Läs krönikan av Hans-Olov Öberg, inför matchen mot AFC.

Åsikterna är krönikörens egna och behöver inte stämma överens med Hammarby Fotbolls hållning.

Vem hade trott det här?

Ingen, naturligtvis. Jag tänker förstås på vår säsongsinledning och vågar påstå att det bästa – bortsett från vår sköna gemenskap på läktarna, naturligtvis – med fotbollen ändå är dess oförutsägbarhet.

På papperet borde nästan samtliga matcher ha slutat annorlunda. Oddsen för att det skulle bli just såhär måste vara högre än för överlevnaden hos en snöboll på ett bastuaggregat. Men nu spelas majoriteten av matcherna inte på papper – utan på gräs.

Det är en djävla tur.

För det är ju spänningen, att varje match är helt ny, som är det roliga. Man kan med fog säga att det inte spelar någon roll vilka spelare vi ställer på planen (inom rimliga gränser, förstås) och vilket lag vi möter. Det är 90 plus stopptid som gäller och det är de små, små marginalerna som gör det. Var målet offside eller ej? Borde vi inte haft ett gäng ytterligare hörnor och inkast i vår favör? Tänk om försöket till passning hade lyckats? Tänk om Birkir inte hade halkat? Tänk OM han hade halkat? Om målchansen hade resulterat? Om inte Pa Dibba hade behållit kylan och lagt in bollen mot Gnaget?

Det här måste ju också vara det fina med att vara spelare. Vi VET faktiskt ingenting om våra motståndare just i ögonblicket som pipan går. Vi känner förstås deras egenskaper i genomsnitt, men vi vet inte vilken form och motivation som råder, vem som torskade till vem i pokern kvällen före match. Det är bara att gå ut och köra utan förutfattade meningar och se till att varje bollkontakt blir så bra som möjligt.

Under- och överskattningar har med saken att göra. Vi SKA ju fan inte bara kryssa på hemmaplan mot ett Kalmar som alla andra lag tvålar till ordentligt. Vi BORDE ju inte ha en chans med vår inte alldeles samspelade trupp mot AIK. Spelar vi omedvetet därefter? Möts ett misslyckande mot en AIK-spelare med ödesbestämd axelryckning och samma drällande mot Sundsvall med burop?

När vi möter AFC Eskilstuna kan man ju vara förlåten för en titt i tabellen och en order om att fan plocka tre poäng or else.

Kanske ska vi helt byta mindset? Kanske bör truppen känna revanschlust och underdogirritation när vi möter formellt sett “svagare” lag hemma. Ett slags omvänt jinxande: Vi borde spöa dem. Alltså kommer det att gå kramp i spelet och dom göra första målet. Men just DÄRFÖR går vi ut och visar dom att dom inte ska komma hit och tro att vi tror att vi är bättre än dom”.

Typ.

Ju mindre vår truppmoral beror av yttre omständigheter, desto bättre.

Och när vi står där efter AFC-matchen kan vi ärligt säga till varandra “Fan, vem hade trott det här??”

16.00 är det avspark. Köp biljett till Bajen-AFC här!

Foto: Bildbyrån