Tolv lag startade om Allsvenskan efter sommaruppehållet under helgen, och i kväll är det äntligen Hammarbys tur att återgå till seriespelet. För motståndet står BK Häcken, och i den lite haltande tabellen är måndagens hemmalag på elfte plats inför matchen, en poäng bakom Bajen. Här lär du känna de gulsvarta från Hisingen i Göteborg närmre.

Kvällens motståndarlag hade kunnat heta BK Kick. Det var namnet som ett gäng med tonårsgrabbar i stadsdelen Kvillebäcken i nordvästra Göteborg fastnade för 1940, när de bestämde sig för att bilda en förening för sitt fotbollsspelande. Men eftersom man missat att en annan klubb redan hette så, fick namnet istället bli en hyllning till den ymniga häck som kantat kompisarnas första träningsplan.

Redan under bollklubbens första decennium i offentligheten tog man sex raka seriesegrar – och framfarten ledde till att Häcken gick upp i näst högsta serien 1951. Två år senare var BKH snubblande nära att för första gången ta klivet upp i Allsvenskan, men föll på slutomgångens mållinje, där Kalmar FF istället tog platsen i finrummet. Häcken ramlade istället ner en serie, och på landets tredje liganivå noterades klubben 1955 för en anmärkningsvärd publiksiffra, som mycket stå sig som rekord i ytterligare 62 år – hela 18 229 såg hemmamatchen mot Oddevold.

Men statusen som poplag skulle visa sig förgänglig. Häcken förde en undanskymd tillvaro framöver, och hamnade återigen längre ner i seriesystemet; 1970 kvar man ända nere i femman. Samtidigt höll BKH dock hela tiden igång ett kreativt ekonomiskt engagemang, som tog sig vitt skilda uttryck. På 1950-talet showades det i folkparken, på 1960-talet drog man in pengar genom att ständigt hyra ut klubbhuset Häckenborg, och på 1970-talet samverkade Häcken med proggarna i Nationalteatern som också höll till på haket Pustervik vid Järntorget. 1975 drog man också igång den ungdomsturnering, Gothia Cup, som i dag utgör klubbens ekonomiska grundbult och gör BKH till en av Sveriges mest välmående fotbollsföreningar.

1983 kunde Häcken äntligen göra debut i Allsvenskan, efter att ha slagit ut Norrköping i kvalspelet föregående höst. Även om det blev degradering direkt, så följdes denna nedflyttning inte av något nytt ras genom serierna, och 1993 stod Häcken för sin bästa placering någonsin – en sjätteplats i högsta serien. Inte heller denna sejour innebar dock att man kunde etablera sig på den nivån, så heller icke påhälsningarna kring millennieskiftet. Häckens andraplats i Superettan 2008, efter Örgryte, innebar att de båda 031-lagen gjorde IFK och GAIS sällskap i Allsvenskan.

Medan ÖIS och GAIS svajat betänkligt sedan dess har Häcken – med sin delvis självpåtagna image som stadens utböling – seglat under radarn. Nästa säsong blir, om inget rejält överraskande inträffar, klubbens tionde raka i Allsvenskan. 2012 blev Häcken för första gången bäst i Göteborg, när man tog stora silvret, och dessutom eliminerade Sparta Prag ur Europa League-kvalet. Supporterbasen som – möjligtvis säkert men oändligt sakta – byggts på sedan uppflyttningen, fick sig en törn under de följande säsongernas spel på Gamla Ullevi medan Rambergsvallen ersattes av Bravida Arena. Invigningen där, sommaren 2015, har sedan följts av ytterligare ett stort glädjeämne – Häckens första titel. Cupfinalsegern borta mot Malmö FF i fjol kändes onekligen, även den, som en brytpunkt för klubben.

Seriespelet var dock en besvikelse under fjolåret. Häcken landade på en tiondeplats, och påbörjade därefter ett nytt kapitel, med Mikael Stahre vid rodret istället för Peter Gerhardsson. Det blev åtta säsonger vid Wieselgrensplatsen för den förre Bajen-liraren, som alltså ersattes av en tränare med bakgrund som ungdomstränare i Hammarby. Mest välbekant är ju Stahre dock för sina säsonger som ansvarig för AIK och ”Blåvitt”.

