toggle menu

ANNONS

Motståndarkollen: Häcken

Av Mattias Jansson, Publicerat för 3 år sedan.

På söndagen är det dags – för första gången sedan 2010 står Hammarby inför en titelmatch, när tvåfaldiga cupmästarna Häcken kommer på besök till Tele2 Arena. Här är en titt på vad som hänt på Hisingen, där man ju bland annat står inför ett tränarbyte, sedan lagens 1-1-möte på arenan för en månad sedan. Vi kollar också på vägen till cupfinalen för Allsvenskans jumbo, som har en första seger från föregående helg i ryggen.

 

 

Vill du läsa på om Bollklubben Häckens historik, övergångsaktiviteter inför säsongen, lagets allsvenska inledning fram till lagens möte den 1 maj och lite annat – klicka då här  för att komma till motståndarkollen inför föregående match.

 

 

Övergångar: Fönstret är som bekant stängt, men för två veckor sedan kom nyheten att huvudtränare Andreas Alm lämnar klubben den 1 juni. ”En lösning som blir bra både för oss, för Andreas och för Odense”, sa sportchef Martin Ericsson – och visst kan man förstå att det var lägligt med en förändring för tabelljumbon som har ambitioner i andra delar av Allsvenskans tabell. Alm avslutar därmed sin tre och ett halvt år långa sejour på Hisingen med en titelmatch, och det kan man ju befara är inspirerande för såväl honom som spelartruppen.

 

 

Allsvenskan sedan förra Bajen-mötet: Efter 1-1 borta mot Hammarby väntade säsongens första derby för Häcken – IFK Göteborg på bortaplan. Pontus Dahlberg storspelade och hade även hjälp av sin ribba, och när Godswill Ekpolo stötte dit ett gulsvart ledningsmål på hörna tidigt i andra halvlek såg detta ut att bli en potentiellt förlösande trepoängare. Men på tilläggstid fick Joona Toivio ett omdiskuterat straffbeslut emot sig, och i 96:e gjorde ”Blåvitt” 1-1.

 

Även i nästa omgång såg Häcken ut att gå mot seger, men 2-0 mot Örebro – efter mål av nyckelspelarna Alexander Jeremejeff och Rasmus Lindgren på straff respektive frisparksknorr – det blev till slut 2-3. BKH tappade fokus helt efter en utebliven frispark på mittplan och Agon Mehmeti passade på att reducera, varpå tre poäng blev noll efter att ÖSK-vändningen fullbordades sent. Och om Häcken inte var i gungning då, så var laget det definitivt då besöket på Listerlandet inte heller det gav en ångestdämpande vinst, inför det följande hemmamötet med Varberg. Även här hade Häcken ledningen, efter Jeremejeffs säkra frilägesavslut mitt i andra akten, men MAIF replikerade snabbt med en hörnkvittering.

 

Visst hade Häcken sig självt att skylla inför det som blev ett bottenmöte med halländska BoIS, men samtidigt hade rätt så mycket också gått emot laget dittills. Det sägs att det jämnar ut sig och i denna måstematch hade de gulsvarta verkligen marginalerna på sin sida. Mitt i första halvlek fick gästernas Luke Le Roux syna det röda kortet; ett korrekt men sällsynt domslut då sydafrikanen aldrig lyckades göra omkull Bénie Traoré efter dennes jättelöpning från egen planhalva. Traoré löste också ledningsmålet strax därefter sedan 18-åringen väggat fyndigt med Jeremejeff – som gjorde 2-0 från elva meter. Patrik Wålemark hade då sett till att få en touch framför bortakeepern och sedan passligt gjorts ner; även det ett omdiskuterat domslut. 3-0 i paus, efter Tobias Heintz läckra chip tillika danskens första allsvenska mål, hade kunnat vara än mer. Segern var aldrig hotad trots reducering efter paus.

