I eftermiddag är det dags för säsongens sista derby, när dom blårandiga står för motståndet på Tele2 Arena. Hammarby ställs mot en rival som efter en lite knölig inledning på serien fått ihop pusselbitarna. DIF är i förarsätet när det gäller jakten på en Europaplacering – frågan är om spöket Bajen kan hemsöka Özcan Melkemichels mannar ännu en gång. Här lär du känna Djurgården närmre inför derbyt.

Det känns lite mer avlägset, men förra mötet med Djurgården spelades så sent som den 4 juni, i Allsvenskans tolfte omgång. Hur det gick då minns vi ju – Rômulo slog till igen, två gånger om, och Hammarby vände än en gång ett derby. Sedan dess har DIF spelat tolv seriematcher och vunnit åtta av dessa, medan man även var nära segern mot AIK. Det innebär tätkänning, och vi ska förstås främst titta på hur det gått till, medan vi hänvisar till vårmötets motståndarkoll för en grundligare genomgång av den blårandiga historiken och säsongen dittills.

DIF tog två raka hemmasegrar efter sin andra derbyförlust på tre omgångar, men det var då som om de runt 12 000 som tagit sig till arenan för mötena med Kalmar FF och GIF Sundsvall knappt orkade jubla över 4-1 respektive 2-1. Båda vinsterna var odiskutabla, och i dubbelmötet med Östersunds FK när serien vände, då vände det också för Djurgården. Det började visserligen med 1-2-förlust borta, mot ett Europa League-reservbetonat ÖFK. I Jämtland var det defensiva fasta situationer som fällde blåränderna, men i Johanneshov gick det bättre för Jonas Olsson och hans försvar. Olsson prickade dessutom själv in två av målen i 3-0-viktorian.

Här var det som att något hände med Djurgården. 2-1-vinsten i Eskilstuna var klarare än vad siffrorna antyder, och 0-1-förlusten mot Malmö FF inför 22 208 rejält missvisande för hur det såg ut. Othman El Kabir missade tidigt en straff, DIF skapade mer än väl för att göra åtminstone ett mål, och fick Markus Rosenberg utvisad. Men i 94:e avgjorde ett självmål till MFF:s fördel – annars hade det nog funnits bäring i DIF:s #Jakten-kampanj. Om nu laget kunnat spela lika avslappnat och vägvinnande även med reell toppkontakt, vill säga.

Det får vi ju aldrig veta, men klart är att 1-0 i Norrköping – där Tommi Vaiho ersatte en skadad Andreas Isaksson i paus och höll tätt – och 2-1 mot Halmstad (trots en rejäl Vaiho-tabbe) imponerade, liksom 1-1 i Solna. I detta höstens tvillingderby spelade inbytte Aliou Badji huvudrollen – den offensive, oberäknelige och fortfarande tonårige senegalesen visade fantastisk spänst när han knoppade dit rättmätiga 1-1 i 84:e, och var oerhört nära att också vinkla in det 1-2-mål som hade fått tyst på snacket om sviten.

Mellan de två sistnämnda seriematcherna ordnade Djurgården dessutom avancemanget i Svenska Cupen, via 4-1 mot Hammarbys motståndare från i fjol, Gamla Upsala. Där blev Badji tvåmålsskytt, och även Julian Kristoffersen nätade. Rekryteringen av den 198 centimeter långe norrmannen, som gjort två inhopp för FC Köpenhamn dit han flyttade som 16-åring, blev den enda egentliga blårandiga truppförändringen i sommarfönstret. I övrigt har Jesper Karlström blivit tillgänglig för spel med Brommapojkarna, som han tidigare representerat, sedan han lämnade Bajen som tioåring. Så som mittfältaren uppträtt i DIF under hösten, så lär det dock inte bli mycket Superettan-spel för honom. Unge offensive mittfältaren Joseph Ceesay lär lira desto mer i näst högsta serien, och kamperar ihop med Dusan Jajic i Frej. Viktigast var förstås att Bristol City-succélånet Gustav Engvall, som stått för åtta fullträffar i år, säkrades för en fortsättning säsongen ut. Och att Kim Källström kommit igång på allvar, såklart. Så som han tagit tag i spelet på sistone, så måste det nästan kännas som ett nyförvärv.

Borta mot Göteborg innebar två mål av Kerim Mrabti och ett av Karlström en klar 3-1-seger, och sedan fick vi se ett exempel på Källströms betydelse för DIF. Distanskanonen mot Örebro innebar 1-0, och det hjälpte inte att Nahir Besara smekte in en frispark efter paus. Magnus Eriksson gjorde två snabba i halvlekens mitt och punkterade 4-1-matchen. Trots att dom blårandiga knappat in betänkligt på de himmelsblå, så fanns inte fler än 14 039 på läktarplats.

Och DIF behöver nog en derbyseger för att fortsätta locka skapliga skaror till arenan, nu när ishockeysäsongen är igång, för i Borås gick jaktfärden på grund. Jonas Olsson fick både handpassa fram Eriksson till mål tolv för året (delad skytteligaledning) och rädda med armen i eget straffområde, och Källström slog till med ett nytt elegant mål, men ändå blev det poängtapp mot formsvaga Elfsborg. En betydligt mer tveksam hands innebar IFE-straff strax efter DIF-ledningsmålet, och blårandig besvikelse.

Precis som med Mads Fenger, har Djurgården nyligen drabbats av en allvarlig skada på en tongivande spelare. Mrabti, som man kan tycka borde haft sin beskärda del av skadeelände, skadade låret mot ÖSK och missar resten av säsongen. I övrigt har DIF samtliga spelare tillgängliga.

Bajen höll ju inte speciellt låg profil efter vårderbysegern, med spökfirande och annat. Att man kommer närmre en förlust för varje seger är såklart en klyscha, men för att det ofrånkomligen är sant. Och visst är det lite som om det börjat smyga sig in en derbymättnad på sina håll i den grönvita sfären, där det oftare än förr tillstås att ”någon gång bryts ju sviten” och att ”vi har ju åtminstone firat tio år mot blåränderna”. Det är ju sin sak, men förhoppningsvis kan vi förutsätta att sådana tankar inte tagit sig in i spelartruppen.

Sju poäng upp till MFF är nog ett par för mycket, men DIF har ju stått för en riktigt stark säsong. Går man även detta år utan en derbyseger, så lägger det ändå en väsentlig sordin på topplaceringen. Det, och att man ska kunna förvänta sig att Hammarby den här gången inte slår av på takten i slutfasen av serien, bör vara grönvit motivation nog – såväl på läktaren som på planen.

Läs också: Inför Djurgården-Hammarby (från dif.se)

Foto: Bildbyrån