I årets julkalender går vi igenom 24 länder vars fotbollsexporter till Hammarby gjort avtryck, på diverse sätt. I dagens sjunde lucka är turen kommen till Slovenien.

I likhet med ”Baggio” Hušidić är ju Ermin Šiljak född i Jugoslavien, men den blivande landslagsanfallaren växte upp i slovenska Ljubljana. Sin fotbollsfostran fick Ermin i ND Ilirija 1911, en grönvit klubb vars första stora rival under det första årtiondet blev AŠK Primorje. (Hammarby-sfären behöver dock inte för den sakens skull bli kluven i sina sympatier i Sloveniens huvudstad – på 1930-talet gick ND och AŠK samman då båda klubbarna hade ekonomiska problem. AŠK ska således förväxlas lika lite med en supportersammanslutning i Solna, som med ND Primorje, laget som slog ut AIK ur Cupvinnarcupen hösten 1997.)

Genombrottet på seniornivå fick Šiljak i NK Svoboda, där han som 19-åring gjorde 16 mål på 40 matcher. Det innebar en flytt till nästa grönvita förening, storklubben Olimpija Ljubljana. Efter att ha vunnit skytteligan med 25 fullträffar under sin andra säsong där, såldes Ermin till Bastia (enligt uppgift för runt åtta miljoner kronor) och franska ligan. Även på Korsika blev målproduktionen skaplig, men också denna klubbsejour blev tvåårig. Servette i Schweiz blev nästa anhalt, och det var när detta treårskontrakt löpt ut som Šiljak hamnade i Hammarby. Då hade han också hunnit slå sig in i landslaget, där han bland annat startade i Sloveniens EM-gruppspelsmatch mot Norge.

Nu, på senhösten året efter det mästerskapet, var Bajen i en ovan situation. ”Vi och spelarna känner att det är dags att ändra målsättningen. Vi är ju med däruppe och krigar om en plats i Europa… då måste vi försöka skapa förutsättningarna för gruppen att lyckas”, sa sportkommitténs Billy Ohlsson till Aftonbladet i samband med Ermins första träning på Årsta IP. Det blev ett kontrakt året ut för den slovenske landslagsanfallaren, som säkrade upp i anfallsbesättningen då Andreas Hermansson drogs med en skada. Speltiden blev ändå ganska sporadisk, men långsiktigt hade detta nog blivit en bra förstärkning – om man haft råd att behålla Šiljak efter denna höst.

Istället vände han hem till Slovenien och spel med mästarlaget Maribor. Den vistelsen blev dock bara några veckor lång, eftersom utlandsklausulen i kontraktet tillät Šiljak att flytta vidare till Grekland och Panionios. Sommaren 2003 fortsatte han sin karriär i Kina och Dalian Wanda. Inte nog med att pengarna var riktigt bra där, anfallaren fick dessutom ett sent internationellt genombrott med åtta baljor i EM-kvalet. Hammarby gjorde i januari 2004 också ett försök att värva tillbaka nu 32-årige Ermin, men inte heller denna gång räckte ekonomin till. ”Jag vet att Hammarby är intresserade, men just nu var det inte möjligt. Vi får se vad som händer i framtiden. Jag kommer väldigt gärna tillbaka. Jag trivdes fantastiskt bra i Stockholm, speciellt med lagkamraterna. Min flickvän tyckte att staden var underbar. Hon sade att det var precis som hemma i Slovenien”, sa han då till Aftonbladet.

Men någon återkomst blev det som bekant aldrig. Istället avslutades den aktiva karriären 2006 i belgiska Mouscron. Šiljak var dock långt ifrån klar med fotbollen, utan fortsatte som förbundskapten för Sloveniens ungdomslandslag, först U16 och sedan U19. Under 2012 återvände han till Olimpija, som huvudtränare, och 2015 blev han huvudtränare för Botev Plovdiv. Efter några månader vid rodret ledde en skrällförlust mot Sozopol i bulgariska cupen i förlängningen till uppsägning. Efter 0-1-resultatet bänkade Ermin stjärnor som Yordan Hristov och Joël Tshibamba, men reaktionen blev inte den avsiktliga. Šiljak skulle återvända också till Dalian, för tränaruppdraget hos nybildade Transcendence, detta i fjol. Tvåårskontraktet bröts dock efter bara fyra månader. Ermin blev dock kvar i Kina, där han den 31 maj i år anställdes som assisterande tränare för Baoding Yingli Yitong i andraligan.