Bajen var illa ute i första halvlek, när desperata blåränder radade upp lägen, men Johan Wiland och försvaret stod emot. Kring paus, i 41:a och 53:e, slog mittbackarna till med nickmål på hörna – Bjørn Paulsen på Kennedy Bakircioglus. Och Jonas Olsson, som senare bestal Mats Solheim på ett segermål. Derbysviterna står sig. Åtta av tolv Hammarby-poäng i år, och 3697 dagar sedan senaste DIF-segern.

De som pälsat på sig inför höstderbyt mot Djurgården ångrade snart klädvalet. Dels var det 17 grader i luften, dels bjöd Bajens tifohjältar på ännu en glödhet kreation, den tredje på hemmaarenan på bara två veckor. Och dels hade Hammarby – som ställde upp likadant som i segern mot Göteborg, med undantag för att Marcus Degerlund ersatt skadade Mads Fenger – det svettigt i matchinledningen.

Första chansen var visserligen Hammarbys. Mats Solheim tycktes inspirerad av Stefan Batans inhopp i vårderbyt, och drev boll som en furie ända ner mot kortlinjen från egen planhalva, innan han dessutom fick på ett starkt vänsterinlägg mot Andreas Isakssons bortre stolpe. Där fanns Pa Dibba på plats, utan att få kraft i nicken – eller om den var ämnad för Sander Svendsen? Halvvolleyn från norrmannen gick hur som helst metern över.

Därefter fick 24 174, en märkligt svag #Jakten-publiksiffra om det inte vore för den blårandiga derbytröttman, se en chanskanonad från dagens arrangerande gäng. Gustav Engvall tog minuten efter Bajens chans sig förbi Birkir Már Sævarsson i vänsterläge och försökte vinkla in bollen i bortre krysset, utan att få till knorren. Muamer Tanković bröt förvisso ett svagt Jonas Olsson-uppspel vid mittlinjen kort därpå, och spelade ut till Birkir efter att ha väggat med Jiloan Hamad, men inspelet – där det fanns god påfyllning bakom i boxen – fastnade på förste DIF-back. Annars var det dock oftast tvärtom; Djurgården vann gång på gång bollen högt upp i planen och kom till fler lägen.

Othman El Kabir mötte ett inlägg från höger med en hård, välriktad, låg och för bortre stolproten till synes ödesbestämd volley – men Johan Wiland hann dit med vänsternäven. Magnus Eriksson gav Kevin Walker ett svårt och trängt volleyläge från nära håll där bollen gick över. Efter grönvitt slarv i uppspelsfasen sköt Engvall, via Solheim, och Bjørn Paulsen fick fläka sig när han och Wiland med gemensamma krafter höll rent. Felix Beijmo drog nytta av nästa hafsiga uppspel och hans mellanting mellan skott och inspel rann metern utanför Wilands bortre stolprot. Och då hade vi bara elva minuter på uret.

Eriksson är ju i årets serie urtypen för spelaren som är fantastiskt störande men lika skön att kunna disponera i det egna laget, men Özcan Melkemichel var nog ändå mindre nöjd med beteendet i 14:e. Istället för att finnas på plats och ta emot Käcks kantbytarboll, viftade Eriksson mot domaren om den fördröjda varning som sedan ändå drabbade Kennedy Bakircioglu. Kort därpå fick Olsson bollen på armen efter en grönvit skarv, gott och väl utanför kroppen, men till skillnad från situationerna mot Elfsborg senast kan man köpa att domarna friade – halvmetern innanför strafflinjen och tätt inpå tillslaget. Det skulle bara vara början.

Pa Dibba stack emellan med en studsande halvträff tätt utanför bortre, från vänster. Sedan försökte Engvall ånyo vinkla från distans, innan Beijmos fösare blev välkommen plockpotatis för Johan. Men sedan började HIF att sätta Andreas Isaksson i arbete. Hamad valde skott från håll, rappt och inte helt dumt, men från den vänstervinkeln är det svårt att hitta förbi den räckvidden uppemot första krysset. Tanković drog till och då blev det farligare, men närmst att överlista veteranen var Sander Svendsen. Efter att ha drällt i en omställning gick han på kropp i nästa läge, och tvingade fram ännu en hörna.

