ANNONS
Av Mattias Jansson, Publicerat för 6 år sedan.
På söndagen möts två lag som öppnat Allsvenskan starkt. Bajens resultat har ingen missat, men Djurgårdens åtta poäng är också starkt; segrar mot ÖFK och MFF, och sånär också i Borås föregående tisdag. Enda förlusten kom dock i fel match – den mot AIK. Här lär du känna dom blårandiga, Hammarbys första derbymotståndare för säsongen.
I likhet med Hammarby IF finns ursprunget till Djurgårdens Idrottsförening 1889. Då beslöt sig ett dussintal killar i Djurgårdsstaden för att bilda en förening. Formaliteterna kring grundandet dröjde man dock drygt ett år med, till vårvintern 1891, vilket förstås är upphovet till att en match mot AIK benämns tvillingderbyt.
I dag är det svårt att föreställa sig, men ursprunget till Djurgårdens IF finns i princip så långt ifrån dagens glassiga och förnäma Stureplan och Strandvägen som det är möjligt att komma. Djurgårdsstadens kärna byggdes på drottning Kristinas initiativ, och bestod kring 1600-talets mitt av 14 småhus vilka hamnpersonal använde som sjukstugor.
Hursomhelst ägnade sig initiativtagarna åt skidor, friidrott – och inte minst rodd, vilket dagens Bajen-belackare kanske borde ta sig en funderare kring. I föreningens linda var den enbart till för Djurgårdsbor. Men detta luckrades upp ganska tidigt; 1889 togs fotboll upp på programmet, och bakom detta låg främst en utböling, förre GAIS-liraren Teodor Andersson.
Sett till såväl dåtid som modern tid går det inte att snacka bort att DIF är en av landets absolut mest framgångsrika föreningar. Som hos Hammarby finns en mångsidighet kring triumferna; Örgryte närmar sig visserligen 700 SM-guld, men där handlar det – med undantag för sporadiska fotbollsframgångar – uteslutande om friidrott. Medan HIF historiskt med de åtta SM-gulden är bland de mest guldkantade klubbarna på ishockeysidan, så kan DIF skrävla med 16 mästerskapstitlar, flest av alla. På fotbollsplanen räcker elva blårandiga guld till en femteplacering nationellt.
Och det är förstås det gröna fältets schack som vi fokuserar på nu, när ett nervkittlande derby mellan arenarivalerna står för dörren. Efter tre SM-guld och fyra finalsegrar i Svenska Cupen, på fyra säsonger i början av 2000-talet, har det varit lite mer tunnsått med blårandiga framgångar. Detta har nog naggat supportrarnas självklara självbild, av framgång som främsta kännetecken för klubben, i kanten. Närmast, 2017, kommer ändå DIF från en medalj efter tredjeplacering, då ett decennium av tillvaron i mittskiktet förlupit.
När det gäller truppen är det ofrånkomligt att inte börja med Häckenprofilen och landslagsmittfältaren Kim Källström, som var med under Djurgårdens två guldsäsonger 2002 och 2003, men vars återkomst i blårandigt bara blev ettårig innan karriären var över. Desto mer energisprängd i fjol var smarte och obekväme anfallaren Magnus Eriksson – hans 14 mål räckte till delad skytteligatitel, men den förre AIK:aren och MFF:aren fortsätter nu i MLS med San José. Åtta pytsar försvinner också med Gustav Engvall, som ju i år istället är Bristol City-utlånad till Göteborg. Othman El Kabirs sejour hos DIF blev kreativ men även den kortvarig; ryska Ural är ny klubbadress.
I övrigt har sportchef Bo Andersson fått behålla de han velat. Elliot Käck är nu i Start, Tim Björkström gick till Sirius och Marcus Hansson spelar på lån i Frej – där han har sällskap av Joseph Ceesay och Amadou Jawo.
Försvaret har stärkts med högerflankspelaren Johan Andersson från Sirius och med bitige Marcus Danielsson från GIF Sundsvall. Fantasifulle Jonathan Ring (Kalmar FF) är ny högerytter, Dzenis Kozica (Jönköpings Södra) konkurrerar om de centrala mittplansplatserna och Jesper Karlström är åter efter en lyckad lånesejour hos BP. Men framför allt har norske Fredrik Ulvestad rekryterats från Burnley. 67 Premier League-minuter hanns med, och desto mer spel blev det i League 1 med Charlton dit han var utlånad. 25-åringen är med sin arbetskapacitet ett allsvenskt utropstecken så här långt.
Hampus Finndell och Edward Chilufya, som med bakgrund i BP och Groningen respektive Zambia med landslagsmeriter, är offensiva tonåringar med framtiden för sig. Spets tycktes dock vara en bristvara, och således lånades Jura Movsisjan från Salt Lake. 30-åringen är uppväxt i USA, armenisk landslagsanfallare och har bättre meriter än MLS, med bland annat 25 mål på 62 matcher för Spartak Moskva hyfsat nyligen.
Sett till hela våren hittills har Özcan Melkemichel fått ihop bitarna väl, även under sitt andra år som huvudtränare. Ur sin grupp i Svenska Cupen tog sig DIF helt besvärsfritt – 8-0 sammantaget mot Degerfors, Frej och ”J-Södra”. Efter att ha tagit sig förbi Häcken i kvartsfinalen stod laget för en minst sagt efterlängtad derbyseger, 2-0 på Friends Arena, och i hemmafinalen den 10 maj väntar Malmö FF.
Allsvenskan har också börjat bra för blåblått vidkommande, trots en missräkning modell mindre och ett nederlag modell större, i omgång två och tre. Då hade DIF inlett med en stark 1-0-vinst i Östersund. Man fick dock nöja sig med 1-1 mot Trelleborgs FF där 17 190 fick se Danielsson göra sitt andra hörnmål på två matcher. Den skånska nykomlingens enda poäng hittills bärgades dock i Stockholm. Och sedan kom alltså derbyförlusten, där AIK fick 2-0-revansch, och där det inte direkt underlättat för blåränderna att Kerim Mrabti gått sönder igen redan innan matchen satt sig.
Desto muntrare var tongångarna efter hemmamötet med MFF. 13 010 fick se den (trots cupderbymålet) högst ifrågasatte anfallaren Tinotenda Kadewere slå till direkt efter paus, och utöka med kvarten kvar, innan inbytte Kozica fastställde 3-0 på tilläggstid – mästarna var chanslösa. Traditionellt har Djurgården det svårt i Borås, vilket det ju går att relatera till, men i Allsvenskans senaste omgång borde man ha fått med sig en trepoängare. Tidigt underläge vändes efter Rings läckra kvittering och Aliou Badjis fullträff, men blåränderna kunde inte freda sig i slutminuterna, och kort efter att Jonas Olsson bytts in för att säkra segern låg 2-2-bollen i Andreas Isakssons nätmaskor.
Därmed är poängläget, så inför sjätte omgången, att DIF har fem poäng upp till spöket Bajen. Trippla incitament för ett taggat Djurgården alltså – derbytrenden mot arenarivalen, ett försprång som behöver minskas och en neslig upplösning mot Elfsborg. DIF-truppläget är gott. Mrabti är på bättringsvägen men inte matchredo medan Chilufya är förkyld. Men åter i truppen, efter sitt omtalade inhopp med rött kort mot AIK, är Movsisyan.
Läs också: Inför Djurgården-Hammarby (från dif.se)
Foto: Bildbyrån
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Publicerades för 1 år sedan
Comments