Äntligen är Allsvenskans första omgång här! Tusentals grönvita supportrar stöttar Bajen på plats i Norrköping, där arenan numer heter Östgötaporten. IFK har under våren tagit sig ända till cupfinal, och vann även träningsmatchen mot Hammarby med 2-0 på Tele2 Arena i februari. Här lär du känna ”Snoka” närmre inför kvällens allsvenska premiär.

Eftersom IFK Norrköping kom på besök till Tele2 Arena för match i Volkswagen Stockholm Cup i mitten av februari, tog vi då en titt på motståndarklubben från ”Peking”. Då gick vi igenom vinterns övergångar och försäsongen dittills för östgötarna – den artikeln finns här. Nu ska vi således ägna oss lite mer åt IFK-historiken och vad som hänt i truppen de senaste sju veckorna.

Ursprunget

Norrköping är landets tionde största ort, med strax under 90 000 invånare. Att staden kallas ”Peking” hänger ihop med en föreläsning vid stadens läroverk, där forskningsresanden Sven Hedin förtäljde att namnet Nanking betyder ”Den södra staden” medan Peking är den norra, och några elever började därför benämna sin stad så. Vid just läroverket studerade de pojkar som 1897 grundat Idrottsföreningen Kamraterna. Man deltog i Svenska Mästerskapet, och i distriktsmästerskapet blev det alltid slutseger, fram till 1919 när IK Sleipner var starkare.

Så skulle styrkeförhållandena också se ut i tjugo år framöver – Sleipner, som hade publiksympatierna bland arbetarna i Norrköping, tog hem industristadens första SM-guld 1937/38. Tre år senare svängde dock pendeln till nutidens håll, när IFK blev sjua i Allsvenskan samtidigt som ”Randigt” åkte ur serien. Ett smeknamn på Norrköpingskamraterna är ”Snoka”, och det kommer sig av den beryktade scoutingen som akterseglade lokalrivalen och snart gav en utdelning till pokalskåpet som gav täckning för mer lättbegripliga ”Guldköping”. Med värvningarna av ungerske tränaren Lajos Czeizler samt storstjärnor som Gunnar Nordahl (från Degerfors) och Nils Liedholm (från Sleipner) kunde IFK ta hem fem SM-titlar på sex säsonger under 1940-talet.

”Guldköping”

Czeizler rekryterades snart av AC Milan, dit han tog med sina båda ess, men IFK generationsväxlade väl och nästa framgångsera låg inte många år bort. Nyligen avlidne Bengt ”Julle” Gustavsson, senare huvudtränare i Hammarby, fanns med i laget som tog hem klubbens sjätte guld 1952. Mellan 1956 och 1963 klev ”Peking” högst upp på prispallen ytterligare fem gånger, med Ove Kindvall som offensiv fixstjärna.

Sleipner stagnerade fotbollsmässigt och derbykänslorna svalnade tillräckligt för att klubbarnas ishockeysektioner skulle kunna gå samman. Som bekant heter Norrköpingslaget som sysslar med puck och klubba Vita Hästen – och i det fusionsnamnet är Vita gamla tiders benämning på IFK-anhängarna (tröjorna), medan Hästen syftar till Odens häst i den nordiska mytologin, som ju hette just Sleipner. Samtidigt inledde Åtvidabergs FF, en timmes bilfärd söderut, sin storhetstid. ÅFF är sedan dess IFK Norrköpings enda tydliga rival; mötena med Örebro SK brukar visserligen också innehålla viss laddning, men den prestigen känns desto mer konstruerad.

IFK i modern tid

”Åtvid” hade sina glansdagar i början av 1970-talet, när klubben tog hem två serieguld och två cuptitlar, och klubbar som Barcelona, Chelsea och Bayern München skakades på Kopparvallen i den lilla bruksorten. För IFK gick det desto tyngre, men 1989 följdes flera topplaceringar i Allsvenskan av ett nytt guld, efter 26 år. Precis som man samlat ihop till titeln, var dock degraderingen 2002 logisk, efter flera medelmåttiga säsonger.

Botten nåddes så sent som 2009 när IFK blev elva i Superettan. Laget tog sig tillbaka, och även om en ny nedflyttning var nära både 2011 och 2014 blev det än en gång nytt guld 26 år efter det senaste när IFK överraskade 2015. Man lyckades inget vidare i Europacupspelet där det blev respass mot Rosenborg, men tredjeplatsen från i fjol (fyra mål sämre än tvåan AIK) får ses som stark, då ”Peking” precis som i början av 1990-talet fått se många tongivande spelare lämna för kontinenten.

Försäsongen efter mitten av februari

Här har det förstås mest handlat om Svenska Cupen, där IFK tagit sig ända till final den 13 april, mot Östersunds FK. Vägen dit var dock minst sagt knackig inledningsvis. De vitblå förtjänade knappast mer vare sig hemma mot Örgryte (1-1) eller borta mot Vänersborg från Division 2 (2-2), men tog sig samman rejält mot Halmstad (7-0; de fem första målen redan efter 27 minuter). ”Peking” slog därefter ut kamratkamraterna från Göteborg, 2-1 på bortaplan, och i semifinalen avfärdades Brommapojkarna med 4-0. Träningsmatcherna, 0-2 borta mot AIK och 2-2 mot Linköpings FC, blev naturligtvis av starkt underordnad betydelse under våren.

Läget i laget

Precis som senast mot Bajen, när Norrköping vann med 2-0, saknas viktige målvakten David Mitov-Nilsson på grund av en handledsfraktur. Andra förhindrade spelare är långtidsskadade Andreas Blomqvist, Henrik Castegren och Marwan Bazi. Dessutom har Simon Skrabb nyligen opererats och Gudmundur Thórarinsson är ännu inte i full träning. Däremot är den offensiva duon Niclas Eliasson och Nicklas Bärkroth, som vilades efter småsmällar mot HJK, förstås åter i spel. Detsamma gäller yttern Nikola Tkalcic, som medverkade i U21-mötet på Årsta IP i tisdags.

Läs också: IFK Norrköpings matchtrupp till premiären, ”Vill gå ut och visa vad vi är beredda att göra för publiken” och “Äntligen är det dags – det kommer bli underbart” (från ifknorrkoping.se)

Foto: Birkir Már Sævarsson och resten av Bajen-försvaret behöver ha koll på vårens skyttekung Kalle Holmberg, av Bildbyrån