På fredagskvällen kommer Hammarby ha ett fint bortastöd i ryggen vid matchen i årets åttonde allsvenska omgång. Och det lär behövas – tabelltrean LFC är måhända inte lika profilstark som för något år sedan, men antagligen än mer talangspäckad. Här är en närmre titt på klubben och laget Linköpings FC, som kommer revanschsuget från tre raka kryss, inför Bajens bortamöte i Östergötland.

Linköpings Football Club: Förlagan till Linköpings FC är Bollklubben Kenty, bildad 1932. Kenty är en omdaning av delstatsnamnet Kentucky, där många av de vid tiden populära indianböckerna utspelade sig. Kvartersklubben tog 1968 upp damfotboll på programmet och startade snart även flicklag. Klubben gjorde påhälsningar i Damallsvenskan såväl 1998 som 2000 och 2002, men mäktade inte med att hänga kvar.

2002 fick Kenty en bra start och slog Hammarby med 3-1 inför 632 i hemmapremiären, men tog till slut bara 13 poäng. Den tydliga degraderingen följdes 2003 av en nästintill helt perfekt säsong i Söderettan – obesegrade, bara ett poängtapp, 64 poäng på 22 omgångar med 79-12 i målkvot. När allsvenskt spel åter stod för dörren, så gick laget in i 2004 som Linköpings Fotboll Club. LFC är en lite udda fusion mellan BK Kentys damsektion och LHC, stadens elithockeyklubb, som bildats 1976 då ishockeysektionen i just Kenty bröt sig loss och startade eget.

Upplägget är inte helt olikt det hos Hammarbys motståndare förra helgen, där elitklubbar i Kristianstad gått samman under färgen orange. I Linköping är det kommunvapnet med ett lejon, och 1970-talets upptäckt av den sällsynta vita lejonarten som inspirerat hockeyklubbens klubbmärke, som förenar lagen. Sedan 2009 spelar även volleybollelitlaget Team Valla med lejonet på tröjan. Främst handlar det förstås om ett marknadssamarbete, där klubbarna bildar en flersektionsförening trots att detta inte är fallet rent tekniskt. Huruvida LFC också kallade sig Cluben, på den där omisskännliga östgötskan som Bajens hockeypublik gärna häcklade på 1990-talet, det är oklart. Vid årsmötet i mars togs hursomhelst beslut om namnbyte från Fotboll till Football.

Åter till det fotbollsmässiga, där LFC alltså inte var en vanlig allsvensk nykomling 2004. På några år åttadubblades omsättningen från Kenty-tiden och genom resoluta värvningar etablerade sig den här gången laget i finrummet – med eftertryck; sexa, fyra och trea blev de första tabellplaceringarna. 2009 tog Linköping hem Damallsvenskan för första gången – och passade också på att vinna sin tredje Svenska Cupen-titel på fyra år. LFC har sedan dess bärgat ytterligare fyra titlar, två SM-guld och två cupvinster.

Till LFC:s första allsvenska match mot Djurgården slöt hela 5502 upp på arenan, och klubben (eller cluben?) har genomgående dragit ganska gott om publik. Hemmasnittet letade sig uppåt 2000 åskådare under de första framgångsåren och i förfjol låg hemmasnittet på 1158. De ömsom kaxiga och ömsom smarta värvningarna har bidragit till framgångarna och intresset. 2005 hämtades Caroline Seger från Helsingborgsklubben Stattena och två år därpå hittade LFC Kosovare Asllani i sitt södra närområde, Vimmerby. Bland profilerna som i fjol blev fyra märks Nilla Fischer (som förra veckan tackade nej till OS), norska landslagsduon Synne Skinnes Hansen och Frida Maanum samt två nigerianska offensiva landslagspjäser i Chinaza Uchendu och Uchenna Kanu. Dock saknas för närvarande lejonrepresentation i Sveriges A-trupp.

Båda lagen grämer sig över 0-0 i vårmötet 2011 (Bildbyrån)

Övergångar: Emellertid finns två spelare som snart kan nå A-landslaget bland Linköpings nyförvärv inför säsongen 2021. 22-åriga anfallaren Therese Simonsson, med 22 mål för AIK i Elitettan 2019 och åtta pytsar för Umeå IK i fjol, blev Linköpings första värvning till i år. Nästa rekrytering var ännu ett framtidsnamn, flicklandslagsmittfältaren My Cato, med bakgrund hos grannen IFK Norrköping men senast i Kvarnsveden. Därefter gjorde LFC klart med Cornelia Kapocs från Uppsala, mittfältare som liksom Simonsson tillhöra U23-landslaget.

Ett löfte på målvaktssidan är nyförvärvet 19-åriga Anna Koivunen, som i HJK-dressen gjorde allt för att snuva Anna Tamminen på dubbeln, och i likhet med Hammarby-keepern nosar hon redan på A-landslagsspel. På ledarsidan är Malin Levenstad, mångårig mittback i Rosengård, ny assisterande tränare till tungt meriterade och Andreé Jeglertz som rekryterades då HIF-bekante Olof Unogårds leverans inte ansågs tillräcklig. Deras LFC-trupp var nästintill klar innan årsskiftet, men kompletterades i januari med Heidi Ellingsen, i fjol lagkamrat med Cathrine Dahlström i Lillestrøm. 22-åringens ankomst innebär att det nu finns tre norska landslagsmittfältare i Linköping.

