I dag är det äntligen dags! Hammarby spelar hemmapremiär inför över 30 000 på Tele2 Arena, mot Kalmar FF. Även de rödvita smålänningarna kommer från en förlust i första omgången, men på hemmaplan och med hela 1-5 mot Elfsborg. Här lär du känna KFF närmre inför dagens match.

Ursprunget till Kalmar Fotbollsförening är betydligt snårigare än vad det rättframma namnet ger vid handen. 1910 nekades den nybildade föreningen att bli medlem i Riksidrottsförbundet. Den kallade sig nämligen IK Göta, och initiativtagarna hade alltså missat att det redan fanns en sådan klubb, i Karlstad. Einar Delborn, anfallare i laget, såg senare ett fartyg som hette Gothia i stadens hamn. IF Gothia beviljades medlemskap.

Fredriksskans, hemmaplan ända fram till 2011, stod klar 1918. Då var ett motkrav från kommunens sida på föreningarna att de blev färre. Därmed, för att kunna använda den nya planen, slogs IF Gothia ihop med IFK Kalmar till Kalmar Idrottssällskap. IFG blev en kortlivad förening, och detsamma skulle gälla KIS. Upplösningen berodde på att IFK Oskarshamn tvangs avböja sin plats i Sveriges nya andraliga eftersom man inte hade ekonomi för resorna. Seriens andraplacerade KIS fick frågan, men eftersom Kalmar AIK slutat hack i häl på tredje plats ville många ha en fusion. Diskussionens vågor gick höga vid sundet, och till sist gick KAIK med på att låta sina bästa spelare lämna för andradivisionen – men bara om KIS försvann och ersattes av en helt ny klubb. Således grundades Kalmar FF.

Efter att man oftast åkt jojo mellan tvåan och trean kvalificerade sig KFF för sin första allsvenska sejour 1949, och den blev fem år lång. Sedan dröjde det ända till 1976 innan KFF var tillbaka i finrummet, fast då vann man sin första medalj på riksnivå redan nästa år, efter en tredjeplacering. Någon direkt storhetstid stod man inte inför, men 1981 vann Kalmar FF första titeln, i Svenska Cupen. I serien gick det sämre och nästa säsong slutade med degradering efter kvaltorsk mot Gefle. Det ojämna KFF-uppträdandet blev närmast parodiskt 1987. Säsongen inleddes med klubbens andra cuptitel, trots att man höll till i näst högsta serien, och slutade med en förnedrande nedflyttning till tredjedivisionen. Att man åkte ur stod klart dagarna innan KFF vann på hemmaplan i Cupvinnarcupen – mot Sporting Lissabon.

Kalmar AIK gjorde samtidigt ett starkt 1980-tal, där man stundtals var bättre än antagonisten Kalmar FF. 1983 vann lagen varsitt derby inför över 10 000 på Fredriksskans. Naturligtvis har rivaliteten gått i ide på senare år, när det skiljer flera divisioner mellan lagen, även om KAIK-devisen ”Folkets lag” väl är stursk i överkant nu i vår tid. Prestigen och osämjan från 1928 är nog ändå en delförklaring till att publiksiffrorna på Guldfågeln Arena, i denna fotbollstad som saknar övrig publik-elitidrott, ofta är blygsamma. Vid en träningsmatch häromåret bojkottade exempelvis de röda supportrarna, för att entrépengen skulle tillfalla de blå.

1990-talet blev en enda lång missräkning för Kalmar FF, och där minns vi förstås gärna Hammarbys kvalseger 1994. Två år senare var KFF åter nere på tredje serienivå. Efter att man tagit sig tillbaka till Södraettan lämnades tränaransvaret över till Nanne Bergstrand, som omgående lotsade nykomlingen ända upp i Allsvenskan. Den sejouren blev bara ettårig. Nanne lämnade för Helsingborg men återvände 2003, och nu skulle tränaren bli kvar längre. Hans brasilianska värvningsspår gav utdelning direkt, och 2008 vann KFF sedan sitt första SM-guld. Efter att Bergstrand lämnat 2013, då laget kom fyra, har placeringarna blivit 11, 13, och en sjätteplats. Peter Swärdh gör nu sin tredje säsong som KFF-tränare.

Skåningen har inte behövt konfronteras med någon jätteomsättning under vintern. Största tappet är förstås yttermittfältaren Jonathan Ring, som sålts till Gençlerbirliği, där han ju är lagkamrat med Johannes Hopf. I övrigt har man mest släppt iväg perifera truppmedlemmar: estniske anfallaren Henri Anier till skotska Inverness, bröderna Johan och Sebastian Ramhorn på lån till Åtvidaberg, och mittbacken Sebastian Starke Hedlund som får sällskap under låneperioden i Varberg av ugandiske forwarden Lumala Abdu. Enda nyförvärvet är Melker Hallberg, som ju lånades till Bajen från Udinese i fjol, och nu tar ny sats i sin förra klubb där även Måns Söderqvist (dock skadad i dagsläget) håller till. Duon är inte den enda Hammarby-kopplingen i nuvarande KFF-trupp. Offensive 23-åringen Mahmoud Eid, som spelar för Palestinas landslag och värvades från ÅFF i höstas, har ett förflutet i Hammarby Talangfotbollsförening.

Inför gruppspelet i Svenska Cupen hade KFF det tufft mot skandinaviskt motstånd på La Manga-lägret (1-3 mot Odd, 1-1 mot Strømsgodset och 0-1 mot Nordsjælland), men väl hemma igen slog man Halmstad med 2-1. Någon kvartsfinal i cupen blev det inte, trots att KFF gick obesegrat i grupp 5. 1-1 hemma mot Trelleborg blev ödesdigert; TFF gick vidare med sju poäng, då det inte räckte att kalmariterna sent hämtade upp 0-2-underläge till 2-2 i Landskrona och sedan avfärdade Gefle med 3-0. Således väntade fler träningsmatcher under försäsongen, varav de två första i Göteborg; 3-0 mot Örgryte och 1-1 mot IFK följdes av 2-1 mot Öster.

Starka genrep, och premiären blev därefter. 0-0 i halvtid följdes av en målexplosion efter paus. Melkers inlägg täcktes av en Elfsborg-arm och Romario kunde slå in 1-0 på straff fyra minuter in i halvleken. Glädjen blev dock kortvarig för de flesta bland 7223 på plats. Boråsarna utjämnade i 58:e, och kunde göra inte mindre än fyra omställningsmål på maktlöse Ole Söderberg innan det hela blåstes av (innan 1-3 hade dock Rasmus Elm en fin frispark i stolpens insida). 1-5 på hemmaplan betyder förstås att Hammarby ställs emot ett taggat rödvitt gäng i eftermiddag.

Läs också: Truppen mot Hammarby IF (från kalmarff.se)

Foto överst: Bildbyrån