toggle menu

ANNONS

Motståndarkollen: Falkenbergs FF

Av Mattias Jansson, Publicerat för 8 år sedan.

”Laget vid havet. Med vinden i ryggen. Mot högre mark.” Så presenterar sig Falkenbergs Fotbollförening för omvärlden. Det första är svårt att argumentera mot, det andra kan nog också stämma efter vändningen i ödesmatchen på Gavlevallen senast, men det sistnämnda vill Hammarby i dag definitivt sätta p för. Här lär du känna FFF närmre inför sexpoängsmötet.

 

Falkenbergs FF bildades 1928 som en sammanslagning av inte mindre än fem kvartersklubbar: Arvidstorp, Falken, Göta, Hamnkamraterna och Kullen. Tanken torde ha varit att sikta uppåt i seriesystemet, men staden med 20 000 invånare var länge betydligt mer känd för pingisvärldsmästarna Stellan Bengtsson och Ulf ”Tickan” Carlsson, författaren Nina Björk eller glassen Sia än för det gulvita fotbollsgänget.

 

Staden har visserligen fostrat några prominenta lirare genom åren; landslagsmännen Rutger Backe och Magnus ”Turbo” Svensson är båda från kommunen – men spelade för stadsrivalen IF Böljan respektive Vinberg tills Halmstads BK fick upp ögonen för dem. Mittfältstänkaren Pär Zetterberg fostrades visserligen i FFF, men gjorde bara sju A-lagsmatcher innan han som 16-åring drog till Anderlecht. 1945 och 1947 hade FFF fallit i kvalet till näst högsta serien, men höll oftast till i skymundan – utom då spelarnas tänkta vinterträning, handbollen, var i ropet och lockade stora skaror till stadens hall.

 

Efter att ha hållit sig kvar i motsvarande södra ettan föll sedan FFF ända ner till sjättedivisionen, och 1972 var det på vippen att föreningen – vars handbollsverksamhet sedan tidigare tagits över av IS Orion och BK Örnen – upphörde att existera. En majoritet av medlemmarna röstade för ett samgående med Böljan, som lämnat FFF långt bakom sig, men konkurrentens medlemmar sade tydligt nej. Styrkeförhållandena skulle ändå bli ombytta, men först 1987 nådde FFF näst högsta serien för första gången. Där höll de gulvita oftast sig kvar, och 2013 vann FFF som bekant Superettan – överraskande, inte bara för att Hammarby fanns i serien, utan även för att man föregående höst sånär fallit i nedflyttningskval mot BK Forward. Trettondeplatsen 2014 innebar nytt kontrakt, medan Sirius ju senast föll på bortamålsregeln när FFF tvingades till kval i november.

 

Inför 2016 års allsvenska säsong, klubbens tredje någonsin, lämnade nyazeeländske mittfältaren Dan Keat lite överraskande för GAIS. Mer begripligt var det att Calle Wede följde efter brorsan till Helsingborg, och där hamnade även vänsterbacken Adam Eriksson, medan Manchester City-anfallslånet Godsway Donyoh gick vidare till Nordsjælland. Värvningarna blev sparsmakade: danske mittbacken Thomas Juel-Nielsen (från Sandefjord), mittfältaren Amin Nazari (Malmö FF, närmast från lån i Fredrikstad) och Akseli Pelvas (ytter/anfallare, trea i finska skytteligan med 14 mål för mästarna SJK).

 

Det senaste från supporterklubben är att man tagit fram halsdukar med texten ”Bäst i Halland 2016”. Både kaxigt och illavarslande, kan tyckas – HBK är ju med i Superettans toppstrid medan det mesta gått emot för Falkenberg så här långt. 1-1 i Hallandsderbyt mot Varberg innebar att AIK kunde ta hem cupgruppen, och i seriepremiären mot IFK Göteborg fick 5326 på IP se ”Blåvitt” vinna med 2-0, något som följdes av ett rejält ras i förra besöket på Tele2 Arena – 0-5 mot Djurgården. Alexander Jakobsen stod för det första gulvita allsvenska målet, men då hade nykomlingen Östersund redan gjort två. Släkten var sedan värst på Olympia, där Eriksson avgjorde för sin nya klubb i en match som slutade 3-1 trots FFF-ledning i paus.

 

Falkenberg svarade för en välbehövlig skräll och erövrade sina första poäng mot mästarna Norrköping, där Gustaf Nilsson dock inte bara nätade utan också skadades – det blev därmed sista framträdandet för anfallstalangen innan sommarfönstrets flytt till Brøndby. Trots detta, och att Tibor Joza visades ut, kunde FFF alltså vinna efter sent nickavgörande av Juel-Nielsen. Poäng (1-1) blev det också i Jönköping, innan Falkenberg drabbades av en utvisning på grund av två gula kort för andra hemmamatchen i rad; Rasmus Sjöstedt var det som syndade mot Elfsborg, som segrade med 2-1.

 

Maj blev överlag en nattsvart månad med noll FFF-poäng: 1-2 i Sundsvall var i underkant, 1-4 mot Häcken (trots unge ghananen Enock Kwakwas första mål för klubben) speglade händelserna väl inför blott 2041, 2-3 mot AIK med Juel Nielsen som tvåmålsskytt var ett drama men en typisk bottenlagstorsk, vid 0-2 i Malmö var det avgjort redan elva minuter in, och slutligen kunde Kalmar FF vända till 2-1 i Falkenberg – lagets femte uddamålsförlust. Det skulle också bli Jakobsens sista match i den gula tröjan; kontraktet bröts efter ett bråk på träning. In i truppen har en tidigare Tromsø-mittfältare kommit, 24-årige Thomas Drage som därmed inte blev långvarig i Varberg.

 

I omstarten väntade en måstematch direkt, mot bottenkollegan Gefle, och där såg det länge bistert ut med underläge och ängsligt spel där Otto Martler räddade FFF kvar i tillställningen. Men i slutskedet lyckades Falkenberg glädja de tre (!) tillresta supportrarna rejält, när Nazari kvitterade och Hakeem Araba direkt därpå valde rätt tillfälle för årets första balja.

 

Bajen är förstås förvarnat om Juel-Nielsens styrka på offensiva fasta situationer. Fattas bara annat – danskens fyra allsvenska mål är dubbelt så många som kaptenen och klubbikonen David Svenssons och Nazaris skörd. Falkenberg kommer avstängningsfritt till Bajenland, och blessyrerna som gjorde att bara fem avbytare fanns med till Gävle är nu också borta, medan Drage dessutom är spelklar. I kväll vet vi om avståndet mellan lagen är tre, sex eller nio poäng.

 

Läs också: Inför Bajen: Vill utnyttja deras akilleshäl (med truppen, från falkenbergsff.se)

 

(Foto: Bildbyrån)

ANNONSER

Comments

comments

ANNONS