I säsongens första möte med dom blårandiga ställs Hammarby mot en rival som, efter en lite knackig inledning, är i gott slag och tre poäng före. Plumpen för Allsvenskans fyra är förstås 0-1 mot AIK häromveckan – att Djurgården med återbördade storprofiler då stod för en riktigt skaplig insats, var en klen tröst för de derbyluttrade supportrarna. Här lär du känna DIF närmre inför dagens match.

Precis som Bajen har Djurgårdens Idrottsförening sitt ursprung år 1889. Det formella bildandet dröjde dock drygt ett år, till mars 1891. De första hemmakvarteren var Djurgårdsstaden, en skapelse som drottning Kristina legat bakom, och vars kärna utgjordes av 14 mindre hus som båtsmän brukade som sjukstugor. På 1700-talet utökades bebyggelsen med fler trähus, och blev ett bostadsområde där de flesta invånarna var arbetare vid Djurgårdsvarvet och resten knegare vid tjärhovet på Södermalm.

Det dussintal grabbar som bildade DIF levde alltså i en helt annan verklighet än glidarnas Stureplan – troligen också utan ledord som ”lite finare, lite bättre”. Gänget hade under ett par år sysslat med skidor, rodd och friidrott innan man alltså bestämde sig för att bilda en idrottsförening. Inledningsvis var endast Djurgårdsbor välkomna. Exklusiviteten släppte man dock snart på; när DIF tog upp fotboll på programmet 1899 var det förre GAIS-spelaren Teodor Andersson som drog i trådarna.

Djurgården är en av Sveriges mest framgångsria idrottsföreningar. I ishockey kan man stoltsera med 16 SM-guld och positionen som mesta mästare, att jämföra med Hammarbys åtta och AIK:s sju, och med de elva SM-tecknen i fotboll är DIF femte bäst i landet. Traditionen och de återkommande framgångarna med puck och klubba har gett tydliga och intressanta avtryck i den stockholmska supporterdemografin – generellt är det just i de områden där barn växer upp med intresse och ekonomiska förutsättningar för att ägna sig åt ishockey, som DIF har sina starkaste sympatifästen bland befolkningen.

Men här ska det förstås handla om fotboll – Djurgårdens vinterövergångar där man fått tillbaka de tidigare guldprofilerna Kim Källström (närmast från Grasshoppers i Schweiz) och Andreas Isaksson (senast i turkiska Kasimpasa) till klubben, blårändernas säsong hittills och det dagsaktuella läget i motståndarlaget.

DIF hade den gångna vintern en genomströmning av spelare som vid första anblicken närapå får AFC att se ut som ett under av truppmässig kontinuitet, men en närmre titt visar att det till stor del handlade om utlåningar och avpolletteringar. Fem spelare har lånats ut till lag längre ner i serierna, utöver backen Tim Björkström som nu håller till i Östersunds FK, medan målvaktsveteranen Kenneth Høie lagt av. Åtta i fjolårets trupp har släppts iväg, varav endast Daniel Berntsen (Vålerengen) och Alexander Faltsetas (Häcken) fortsätter sin karriär på samma nivå, och så löpte ju anfallslånet Mathias Ranégies låneavtal ut varpå han återvände till Udinese. En storförsäljning blev det dock också för sportchef Bosse Andersson; kenyanske succéanfallaren Michael Olungas övergång till kinesiska Guizhou Zhicheng.

Özcan Melkemichel, tränaren som har större delen av sin fotbollsbakgrund i Syrianska FC där han i tur och ordning var verksam som spelare, styrelsemedlem, sportchef och tränare från 1978 till 2013, kommer närmast från tre säsonger i AFC United – som han förde upp från Division 1 Norra till Allsvenskan. I vintras blev det alltså ändå en rockad med DIF, där Pelle Olssons tränargärning efter den orangea skapelsens flytt till Eskilstuna inte blev särskilt framgångsrik och ju slutade med uppsägning nyligen, men där Melkemichel än så länge lyckats desto bättre.

I truppen har han ett nytt målvaktspar till förfogande. Eller nygammalt – 35-årige Isakssons tre och ett halvt år på Olympiastadion innefattade ju SM-gulden 2002 och 2003. 28-årige Tommi Vaiho tillhörde DIF desto längre under sin förra sejour, även om han aldrig fick förtroendet och stundtals var utlånad, varpå han nu gjort fyra Superettan-säsonger med GAIS. Och naturligtvis krävs det extraordinära omständigheter för att det ska bli mer speltid i Djurgården den här gången.

