Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.
 
 
Vi sitter i bilen på väg från möbelaffären med nyerövrade fåtöljer i skuffen. Samtalet kommer in på världsläget, vilket ju inte är så smart om man vill njuta av en helgdag. Ty världsläget är  knappast det bästa just nu. I själva verket är det bland de sämsta världslägen man varit med om i vuxen tid.  Och då har vi ändå varit vuxna ett tag. Om alls, vill säga. Men troligen.
Kriget i Ukraina, djävla idioter som satte igång det och skapade allt detta mänskliga lidande. Bråk här, mutor där, jordbävningskatastrof OCH mutor där, och räntedjävel och inflationsdjävel och inkompetenta djävla… regering, och opposition, och alla och hans farmor och hur FAN kan…
Ja, du hör ju. Det här går inte alls. Våra tungor vässas till betongborrkvalitet, våra hjärtan hårdnar till granit, våra själar fladdrar ömkligt som nytvättade lakan på ett klädstreck i storm.
Det är då jag inser det. 
”Vi behöver Bajen!”
C kommer av sig mitt i en svavelosande tirad. Suger på mitt påstående och nickar sedan tankfullt.
”Det gör vi.”
Vi funderar vidare och enas om detta: Aldrig har vi, Bajenland och VÄRLDEN behövt Bajen så mycket som nu.
ALLT som samtiden står för är precis det som Bajen är en antidot till.
Livsglädjen, kamraderiet och förmågan att ta saker med en klackspark i tider när ting av samma vikt som en otömd pennvässare kan vålla ett twitterdrev som slutar med rånstrypsexseriegängmord, är av nöden.
Det världen just nu behöver är fler som kan säga ”Nästa säsong, då djävlar” efter en träningsmatch och le brett i samförstånd.
Det VI behöver är också någonting att samlas omkring för att glömma den djävla världsdjäveln och det förbannade pomfrittnyllet till samtid.
För när cupen drar igång, blir plötsligt, om än bara för en stund, ingenting viktigare än att alla domslut, alla bollar och allt annat går Bajens väg.
”Vill du snacka skolpolitik, vad fan, SÅG DU INTE att bollen var UTE? Det ska va’ inkast för Bajen, öh”
”System för elprissättning, men vad fan, det är ju FRISPARK och Nahir kliver fram.”
Det finns inget stort samtidsfenomen som är så viktigt att varje liten händelse i en bajenmatch inte trumfar dess betydelse på kort sikt.
Ja, du hör ju.
Bajen, vår fristad.
Bajen vår syreficka.
Bajen, kullen att dö på eller dö för.
Bajen, när du vill vara dig själv, men också ETT med omkring en halv miljon grönvita andra för en stund.
Det är så mycket i världen just nu som är så magnifikt, massivt genomruttet att man bara vill sätta sig ner på trottoaren, torka tårarna och trycka HÅRT på escapeknappen. Och just därför är det så otroligt skönt när just den tangenten kan leda till en Bajenmatch.
Bajen – när du måste pausa världen, hämta andan och bara bry dig så djävla mycket om någonting annat. Av ren självbevarelsedrift, som en motståndshandling eller pur kärlek; det spelar egentligen ingen roll, bara Bajen kickar boll. 
Ja, du hör ju.
Bajen, den enda terapi du behöver. 
Ge mig Bajen, annars blir jag galen.
Eller galnare.
Eller…

Foto: Peter Jonsson