19.00 i kväll är det avspark i ett allsvenskt möte som, särskilt sedan SM-finalmatcherna 1982, har lite extra laddning hos respektive publik. Drygt ett halvår har gått sedan vårmötet i Göteborg, där Hammarby avgjorde sent i bortapremiären. Nu ställs Bajen mot ett omstöpt IFK där det mesta i år handlar om väl prövat tålamod för supportrarna – stukade storheten ”Blåvitt” är tolva inför slutomgångarna. Här lär du känna motståndaren närmre.

Ifall du vill veta mer om IFK Göteborgs historik sedan sammanslagningen av IF Kamraterna och Annedals SK 1904, så rekommenderas motståndarkollen från den 10 april. I den här artikeln blir det istället en titt på utfallet av de matcher som spelats sedan Jiloan Hamad avgjorde sent inför 15 467 i hemmapremiärpubliken på Gamla Ullevi. Redan inför säsongen lämnade tio och anslöt lika många anslöt. Och även i sommarfönstret blev truppförändringarna stora, då nye tränaren Poya Asbaghi skulle implementera sin fotboll – bara fyra från elvan i vårmötet med Bajen fanns med från start mot AIK i torsdags. Men denna (och annan) turbulens återkommer vi till.

”Blåvitt” hade inlett med 3-1-vinst i Trelleborg, men det inför VM intensiva april-matchandet fortsatte efter Bajen-matchen med en ny 1-2-förlust, efter två jämtska rökare i Östersund. Smått kontroversiellt Bristol City-hemlånade Gustav Engvall gjorde matchens enda mål borta mot Dalkurd. Sedan väntade tre rivalmöten med ganska goda utfall – IFK var visserligen ganska chanslöst på Friends Arena (0-2), men satte sedan sin Hisingen-granne på plats, tack vare två Elías Már Ómarsson-mål.

Och när majspelet inleddes i Malmö stod Göteborg för en lika disciplinerad som effektiv insats – 2-1-vinst med Victor Wernersson och August Erlingmark i huvudrollerna. Framgent i månaden vacklade dock laget desto mer: 0-2 mot Norrköping följdes av 1-1 i Borås. Detta poängtapp kom trots att startdebuterande georgiern Giorgi Kharaishvili – bäst sett till hela året hittills – nätade i sin debut; i 95:e släpptes Elfsborgs kvittering in. Månaen avslutades med två klara, tunga torskar – 1-3 mot Djurgården på Gamla Ullevi och 0-2 uppe i Sundsvall. Motigt inför uppehållet, och värre skulle det alltså bli då övergångsfönstret öppnade.

För då lämnade flertalet tunga pjäser – Ómarsson såldes till holländska Excelsior, redan Watford-sålde målvakten Pontus Dahlbergs återlån löpte ut. Karaktärsmittfältaren Sebastian Eriksson lämnade för Grekland och Panetolikos, och så blev det bara en vårsäsong av Mikael Ingebrigtsens tre och ett halvt år långa kontrakt; yttern återvände till Tromsø. Dessutom kom man inte överens med Bristol City om en förlängning av Engvall-lånet.

Värvningarna blev desto beskedligare, vilket varit så uppenbart att Asbaghi kunnat tala fritt om den försämrade truppsituationen, oundvikligen med udden mot Mats Gren, ifrågasatt på flera fronter som sportchef. 29-årige Erik Dahlin tog över förstahandskarna efter en mångårig tillvaro som blåvit backup, men andraårssenioren Tom Amos återkallades från spel i Utsikten har oväntat utmanat på sistone. Alhassan Yusuf är en nyss myndig nigeriansk mittfältstalang, tänkt för framtiden. Superettans skytteligaledare Sargon Abraham värvades från Degerfors, norske mittfältaren Fredrik Oldrup Jensen lånades av belgiska Zulte Waregem och Marcus Degerlund togs ju in på lån från Bajen då IFK menade att en vänsterfotad mittback behövdes – i den trebackslösning som sedan dess övergivits. Frälsaren i höstmörkret ska Robin Söder vara – den nu 27-årige anfallsprofilen är tillbaka i Allsvenskan och ”Blåvitt” efter spel i Esbjerg och Lokeren.

Redan juli och augusti blev svarta för IFK – en seger och tre förluster i vardera månad. Efter tvåmålsförlusterna hemma mot Kalmar FF och borta mot Örebro antog mötet med Sirius på Studenternas av måste-karaktär. Göteborg ledde tidigt med 2-0 – men Philip Haglund slog till mot sin förra klubb just före paus, innan två straffdomslut emot i andra halvlek fullbordade vändningen. Månadens trepoängare bärgades via 3-0 mot Brommapojkarna, då 7425 fick se det lossna för… Ómarsson, som ju var på väg bort, och stod för alla målen.

Och lika motig var alltså juli. KFF vann även hemma; 2-1. Och i returen mot Sirius på Gamla Ullevi chockades inte bara hemmapubliken – runt om bland alla allsvenskt intresserade möttes ett andra tapp från 2-0 till 2-3, liksom i Uppsala via tre fasta situationer, med häpnad. IFK repade tillräckligt med mod för att greja 2-1 mot Östersunds FK, då Kharaishvili låg bakom båda målen. Men nästa sanslösa käftsmäll kom i Norrköping, där Abrahams första mål för klubben verkade räcka till en kämpaseger. Men i kamratmötet kunde ”Peking” utjämna på straff i 91:a – och i 95:e delades 2-1-nådastöten ut.

Läget ljusnade inte i september, direkt. Kharaishvili räddade lika sent som välförtjänt 1-1 borta mot Dalkurd, men prestigemötet med Elfsborg borde ha slutat med förlust; Söders reducering med 20 minuter kvar var i sin ordning, men här fick Kharaishvili sin 2-2-slutminutsstraff helt till skänks. Månadens poängskörd stannade vid dessa båda kryss. För på Hisingen var Göteborg helt chanslöst; 1-4-förlust, utan att debuterande Amos kunde lastas för målen. Och i rivalmatchen mot AIK förmådde man inte alls hota serieledaren offensivt – 0-2.

Oktober inleds således i ett fortsatt stort resultatbehov, delvis till följd av de många osannolika tappen i matcherna. Frågan är vilka stämningar som råder inför det stundande hemmamötet med jumbon Trelleborgs FF, efter kvällens underdog-möte med Hammarby. IFK lär göra allt för att den nuvarande fyrapoängsmarginalen ner till kvalplatsen ska utökas, och vilja sälja sig dyrare än på sistone. I kvällens matchtrupp är Sebastian Ohlsson tillbaka efter att ha varit avstängd mot AIK. Saknas gör däremot Söder, med fotproblem som inte lirar med det täta matchschemat, och Vajebah Sakor som är krasslig.

Läs också: Truppen mot Hammarby (från ifkgoteborg.se)

Köp biljett till Bajen-Göteborg här!

Foto: Bildbyrån