade, och laget fast förankrat i botten. Ynka tre poäng, ännu ingen seger, bara fyra mål framåt. Och fortfarande inget mål på Söderstadion (Johan Hammarströms 1-1-mål i borta-hemmaderbyt mot AIK minns få då det ändå blev torsk till sist). I mitten av juni satt DN-sporten ned på Globe Hotel, med 192 centimeter och 89 kilo tilltänkt frälsare.

Anfallaren inledde sin seniorkarriär när han, som 17-åring, slog sig in i A-truppen hos FK Sutjeska från Nikšić. Montenegros näst största stad är vackert och bergigt belägen vid foten av Trebjesa och dess stolthet Sutjeska var, tillsammans med FK Budućnost från huvudstaden Podgorica, oftast de enda montenegrinska bidragen till Prva savezna – Jugoslaviens högstaliga. Där etablerade sig Sutjeska med viss möda under 1980-talet, och när Aleksandar själv etablerade sig i laget, då gick hissen både ner och upp. Vlahović stod för 79 av lagets 178 strutar i högsta serien, innan Röda Stjärnan snappade upp målspottaren. Efter en utlåning till FK Hajduk Kula under hösten 1993/94 blev det elva vårmatcher och tre mål för Aleksandar hos Röda Stjärnan, innan alla i truppen som fyllt 23 tilläts lämna Balkan, på grund av kriget.

Den 14 juni 1994 laddade han på hotellrummet i Stockholm, för att få visa upp sig för Hammarby-ledningen, i kvällens träningsmatch mot Tyresö:
– Jag vet inte så mycket om svensk fotboll. Gre-No-Li hörde man ju talas om som liten grabb och i dag vet jag att Sverige har många duktiga spelare. Brolin och Dahlin har jag sett på TV många gånger. Jag stortrivs i Hammarby – vilka härliga killar! – och Sverige även om jag bara varit här sedan i söndags.

Bilden av en ganska lågmäld 24-åring, förstås med montenegrinske Milan-stjärnan Dejan Savićević som förebild, kontrasteras av kontaktförmedlaren Rade Micics omdöme:
– Aleksandar är ett fynd och borde ha en prislapp runt två miljoner – dollar! Så bra är han. Ett fullblodsproffs och jag är helt övertygad om att han blir en sensation. Det är tränare Tommy Davidsson också.

Åke Öhrbom, vice ordförande hos Bajen, var för all del också entusiastisk:
– Han har sett otroligt bra ut på träning och är precis den spelartyp som Hammarby så väl behöver för att få fart på måltillverkningen. Men Hammarby har ont om sekiner. Bara hoppas att vi kan skaka fram slantarna som krävs. Det är ett fullblodsproffs vi har på gång.

Den reslige Aleksandar gjorde Bajens båda mål mot Tyresö och fick omgående smeknamnet ”Älgen”. DN, som utlyst en syrlig tävling om förste Bajen-målskytt på Söderstadion 1994 och nog överlag tog ut svängarna lite mer då än nu, grep inför Vlahovićs allsvenska premiärmatch också tillfället att sammanföra montenegrinen med en artfrände på Skansen:

Sedan kommer zoologen Mats Berg och ser till att “Älgen” Aleksandar får gå in och hälsa på älgen Helga. Det är lite stelt till en början, men när Aleksandar bjuder Helga på några sälgkvistar ser de ut att bli ganska goda vänner, jag menar allting är ju relativt. – Det gick ju bra, säger en lättad Aleksandar efter mötet.

– De högsta kraven kommer från mig själv. Hammarby har köpt mig för att jag ska göra mål, och jag känner en skyldighet gentemot hela föreningen och publiken att lyckas. Jag längtar verkligen till matchen mot Landskrona, sa ”Älgen” efter att ha smält mötet med Helga.

Resten av historien kan alla hammarbyiter som var med på den tiden. Den nödvändiga och till synes panikartade storinvesteringen bar frukt direkt, de offensiva anspänningarna släppte i laget (även om en stundtals skadad sommarvärvning stannade på fyra mål), och HIF kvalade sig till sist kvar i serien. Inte minst blev just islossningen mot nästjumbon Landskrona – där 7323 fick se 5-2 och två mål i debuten av Aleksandar – en verklig grönvit klassiker:

”Är det kul för fansen är det okej för mig”, tyckte ”Älgen” om sitt smeknamn. Montenegrinens supportertillvända sätt har med åren hamnat i skymundan av Landskrona-matchen och succén som sådan, så vi rundar av med att öka på från 115 visningar här nedan – 2-2-bortamötet med Häcken i omgång 18 (blodtryckskänsliga grönvita uppmanas dock att stänga av innan matchens slutskede).