”Mujo” och ”Jille” blixtrade till med volleybrytning och delikat lobb över pressen, vilket rätade än mer på lagets ryggar, efter den tveksamma inledningen. Detsamma när Bakircioglu nickbröt som siste gubbe och Degerlund påpassligt förlängde till Hamad, men Tankovićs avslut blev för högt. Perfekt satt däremot Paulsens nick i 41:a. Jiloans skott vristades till högerhörna av Käck, Kennedy klev fram – och Bjørn satte dit pannan. Eurfori hos supportrarna just bakom, men Hammarby var inte nöjd så, och drog nytta av en anmärkningsvärd men bekant stirrighet hos blåränderna. Dibba och Hamad var båda oerhört nära att utöka, men fick inte riktigt tryck i avsluten, och Isaksson höll emot. Märkligt att hämta andan med den bittra eftersmaken efter chansfördelningen totalt sett i halvleken, men att 2-0-möjligheterna inte förvaltades, det var såklart potentiellt ödesdigert.

Början av den andra akten var mer avvaktande, lagen kände på varandra, och även om Källström chippade fram Engvall till ett farligt närskott som strök stolpen kändes kvitteringen onödig och plötslig. Olsson tog sig starkt fram i första ytan vid en Källström-högerhörna, och forcerade in 1-1. Paulsen tvingades minuten därpå ta ett solklart gult kort när han ställde sig i vägen för Engvall, men nickade själv undan befriande vid Walkers pressade frisparksserve. Och precis som i derbyna mot AIK fick Degerlund och Paulsen mestadels halvdana inlägg att mota undan, om de inte – som oftast – gick över kort- eller sidlinjen.

Pa fick tag i en boll från Jiloan i 57:e och inviket från vänster skulle följas av ett skott – men i samma moment såg anfallaren ut att knuffas omkull. Inget glasklart, men det jämnade inte ut sig för derbymålkungen eller för Hammarby i dag. Arnór Smárason ersatte Kennedy i 63:e och slog omgående på ett tillslag-kantbytet mot Sævarsson som förlängde i korridoren, till Svendsen. Han grejade hörna, och den reprisen har vevats otaliga gånger i en förgrymmad grönvit sfär. Smárason hittade Paulsens skalle, och avslutet förlängdes i nät av Solheim. Då lade Olsson sig ner i ”duell” med Dibba, på ett inte alltför WBA-mässigt sätt. Frispark 0 gånger av 1000 på valfri brittisk nivå, men dessvärre gick filmningen hem här.

Luften gick ur matchen något. Djurgården visade kanske störst desperation, men saknade förmåga att hota med fler rena avslutslägen. Smárason och Källström slog varsin frispark förbi samtliga och utanför, och när Rebin Asaad byttes in hjälpte det söderbröderna att vårda bollen mot allt mer frustrerade järnkaminer.

Tränarna vädrade sina derbyjokrar, Aliou Badji och Rômulo, och där var brassen närmare än senegalesen, men utan att komma åt Sanders inspel i 89:e. Badji fick dock Hamad avstängd i nästa omgång via ett gult när spelet vänt. Vid sidan av Solheims bortdömda mål (blåränderna pratar ju om att det var avblåst, men dansken hade knappast torskat den nickduellen, och norrmannen hade näppeligen bommat från en meter) var Degerlund närmast att bli stor grönvit hjälte. Arnór stod för ännu en fin hörna, i 85:e, och Marcus knoppade bollen decimetrar utanför. Eriksson ordnade också en sista stor chans för Engvall att vinna ett derby, när det svepande högerinlägget friställde Bristol City-lånet – som inte kom rätt till nicken. Då stod det klart att Bajens derbyfacit 2017 blev åtta av tolv poäng, medan det nu är 3697 dagar sedan DIF senast vann ett derby.

Siffror, Djurgården-Hammarby 1-1 (0-1):
Avslut totalt 20-14 (11-12)
På mål 7-7 (5-7)
I målram –
Hörnor 6-8 (4-4)
Tilldömda frisparkar 11-9 (4-5)
Offsidelöpningar 2-0 (1-0)
Gula kort 1-4 (0-1); Bakirciouglu (första i år), Paulsen (fjärde), Tanković (första), Hamad (tredje)
Bollinnehav 47-53 (45-55)
Publik 24 174

Ytterligare matchfakta finns här.

Här köper du biljett till Bajens nästa hemmamatch, mot Norrköping nu på söndag 17.30!

Foto: Bildbyrån