Det gjordes en del förändringar även i hans spelartrupp under vintern. Två erfarna offensiva pjäser tackade för sig – Martin Ericsson och René Makondele. Lagkaptenen avslutade sin spelarkarriär, medan kongolesen återvände till Gefle. För flertalet spelare blev blev sejourerna i Häcken bara ettåriga. Snabbe gambiske yttern Demba Savage (åter till HJK Helsingfors), ytterbacken Niclas Andersén (till GAIS) och finske mittfältaren Rasmus Schúller (spel i USA med Minnesota). Köpoptionen från Inter Allies nyttjades heller inte för ghananske backen Baba Mensah. Och så lämnade Allsvenskans skytteligavinnare, John Owoeri, sedan kinesiska Baoding Rongda köpt loss honom. Nigerianen blev där lagkamrat med Lars Sætra. Slutligen gick backup-målvakten Alexander Nadj till Utsikten, vilket för oss in på Häckens värvningar.

Bredden på den positionen hölls intakt genom att norske Jonathan Rasheed anslöt från Värnamo där 25-åringen med bakgrund i Sylvia lirade samtliga 2700 serieminuter i fjol. Från Finnvedsvallen hämtades även David Engström. Inte nog med att mittbacken från Västerås gick till mer puckbekanta VIK då han inte lyckats slå sig upp i VSK-truppen – moderklubben är dessutom handbollsstarka Irsta. Och att sportchef Sonny Karlsson använde frasen late bloomer är lättförståeligt – via Division 3-spel i Moheda kom Engström till Värnamo, där han växte ut till en nyckelpjäs. Defensivt har BKH också värvat 24-årige Jakob Lindström från ÖIS och finske 28-åringen Juhani Ojala, tidigare i Young Boys, närmast från hemlandets ligatrea Seinäjoki.

I anfallsbesättningen har Halmstad-bekante 24-åringen Shkodran Maholli vänt åter till västkusten, efter en säsong med 15 pytsar i Åtvidaberg, men hittills har det inte blivit mycket till allsvensk speltid för fjolårets skyttekung i Superettan. Detsamma gäller jämnårige Chisom Egbucheulam, på lån med köpoption från nigerianska Enugu Rangers, där han stod för 16 baljor i fjol. Duon har trots Paulinhos skadebekymmer fått stå tillbaka – för Daleho Irandusts framfart. Ynglingen, som gick över till Häckens U19-lag från GAIS häromåret, plockades upp i A-truppen där han knappast varit någon blyg viol under våren.

De två mest namnkunniga förstärkningarna är dock båda innermittfältare och fostrade i Västra Frölunda. Erik Friberg representerade Häcken i fyra år mot slutet av 00-talet. Därefter blev det spel i MLS med Seattle Sounders, följt av klubbadresserna Malmö FF, Bologna och Esbjerg – innan ytterligare en sejour i Seattle föregick återkomsten till Hisingen för 31-åringen. Två år yngre Alexander Faltsetas mötte Bajen i Superettan med Trollhättan och Brage då den kontinuerliga speltiden med ”Blåvitt” uteblev, men är mer välbekant för sina säsonger i Gefle och Djurgården. Mot just DIF knäskadades dock Faltsetas, som gör comeback i matchtruppen i kväll. Än längre är arme Jasmin Sudić borta; mittbacken fick även han utgå mot dom blårandiga, med karriärens fjärde korsbandsskada.

Någon ny cuptitel blev det inte för Häcken, som efter gruppavancemang före Örebro och klara 3-0 mot AIK slogs ut i semifinal, av blivande mästaren ÖFK. Den redan nämnda hemmapremiären mot DIF var lagets andra mållösa drabbning mot en 08-tvilling; serien öppnade man med 0-0 i Solna. Första segern, 2-1 i Sundsvall, följdes av hemmaförlust med samma siffror mot Norrköping innan Häcken trots ett stort chansövertag fick nöja sig med 0-0 i Örebro. Årets höjdpunkt hittills är given – 4-0-förnedringen i derbyt mot IFK. I övrigt har det alltså gått knackigare. Häcken tappade in 2-2 på tilläggstid mot Sirius, och kunde inte följa upp två raka uddamålsvinster – 1-0 i Kalmar och 2-1 mot Halmstad – med mer än en poäng i vårsäsongens tre avslutande omgångar: 0-0 i Eskilstuna, 0-1 mot ÖFK och 0-2 i Borås.

Häcken genrepade i tisdags mot Ålborg – 1-2 på hemmaplan. Sudić finns förstås inte med i kvällens matchtrupp, och detsamma gäller Alhassan Kamara; den kraftfulle sierraleoniern, som är bäste BKH-målskytt med fem fullträffar, dras med knäbesvär. Dåliga nyheter för vanligen frejdiga Häcken, som bara fått dit tolv mål hittills, och har en del att bevisa för sin hemmapublik.

Läs också: Matchtruppen mot Hammarby (från bkhacken.se)

Foto: Bildbyrån