Det är snabba ryck som gäller under Allsvenskans vårsäsong. I går kompletterades spelomgång 5, och första paret ut i nästa är IFK Norrköping och Hammarby på nyss namnbytta Östgötaporten. Behagligt nog blir det ett möte på övre halvan, och här lär du känna ”Peking” närmre på förhand.

Norrköping, som i dag är Sveriges tionde största tätort och närmar sig 90 000 invånare, kallas för ”Peking” – och det har anor sedan 1910-talet. Då var den kände forskningsresenären Sven Hedin på besök för att föreläsa vid stadens läroverk och berättade om att Nanking betyder ”Den södra staden”, medan Peking står för ”Den norra staden”. Några elever började följaktligen kalla Norrköping så, och deras internskämt skulle nå ut brett. Det var pojkar vid just detta läroverk som tidigare, 1897, bildat Idrottsföreningen Kamraterna. Klubben deltog i Svenska Mästerskapet och Svenska Serien, där IFK bland annat hade engelske förre Hammarby-tränaren Harry Butterworth vid rodret, och i Östergötlands distriktsmästerskap – där det blev seger varje år, fram till 1919, då industristadens arbetarlag IK Sleipner var starkare.

Mötet blev starten på en två decennier lång era där IFK bara var tvåa i staden med de gula spårvagnarna – Sleipner tog dessutom hem Norrköpings första SM-guld, 1937/38. Men tre år därpå blev ”Peking” sjua i Allsvenskan medan ”Randigt” ramlade ur. Tronskifte, och dessutom början på en era där den framgångsrika scoutingverksamheten som hjälpte till att aktersegla rivalen gav smeknamnet ”Snoka”, och de följande framgångarna gjorde att laget populärt kallades ”Guldköping”. Betydelsefull blev rekryteringen av MTK Budapest-tränaren Lajos Czeizler. Ungraren förespråkade spel- och bollskicklighet framför fysik, och första guldet kom direkt. När laget sedan dippade nästa säsong värvades målkungen Gunnar Nordahl från Degerfors, och med bland andra prestigeköpet av Nils Liedholm från Sleipner bärgades fyra raka guld i slutet av 1940-talet.

Czeizler värvades i sin tur av AC Milan och tog med båda sina fixstjärnor dit, men IFK klarade generationsväxlingen, och med bland andra blivande Bajen-tränaren Bengt ”Julle” Gustavsson i laget kom klubbens sjätte guld 1952. Kring 1960 hette den store anfallsstjärnan Ove Kindvall medan Björn Nordqvist var säkerheten själv i mittlåset, och mellan 1956 och 1963 blev ”Peking” mästare ytterligare fem gånger. Men guldåldern var sedan över, och istället var det länge Åtvidabergs FF som stod för de östgötska fotbollsframgångarna. De heta känslorna gentemot Sleipner lade sig i takt med stagnationen hos ”Randigt”, så pass att klubbarnas ishockeysektioner gick samman till Vita (ett äldre smeknamn för IFK-anhängarna, efter tröjorna) Hästen (Sleipner är ju Odens häst i mytologin), och i dag är ju länsderbyt mot ÅFF det mest prestigefyllda mötet för IFK snarare än den mer krystade antipatin mot Örebro SK.

Det blev ett par mindre glansfyllda decennier för Kamraterna, men efter några topplaceringar mot slutet av 1980-talet tog man äntligen guld igen, efter 26 års väntan. Då fanns Kindvall-sonen Niclas i rollen som skyttekung, och han blev visserligen kvar till 1994 då flyttlasset gick mot Hamburg, men Norrköping var betydligt längre ner i den europeiska rangordningen än förr – och succévärvningen Tomas Brolin hann bara med nio matcher på Idrottsparken innan han såldes till Parma i samband med Italien-VM. Till slut hade IFK, med flertalet mediokra säsonger, samlat ihop till degraderingen 2002. Och så sent som 2009 nåddes botten, en elfteplats i Superettan, innan Christoffer Nyman sköt ”Snoka” tillbaka till finrummet året därpå – där såväl han som klubben ju blivit kvar. Nedflyttningen var nära såväl 2011 som 2014, men som bekant överraskade IFK rejält i fjol då det blev guld – än en gång 26 år efter det senaste. Till de 13 ligatitlarna har Norrköping även sex cupsegrar att stoltsera med, och trots att den vitblå publiken emellanåt blir otålig, är det numer hyggligt hög stämning på arenan när ”Peking” spelar.

