Lunchtid på favoritkrogen.

Dagen efter Ellostriumfen.

Fortfarande segerrusig, höjde jag glaset mot min vän tvärsöver det mörkbruna kvarnenträbordet och tog en välgörande klunk av den kalla, porlande mellanölen.

Larsa kvitterade min skål. Han drack T-doja VSOP – silad genom fullkornsbajenlimpan – och såg ut att må riktigt smaskens.

– Vet du vad Bajen är för sorts djur? frågade han och plirade illmarigt mot mig genom dimmorna.

– Nåt som det svänger om? En jazzkatt, kanske försökte jag. Det var plågsamt uppenbart för oss bägge att min spiritualitet inte var på topp. Lågt i tak efter firandet igår kväll.

– Nix. En kameleont, svarade Larsa tvärsäkert.

– Hur menar du då?

– Hur spelar vi mot topplag?

– Som topplag, hörde jag min ryggmärg svara.

– Hur spelar vi mot bottenlag?

– Shit, sa jag. Du har rätt.

– Hä hä häää, skrockade Larsa Förstår du nu?

– Japp.

– Asså, jag hajar inte: vad är det för fel på grabbarna? Igår lirade dom som grönvita gudar och mot Halmstad såg flera av dem ut som Pölsan Bengtsson en söndagsmorgon… ja, Pölsan (tillade Larsa) är en en polare från Aspudden…som har sina tillfälliga… hä hä häää…indispositioner.

– Du har rätt, konstaterade jag igen.

Och försjönk i funderingar. Det var Larsa som väckte mig. Han var märkligt nog i mycket bättre form än jag själv. Hans matchtröja verkade nytvättad och manchesterkavajen satt, om inte alldeles oklanderligt, så åtminstone inte direkt klanderligt.

– Du hajar vad det betyder, va? Jag vill påstå att vi har ett strategiskt problem här.

– Inför slutet av säsongen, absolut, sa jag. Vi har tre enkla lag kvar, vilket betyder att vi kommer att lira tre taskiga matcher på raken.

– Men pysen, sa Larsa, låt näsan växa och tänk längre: hur blir det om du tänker två säsonger framåt? Inte för att tabellen betyder någonting, men när Allsvenskan utvidgas från 14 till 16 lag, kommer vi alltså att spela två riktigt taskiga matcher till. Då blir vi ju ett bottenlag. Om vi inte skärper oss.

– Du har rätt, som vanligt, sa jag.

– Hä hä häää. Men du hade i alla fall rätt i din krönika om Pablo, sa Larsa. Synd bara att hans fem klockrena assister de senaste matcherna inte har följts upp av någon endaste fler i boxen. På tal om box, förresten. Måste gå, sa Larsa och reste sig gammelmansstelt upp.

– Vart skall du? Till systemet?

– Nix, jag skall ned till min… speditör. Men din boxgissning var rätt.

– Va?

– Jag beställer min sprit på samma sätt som Ellos beställer spelare till sitt lag, hä hä häää. På postorder.