 

Fullsatt i allsvenska premiären mot Häcken 1994 – en kontrast mot läget som råder (Hasse Fridén)

 

Häckens väg till finalen: För de båda titelaspirerande finallagen har Svenska Cupen känts ganska avlägset, tills matchen gjort sig rejält påmind då den väl närmat sig. Och nog kan man säga att Hammarby och Häcken båda hade mått väldigt bra av en titel för närvarande. Om BKH agerat skakigt i Allsvenskan, så fick laget mer att stämma i detta grupp- och slutspel, som man tog sig till via vändning till 3-1-bortaseger i Hisingen- och Bollklubb-derbyt mot Division 2-gänget Angered BK.

 

Det ska dock sägas att Häcken fick en ganska human uppgift då gruppspelet lottats fram – och att äventyret sånär tog slut redan där. Dalkurd 2-0-besegrades visserligen programenligt efter mål av Leo Bengtsson och Jeremejeff, och där Helsingborg gått på en 1-1-mina mot IK Gauthiod, så gjorde Häcken sitt mot Division 2-laget från västgötska hockeyfästet Grästorp (som tvingades spela gruppmatcherna i Vänersborg) – klar 3-0-bortaseger. Helsingborg var avsågat då DFF vunnit i sin andra match, men Häcken var ändå ett mål ifrån att bomma kvartsfinalplatsen. Dalkurd hämtade in målskillnaden och när ”Di röe” utjämnade i 84:e på Bravida Arena blev det förstås nervigt, men favoriten höll undan.

 

I slutspelet övertygade Häcken desto mer. Norrköping, som slagit ut Göteborg i gruppspelet, bortabesegrades med 3-2 efter att de gulsvarta kommit tillbaka från två målmässiga underlägen – första gången utjämnade Jeremejeff och 2-2 just före pausvisslan ordnade Traoré. Heintz blev sedan matchvinnare i andra halvlek och kvartsfinalsegern imponerade inte mindre då hela elva spelare av olika dignitet fanns på frånvarolistan inför resan till Östergötland. Västerås SK från Superettan, som slagit ut Malmö FF i gruppspelet och allsvenska nykomlingen Degerfors i kvartsfinalen, mäktade inte med att överraska vidare i semin på Hisingen. 1-0 och 2-0 svarade Jeremejeff för, och förgrundsgestalten står nu inför sin fjärde cupfinal på sex säsonger; en vunnen med Häcken och två förlorade med MFF.

 

 

Truppläget: Jasse Tuominen är alltjämt i rehab, men keepern Peter Abrahamsson är igång i träning. Mot Varberg gjorde Daleho Irandust 20 efterlängtade minuter, efter ljumskbesvären som satte stopp för flytt till Toulouse i vintras. Erik Friberg som fick kliva av i cupkvarten mäktade å sin sida med knappa halvtimmen. Ivorianske vänsterbacken Yannick Adjoumani dras med lårbesvär, men sammantaget ser det betydligt ljusare ut än tidigare under våren. Viktige försvararen Martin Olssons vadkaka som han ådrog sig på Strandvallen utgör det största frågetecknet.

 

 

Kompis från förr: Kompis vore väl mycket sagt om den gode Alm, de där tre starka säsongerna på Söderstadions mittfält är länge sedan nu, fast det vore märkligt om det inte är lite speciellt att sluta jobbet med just Bajenland som arbetsplats. Närmre i tid har vi ju Leo Bengtsson, vänsteryttern som dragits med lite skavanker under säsongsinledningen och ännu inte hittat nätmaskorna. Mot Varberg hade han en sen träff i kryssribbans undersida.

 

 

Se upp med: Traoré har svarat för en mäktig säsongsinledning. Det blir åka av på högerflanken, men den 18-årige ivorianen besitter fler kvaliteter än sin speed och har utgjort ljuset i Marieholmstunneln under våren.

 

 

Läs också: Jeremejeff går för trippelt guld med Gulsvart (från bkhacken.se)

 

 

Foto överst: Bildbyrån

ANNONSER

Comments

comments

ANNONS