I årets upplaga av julkalendern har det inte saknats minnesvärda textrader och storstilad lyrik, men ibland behövs inte mer än det allra nödvändigaste.

I samband med flytten till Bajens nya hemmaarena intervjuade Expressen supportern Lars-Åke Axedin, som varit med ända sedan 1950-talet, när Hammarby spelade på Johanneshovs IP. ”I och med att det var låtar som spelades mycket då kunde alla redan melodierna. Det skulle vara enkelt att sjunga med”, berättade han där om hur det gick till när sången kom till de svenska arenorna. Ett sådant exempel är den allra första ramsan som drogs igång den mytomspunna hösten 1970, när HIF tog emot Åtvidaberg på Söderstadion den 27 augusti och vann med 3-1, efter två baljor av Tom Turesson och en av ”Lill-Hinken” Holmberg. 9045 fanns på läktarna, och på sektionen E2 rullade en grönvit version av ”Na na hey hey kiss him goodbye” med New York-bandet Steam.

1981 gav Hammarby Records ut maxisingeln ”Läder och spets” på gul vinyl, som reklam inför Söderbönornas säsongsstart. Skivan innehåller tre fotbollslåtar där artisten Marie Hedman drar tyngsta lasset medan Bajens damlag körar och Mats Ronander lirar munspel, men även en version av just ”Na na hey hey”. Den heter kort och gott ”Hammarby”:

Med cd-skivans intåg på marknaden blev det snart populärt med “gömda” spår. Ett sådant finns även på denna maxisingel – efter B-sidans båda angivna låtar dyker denna godbit upp, som trots sin svårtillgänglighet (inte uppladdad någonstans på internet förrän i dag, oss veterligen) ibland hörs på läktarplats än i vår tid:

Och en dag som denna, när en uppländsk förening glädjande nog just publicerat en film om Hammarby, kan vi avslutningsvis nämna att Robert Wells står för keyboards på hela denna Bajen-platta.

Foto i snurran: Damlaget 1981, ur Hammarbys arkiv