Fler lag än AFC och ÖFK har ett nyligt förflutet längre ner i seriesystemet, i årets upplaga av Allsvenskan. 2014, när Hammarbys och Sirius vägar senast korsades, var Uppsala-klubben nykomling i Superettan. I år, när de blåsvartrandiga är tillbaka i Allsvenskan efter 42 års bortavaro, imponerar de på alla – trots stora gräsbekymmer. Här lär du känna IKS närmre inför dagens match.

Just IKS har varit initialerna sedan den 9 augusti 1907, trots två tidiga namnbyten – alldeles i början hette klubben IK Svartbäcken efter stadsdelen i Uppsala med samma namn, och sedan lystrade man till namnet IK Spurt, innan initiativtagarna efter ett halvår enades kring IK Sirius. Eftersom flera av dessa även var verksamma inom Uppsala ungdomsinstitut, fick Sirius en skjuts när det gällde den logistiska och organisatoriska uppbyggnaden. Den nya klubben ägnade sig inte heller bara åt idrott, utan även åt kultur; föredragen och musikuppträdandena var många i stadsdelens församlingssalar.

IKS var tidigt framgångsrikt inom friidrott och simning, men de nuvarande huvudnumren fotboll och bandy (fem SM-tecken) togs också snabbt upp på programmet, under 1910-talet. Då hade Studenternas IP lägligt nog just uppförts. I likhet med Hammarby nådde IKS ända till SM-final strax före det att Allsvenskan infördes. HIF föll ju 1922 mot GAIS, och Sirius gick ett liknande 031-öde till mötes; finalförlust mot Mölndal-klubben Fässberg (som för övrigt finns kvar och nyligen fostrade Häcken-bröderna Gustafson) 1924.

Drygt fyra decenniers frånvaro från de stora sammanhangen senare, beslöt sig en förmögen affärsman för att ändra på sakernas tillstånd. Bergströms farfar hette Paul Urbanus Bergström, och låg bakom det inte helt obekanta varuhuset PUB vid Kungsgatan i Stockholm. Owes pengar möjliggjorde 1966 värvningarna av hela Djurgårdens SM-vinnande centrallinje från förfjolåret, och efter två uppflyttningar på tre säsonger var Sirius i Allsvenskan. Klubben åkte ur direkt 1969, men värvade vidare, och det blev ytterligare två säsonger i finrummet (1973-74).

Den här gången pyste luften ur ballongen och 1970-talet slutade med nedflyttning från Division 2, andradivisionen. Från att ofta ha lockat över 10 000 till ”Studan” under de allsvenska glansdagarna, var scenförändringen till en tillvaro i trean och fyran (där Sirius befann sig under hela 1980-talet) rejäl. IKS var långt ifrån att ens ha en position som bäst i Uppsala. 1988 vann man dock Division 4 Uppland, och då det blev avancemang även den nästkommande säsongen, var Sirius åter på andra serienivån 1990. Detta decennium tillbringades mestadels i Norrettan, där man emellanåt mötte Bajen, men vid omläggningen kring år 2000 missades spel i den nya sammanslagna serien.

Så sent som 2001 och 2004 var Vindhemspojkarna respektive Gamla Upsala jämnstarka respektive bättre än Sirius i Division 2. GUSK blev 2004 fyra, medan IKS fick kvala sig kvar mot Bollstanäs. Nästa serieomläggning gällde ju Division 1, 2006, och nu höll sig Sirius bättre framme. Återigen stundade kval mot en klubb från Upplands Väsby, och mot Väsby IK gick det bättre – 2007 kunde Sirius debutera i Superettan. Den treåriga sejouren följdes dock av tre säsonger ett trappsteg ner.

Efter den överlägsna seriesegern i Division 1 Norra 2013, behövde Uppsala-publiken inte vänta länge på återkomsten till Allsvenskan. Årets hemmasnitt, 4432 (vilket ju stiger ytterligare i dag), innebär en rejäl kontrast mot 2003 när snittet landade på blott 285 tappra. Kan IKS tillvarata det stigande intresset bättre den här gången, än vid de tidigare korta påhälsningarna i Allsvenskan, och glädja de trognaste supportrarna vars antal dock överträffas av Sirius-låtarnas (oftast jobbigt studentikosa, förstås, men om någon klubb ska ha en hymn av fine tweepop-croonern Pelle Carlberg är det givetvis IKS)?