När det gäller spelare ut har LFC släppt ifrån sig nigerianska anfallaren Ebere Orji, som efter en flygande allsvensk start med en handfull baljor hade det motigare senare under året, och nu fortsätter karriären i IFK Kalmar. Backupkeepern Matilda Haglund har vänt hem till Lidköping. Annars är väl landslagsyttern Lina Hurtigs flytt till Juventus i höstas fortfarande det mest kännbara tappet, ihop med frugan Lisa Hurtigs beslut att lägga skorna på hyllan efter fjolårssäsongen.

Säsongen hittills: Av pandemiskäl sköts kvalomgången i Svenska Cupen upp, från oktober till februari. Under tiden hann grannstadens samarbetsklubb IFK Norrköping bli Elitettan-nykomling. Här hade dock ”Peking” inte mycket att sätta emot – 0-3. I gruppspelet inledde LFC med en ny 3-0-bortaseger, mot Lidköping, där LFK:s Haglund blev målchansutvisad i slutminuterna mot de nyliga lagkamraterna. Uchenna Kanu gjorde matchens enda mål hemma mot Växjö och det var därmed upplagt för gruppfinal mot Häcken, ett bortamöte som Linköping behövde vinna för att nå semifinal. LFC kom tillbaka efter 1-0 för hemmalaget redan minuten in, men i andra halvlek rann de blivande mästarinnorna ifrån till klara 5-2.

LFC fick således ta sikte på allsvensk premiär där ett förväntat toppmöte stod för dörren redan i första omgången. Hemmamötet med Rosengård blev en bitter historia för östgötskorna som sett i backspegeln varit närmast hittills att ta poäng mot serieledaren, som kunde åka hem till Skåne med en 1-0-vinst efter Stefanie Sanders övertidsmål. Efter den sånär framgångsrikt riskminimerande insatsen var det ombytta roller i bortapremiären, då AIK använde en 5-5-formation. Mål av Kanu och Maanum innan paus räckte till att hålla 2-1-segersiffrorna i en andra halvlek där ”Gnaget” bevakade sitt uddamålsunderläge, i hopp om den omställningschans som aldrig dök upp.

Därefter var det tänkt att Linköping skulle ta emot Piteå, men smittspridning hos norrbottniskorna gjorde att matchen sköts upp. Därmed blev nästa uppgift Häcken på bortaplan – en guldfavorit som inte förlorat hemma på över 600 dagar, Göteborgs FC-tiden inräknad. Men efter 1-2-förlust i försäsongspremiären och nämnda torsk i den gruppavgörande cupmatchen lyckades LFC betvinga Häcken på Bravida Arena. En klinisk omställning, där Simonsson klackade fram Kanu i friläge efter Maanums nickduellvinst, blev avgörande – BKH kom inte närmre än en ribbträff. PIF-mötet spelades sedan i veckan och såg ut att gå helt enligt blå plan; hela 4-0 redan efter 35 – två mål vardera från Kanu och Kapocs. Piteå fick dock till en reducering innan paus och ytterligare en mitt i en avslagen andra halvlek. Det sista som hände blev PIF-målvaktens Guro Pettersens 4-3-mål från halva plan i 94:e, en hård frispark som missbedömdes.

Efter kortare tids vila än vanligt ställdes Linköping mot Kristianstad och tog ledningen i 37:e, via en kombination där Maanum avslutade från nära håll. Norskan hade även en träff i ribbans undersida innan paus, men tidigt i andra fick KDFF med sig straff som satt. Trots flertalet möjligheter fick LFC inte dit segermålet. Efter denna 1-1-hemmamatch väntade Vittsjö hemma och Växjö borta. Där skulle det ju helst ha blivit mer än fler kryss, för bibehållen kontakt med toppduon. Men båda dessa matcher blev mållösa. Mot skånskorna var duellerna hetare än målchanserna. Och i Småland prickade båda lagen stolpen inom en minut, i en första halvlek där LFC också borde fått en straff med sig medan jumbon fick ett nätrassel avvinkat för en knuff. Andra blev mer tillknäppt – och 0-0 igen var förstås frustrerande för Linköping. Fortfarande finns ett fåtal biljetter kvar till matchen mot Hammarby, då 500 äntligen släpps in – frågan är om plåtarna inte blivit hetare i Bajenland än bland den lite kräsna LFC-publiken.

Truppläget: Sajtens artiklar inför och efter match har sinat i takt med poängskörden. I sista stund hittade vi dock en Facebook-intervju med Jeglertz, som gläds över en ordentlig träningsvecka och en kry trupp.

Kompisar från förr: Nej, LFC som tidigare var en liten koloni med Unogård och ex-Hammarbytrion Emma Holmgren, Anna Oscarsson och Filippa Angeldahl saknar nu sådana inslag. Istället kan släkten bli värst åt andra hållet, då Emilia Larsson återvänder till arenan där det blev nio A-lagsframträdanden under tonåren.

Se upp med: Maanum skjuter inte bara på allt, hon gör det dessutom bra.

Se också: Pulsen på lagkaptenen (Maanum inför matchen, från Facebook)

Foto överst: Emma Jansson mot Elin Landström i vårmötet 2018 (Bildbyrån)