I backbesättningen märks framför allt Jonas Olsson, 34-åringen med 25 landskamper och nära ett decennium i West Bromwichs mittlås på meritlistan, som dock hindrats av skador emellanåt (som i dag). 19-årige högerbacken Felix Beijmo har gjort en ungefär lika imponerande acklimatisering från BP och tredjeligan som vår egen Junior, medan den två år äldre ivorianen Souleymane Koné (från Ararat Yerevan i armeniska ligan) hittills väntar på allsvensk debut.

På mittfältet är förstås huvudnumret Källström, som hunnit bli 34 år, och har de dubbla SM-gulden och den gedigna landslagskarriären gemensam med Isaksson. Och med Kerim Mrabti åter från korsbandsskadan är Källström lagdelens enda nyförvärv, medan det finns desto fler nya ansikten i anfallsbesättningen. Förre IFK Göteborg-liraren Gustav Engvall anslöt, efter några uppmärksammade turer, på lån från Bristol City. Framåt har DIF också hämtat in två västafrikaner. Nigerianske Haruna Garba har en minst sagt brokig karriär bakom sig, där han levererat mål i de maltesiska, litauiska och arabemiratiska ligorna. Och senegalesen Aliou Badji är ny från Casa Sports i hemlandet. De båda har gjort en handfull inhopp var, som resulterat i ett gult kort för Garba respektive en besynnerligt tilldömd straffspark för Badji.

Till det som räknas då; resultaten. Svenska Cupens gruppspel blev ett praktfiasko för Djurgården, som föll mot Degerfors på hemmaplan och kryssade mot Brommapojkarna trots spel på Tele2 Arena, innan man besegrade Helsingborg i den därmed betydelselösa slutomgången och blev grupptrea. Missnöjet på läktarplats blev inte mindre när ett statiskt DIF föll med 0-2 mot Sirius i Allsvenskans premiär, när klubben för en gångs skull lockat storpublik – hela 26 648 fanns på plats. Och i det mållösa bortamötet med Häcken, som stördes betänkligt av skador, såg det inte mycket bättre ut. De 11 435 som ändå återvände till hemmamötet med Elfsborg belönades med en klar seger, där Engvall inledde målskyttet och Mrabti ökade på – 2-0 redan fyra minuter in. Magnus Eriksson fastställde sedan 3-0, och det är han och Engvall som stått för elva av lagets 19 seriemål.

Borta mot Malmö FF stod Djurgården återigen för en bra insats, där nämnda duo vände underläge till ledning, men MFF kunde avgå med segern då Yoshimar Yotún – som borde varit utvisad – avgjorde sent. I nästa omgång hade DIF däremot marginalerna på sin sida, i och med den nämnda straffen som Badji tilldömdes i 85:e, vilket avgjorde en riktigt slätstruken typisk 0-0-match. Hemmamötet med Norrköping fick sedan en sanslös upplösning när Eriksson kvitterade två gånger om för Djurgården, och IFK såg ut att ha avgjort i 89:e, men Tinotenda Kadewere räddade 3-3 i slutsekunderna. Efter komfortabla 4-0 i Örebro, där Engvall stod för de tre första målen, besegrade DIF även nästa kamratförening på hemmaplan – inbytte Jesper Karlström segerskytt. Efter 1-1 i Jönköping var det sedan dags för derby, och då gick det som det brukar numer. Trots stökiga förutsättningar för AIK och ett stundtals tydligt spelövertag för blåränderna kunde solnaiterna åka ifrån Tele2 Arena med tre poäng. Djurgården kommer närmast ifrån klara 4-1 mot AFC, med Kevin Walker som tremålsskytt. Om de 10 255 som bevittnade detta ska bli fler efter uppehållet, krävs det kanske – utöver medaljplatskänningen – att derbytrenden bryts i dag.

Och med undantag för att Olsson alltså lämnat ett ganska sent återbud, är förutsättningarna nog än bättre än inför mötet med ”Gnaget” nyligen. Sedan tidigare saknas lårskadade Kadewere och rehabande Haris Radetinac, men bortsett från denna trio är DIF förskonat från störningar i truppen.

Läs också: Truppen mot Hammarby  och Inför Hammarby-Djurgården (från dif.se)

Foto: Bildbyrån