Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

Det har sagts mig att en schackmästare en gång kom till en litet mindre, okänd turnering någonstans i södra Europa. Han hade gått med på att delta som en tjänst till en gammal vän och visste egentligen inte vad han gett sig in på. De inledande matcherna vann han lätt. Sedan ställdes han emot en helt okänd spelare och det stod redan efter några minuter klart för honom att motståndaren inte spelade vanlig schack. Tvärtom. Han tycktes ägna sig åt planlöst flyttande av pjäserna litet fram och tillbaka på brädet utan någon särskild konstruktivitet.

Stormästaren sneglade mot domaren. Ingen reaktion. Han skickade bud på turneringsdomaren. ”Ingen åtgärd” blev svaret.

Där och då bestämde han sig. Han hade ju faktiskt inte blivit stormästare genom att bara följa reglerna, utan snarare genom att aktivt utveckla sitt spel genom dem.

Så han började blanda upp sitt spel. Ömsom spelade han framåt, ömsom parerade han motståndarens sidledsförflyttningar. Matchen höll på i närmare 48 timmar innan motståndaren gav upp. Stormästaren gick vidare och vann, inte förvånande, hela turneringen. Men det alla kom ihåg i efterhand var hur han vunnit den sedermera legendariska grismatchen.

”Jag kom ihåg vad min kusin, pokeresset brukar säga”, skojade han på presskonferensen efteråt. ”Man spelar inte spelet, man spelar spelarna.”

Och precis så lirade Bajen mot Varberg.

I halvtid var vi helt eniga om att Varbergsmatchen var det sämsta och fulaste vi sett på en fotbollsplan. Därtill med en mängd domarinsatser som (helt vårt fel, naturligtvis, situationer är svåra att uppfatta från läktarplats) var svåra att begripa. Och Varberg spelade just som en schackspelare som glömt reglerna och bara flyttar bönder fram och tillbaka på mittplan. Alternativt: en bunt vildsvin som slagit sig ned på ett bördigt sörmländskt fält någon gång i skymningen. Det blev ett djävla bökande.

Reglerna upphörde att existera. Spelsystem kraschade och brann. Kvar var viljan att vinna. Koncentrerad kampanda.

Jag föredrar kanske att se matcher som spelas mellan två lag som verkligen vill spela fotboll. Europaäventyret bjöd ju på en del sånt.

Men om jag bara får välja endera, vill jag se matcher som slutar med att Bajen vinner. Oavsett hur spelet såg ut.

Det är skönare att promenera hem till Söder via Skanstullsbron i skymning då.

Men det är nästan omöjligt att bärga sig till torsdag. Mycket talar för att det inför denna match mot ett desperat gäng från fiskeläget på nationens baksida är läge att polera de grönvita betarna, kratsa klövarna rena och borsta trynet inför ännu en fysisk holmgång.