Under början och slutet av säsongerna så har vi fått bevittna att vår
älskade sport utövas i fåriga åkrar något som bidragit till högre
skadefrekvens på spelare samt att flera lag tvingats tillämpa
skyttegravstaktik. Bli inte förvånade om Djurgården kommer in med
sandsäckar
och slänger upp runt straffområdet när vi möter dom borta.
1998 mötte Chelsea VFB Stuttgart på Råsunda i finalen på den ärorika
Cupvinnarcupen och jag undrar om inte det inte var så att Zola nobbade
underlaget och bänkade sig själv frilligt. Flera av oss svenskar på
läktaren
fick sitta och titta lite skamset ner mellan de orangea sätena då
gliringarna haglade: Planen var dålig. Vad händer härnäst? McDonald's på
nobelmiddagen och Eurovisionsschlagern får hållas på Fryshuset?

Att vi fick avsluta succéåret 97 i gympadojor säger det mesta och inte
blir
det bättre av att laget får riskera liv och lem i derbyna genom att
klampa
ut bland sorkhål på Råsunda och springa i de frakturbejakande, nyplöjda
spåren av landslagets jordfräsare Linderoth.
Gräset det lugna, det helande, det sagolika.
Kampens plattform är hotad!
För
att få klarhet över denna växtliga dekadens så kontaktar jag Tord Rignell
som är planskötare på Råsunda. Tord som stolt förtäljer att dom nu har
ett
kommanditbolag inom Svff och att de har någon fastighetsskötare som
hjälper
dem och att gnaget i egenskap av AB får betala
moms.
Jag vet inte hur eller varför han lyckas foga in AIK i sin
förklaring.
Dock, när han är klar så är den självklara gärningsmannen utpekad:
Vädret.

I år var så var vädret lömskt och gräset som blev lurat att växa redan i
under senvintern åkte på en rejäl frostknäpp i maj. På frågan om hur
mycket
som spenderas på grässkötsel så svarar Tord att han inte vet riktigt
eftersom
det är SvFF som gör budgeten. För övrigt så är det kallt i Sverige,
upplyser
han mig om.
Om man blickar utanför det kalla Sverige så är England ett bra land att
jämföra med. Självklart så har England ett varmare och fuktigare klimat
än i
Sverige men nederbörden är desto större. Såväl totalt på ett år som per
tillfälle.
Jag ringer upp Louis Massarilla på Four-Four-Two Magazine som själv anser
att Derby och Arsenal har de bästa planerna. Det får bli Arsenal.
Gräsansaren på Highbury heter Paul Burgess och har jobbat där i fyra år.
Han berättar stolt att Arsenal i snitt slänger ned £14,000 per år på
grässkötsel och då har han inte räknat in kostnaden för de fasta
installationerna som dräneringssystemet och uppvärmningen. I snitt jobbar
han och hans assistent 60 timmar på en vecka för att sköta gräset. Jag
frågar vad han gör om det börjar toksnöa? “Då kopplar vi på varmvattensystemet under planen”, säger han. “Man kan fortskynda det med att spola bort snön med
varmt vatten”. Blir det inte is då, undrar jag? “Hur skall det bli om
marken är varm?” svarar han. Så då får värmen stå på dygnet runt även över
vintern för att hålla snön borta? “Ja det måste den ju göra, vi spelar ju
över vintern. Blir det riktigt mycket snö så ställer vi in. Då kan man
inte vistas på Highbury ändå”. Jag kan inte låta bli att fråga om han känner stolthet över det han gör.
“Nja, inte direkt men när jag är ute med grabbarna på puben och dom visar
Match of the day så säger jag gärna att jag gjort ett bra jobb när dom
visar
planen från Highbury.”

För att förstå hur man skall få gräs att växa på våra bredgrader så
kontaktar jag några snabbt talande och i modekläder iförda pojkar från
AIK
och DIFs supporterled men dessa fräser något om “Bajensvin” och att dom
är
på “firmakväll med dans” eller vad det nu var. Så expertutlåtandet går
till
Stig Lundberg från Härnösand. En riktig guru på området. Han har varit
botaniker i mer än sextio år och är medförfattare till boken “Trädgård i
Norr”. Han lotsar mig till insikt med ett korthugget svar: “Värme,
vatten,
gödsel, mineraler och solljus. Men sedan måste den skötas också. Skötsel
är
viktigt. Är det inte bra så får man fortsätta att sköta. Visst är det
lite
svårare ju längre norrut man kommer men vi har ju jättefina golfbanor här
uppe och dom sköts fint”.
Självklart så beträds ju inte en golfbana lika flitigt som en
fotbollsplan
men å andra sidan är dom ett antal gånger större. Visst har vi klimatet
emot
oss men det är inte omöjligt att sköta en plan i Sverige. Skuldtyngda
klubbar kan inte investera i den utrustning som man har i exempelvis
England
men skötsel är ingen summa det är en insats. Bättre planer skulle utan
tvekan leda till att ett det tekniska kortpassningsspelet skulle frodas
på
bekostnad av den ångestbefrämjande Ingemar Bergman-fotboll (grått ,
tungt,
slött, det mesta slutar i misär) som utövas av AIK, Trelleborg och GAIS.
Bättre planer! Eller ska det krävas Golfdeltagare, deras publik,
plånböcker
och psykostriggande klädsmak?