Än så länge tyder mycket på det. Hammarby-bekante tränaren Kim Bergstrand tappade endast backen Patrick Hopkins, som flyttat hem till USA, från fjolårets succétrupp. Överblivna spelare från Stockholmsklubbarna, som förre DIF-vänsterbacken Jesper Arvidsson och forne Bajen-mittfältaren Christer Gustafsson, har uppenbarligen underskattats av tyckarna i år.

Bastante nigeranske anfallaren Moses Ogbu återvände förra sommaren från Jönköpings Södra där han inte alls kom till sin rätt, och har redan stått för fyra allsvenska påsar. I övrigt har man värvat AFC:s karismatiske amerikanske 101-kilosmålvakt Joshua Wicks, och även fått över mittbacken Daniel Jarl från Skytteholm/Tunavallen. Och så har Philip Haglund, som ju är ny från Bajen, just börjat bli varm i kläderna efter skada. I övrigt har Sirius värvat från Superettan, men vare sig Diego Montiel (mittfältare, Dalkurd), Johan Eidswoldh (back, Ängelholm) eller Stefano Vecchia (mittfältare, BP) har riktigt färgat hittills, delvis på grund av skador.

Förståeligt, med tanke på hur stommen spelat. Redan i Svenska Cupen var man nära att snuva Göteborg på kvartsfinalplatsen, trots ”Blåvitts” tre hemmamatcher. Sirius inledde sedan seriespelet med 2-0-bortaseger mot Djurgården. Efter 0-2 mot Göteborg i hemmapremiären blev samtalsämnet efteråt gräsmattans bedrövliga skick. Nästa 2-0-bortaskalp plockades i Norrköping, innan IKS – trots tillfällig exil på konstmattan i Gävle – tog en klar 3-0-seger mot Kalmar FF.

Borta mot AIK (0-1) hade kryss inte varit oförtjänt, och därefter följde två kryss; 1-1 mot ”J-Södra” efter sen hemmakvittering av trotjänaren Kim Skoglund och 2-2 på Hisingen efter att Ogbu och Gustafsson stått för varsin utjämning, den senare på tilläggstid. I senaste hemmamatchen slogs Elfsborg tillbaka med 4-1, och närmast kommer Sirius från starka 0-0 i Östersund.

Bland faktorerna bakom fjärdeplatsen hittills kan nämnas Wicks, vars okonventionella målvaktsarbete emellanåt ser ut att vara på randen till katastrof, men hittills klaffat. Och förstås kontinuitet; tolv spelare är kvar sedan 2014-mötena (att jämföra med fem i Bajen). Ändå är det ofrånkomligt att inte nämna Kingsley Sarfo. Den offensive och nu 22-årige ghananen berömdes sommaren 2014 i en U21-matchrapport här på hammarbyfotboll.se, då som ungt IKS-nyförvärv från skånska BW 90. Nu är han Allsvenskans kanske bäste spelare hittills och ett givet villebråd för storklubbar utomlands till sommarfönstret.

Sirius har inga spelare avstängda inför dagens match, men saknar några tongivande pjäser. Gustafsson missar matchen mot sin gamla klubb då han ljumskskadades i Jämtland senast, och är åter först efter uppehållet. Jarl är för närvarande höftskadad, medan brutalt korsbandsförföljde Ante Björkebaum dras med en krånglande lårbaksida. Saknas gör även erfarna mittfältsduon Ian Sirelius och Andreas Eriksson. Ett sista varningens finger: Dragan Kapcevic. Sollefteå-bosniern, hedersmannen och anfallsknegaren satte 14 pytsar i fjol och har fått tre korta inhopp i år – det lär osa katt vid det fjärde.

Läs också: Inför: IK Sirius – Hammarby IF (från siriusfotboll.se)

Foto: Bildbyrån