Norrköping vann vårvinterns cupgrupp ganska enkelt, men föll med 0-1 borta mot finalisten Malmö FF i kvarten. En repris på stormötet blev det redan i seriepremiären, men ingen revansch – 3-1 till MFF, trots tidigt ledningsmål av Nyman. Kalmar FF hade däremot inget alls att sätta emot; kroatiske yttern Nikola Tkalcic, GIF Sundsvall-värvade backen Jón Gudni Fjóluson, fjolårets skytteligavinnare Emir Kujovic och vänsterbacken Christopher Telo – som är inne på sin tionde IFK-säsong, en av många som varit i ”Snoka” länge – spred ut målskyttet över matchen i 4-1-segern där 9786 såg på. Borta mot Häcken bjöd David Mitov Nilsson hemmalaget på ledningsmålet, men Nyman utjämnade med halvtimmen kvar, och i sjätte (!) tilläggsminuten kunde sena Djurgården-anfallsköpet Sebastian Andersson kröna sitt inhopp med att reparera skadan helt då han tryckte in 2-1-målet för IFK. Hemma mot AIK var det sedan bara ett lag på banan när 14 150 såg 4-1-segern. Nyman, Andersson och Tkalcic gjorde nya mål, och ”Gnaget” bjöd dessutom på ett självmål, men segern hade faktiskt kunnat bli betydligt större.

En betydligt slätare figur gjorde Norrköping senast, på ett regnigt Falkenbergs IP. Mitov Nilsson skadades dessutom svårt kvarten in och blir borta säsongen ut, och 19-årige esten Andreas Vaikla hann knappt ställa sig mellan stolparna innan Gustaf Nilsson fick på en rökare förbi honom. Kort efter att FFF drog på sig en utvisning utjämnade inbytte Andreas Hadenius med en påpasslig nick, men vid hallänningarnas enda framstöt efter det röda kortet kom det avgörande målet; Vaikla kunde inte styra undan hörnnicken bättre än att returen satt.

Trupptappen var få efter fjolårets guld. Lovande mittfältaren Alexander Fransson såldes till FC Basel, mittfältskollegan Rawez Lawan gick till Dalkurd FF och David Boo Wiklander hamnade som bekant i Bajen. Utöver nämnda Fjóluson och Andersson har ”Peking” också tagit in en mittfältsduo: 19-årige Eric Smith från Halmstads BK och 23-årige Andreas Blomqvist, tidigare i Mjällby men närmast från danska Aalborg. I ett mästarlag som nyligen utklassade AIK finns förstås många att se upp med, särskilt har mittfältsduon med kloke veteranen Daniel Sjölund och energiske islänningen Arnór Ingvi Traustason varit två av seriens bästa lirare så här långt. Visserligen saknas Kujovic på topp och Niklas Bärkroth på kanten, men Andersson och Nyman har ju levererat framåt så här långt. Det stora frågetecknet är istället Vaikla, som kanske inte ska klandras för något av Falkenberg-målen, men såg lika osäker ut generellt som då han vikarierade under försäsongen. Allra mest är det nog revanschlusten som talar för Norrköping i kväll.

Se också: IFK-truppen mot Hammarby IF och Bara sudda ut och titta framåt (från ifknorrkoping.se)

(Foto: Bildbyrån)